Vinnare och förlorare 2016

Med bara en dag kvar till Midsommarafton råder det ingen tvekan om vilka växter som har klarat vintern och vilka som inte har gjort det. De som inte har slagit ut ännu behöver man inte vänta på något mer. Varje år stryker det med några växter och den som har följt bloggen ett tag vet att växtvalet har blivit något djärvare med tiden och flera läsare har undrat vad som har hänt med några av de mer vågade satsningarna. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg var vintern ganska hård, med temperaturer runt 30 minusgrader vid enstaka tillfällen och det blev en riktig prövning för många växter.

Så hur blev utfallet? Det blev både några besvikelser, men även flera riktigt roliga överraskningar. Som bekant har jag två skogsträdgårdar, en mindre i hemträdgården på en väldränerad moränjord med ett riktigt bra mikroklimat i toppen av en ganska lång sydsluttning och så Puttmyra skogsträdgård som domineras av en relativt tung lerjord och som delvis ligger i en frostficka. Enligt zonkartan befinner vi oss precis på gränsen mellan odlingszon IV och V, men skillnaden mellan de två platserna är mycket stor.

Mispeln (Mespilus germanica) är i full blom just nu och ser ut att bära frukt även i år, för tredje gången på raken. Tyvärr vet jag inte vilken sort det är.

Mispeln (Mespilus germanica) är i full blom just nu och ser ut att bära frukt även i år, för tredje gången på raken. Tyvärr vet jag inte vilken sort det är.

Så här blev det i Puttmyra skogsträdgård:

Förlorare:

  • De amerikanska pepparträden (Zanthoxylum americanum) frös ner allihopa. Nu får de en ny chans på en mer gynnsam växtplats.
  • En hjärtnötnöt (Juglans ailanthifolia var. cordiformis) av sorten ’Kalmar’ frös ihjäl, en som stod på en mer väldränerad och skyddad plats klarade sig bra.
  • I samma bädd där pepparträden och valnöten stod frös även kurilerbambun (Sasa kuriliensis) ner, vilket tyder på att det var något fel med den bädden generellt.
  • Alla utom en koreansk silverbuske (Elaeagnus umbellata) frös delvis ner, men de har börjat skjuta nya skott från stambasen. Endast den som inte frös ner hann få mogen frukt i fjol.
  • En hybridkastanj (som jag tidigare kallade för Castanea mollissima, men som nu har visat sig vara en fröplanta av Castanea dentata x mollissima från ett kanadensiskt moderträd) har sorken dödat, medan den andra klarade sig genom vintern utan frysskador.
  • Blomsterkastanjen (Xanthoceras sorbifolium) som har stått och stampat sedan 2013 har nu gett upp.
  • Flera staketdruvor (Vitis labrusca) har dött, trots att de borde ha klarat vinterns låga temperaturer.
Denna hjärtnöt (Juglans ailanthifolia var. cordiformis) kommer denna säsong bli över 2 meter hög och har aldrig råkat ut för några köldskador. Den planterades 2013.

Denna hjärtnöt (Juglans ailanthifolia var. cordiformis) kommer denna säsong bli över 2 meter hög och har aldrig råkat ut för några köldskador. Den planterades 2013.

Vinnare:

  • Samtliga hybridhasslar (Corylus colurnoides) inköpta från Westergaards plantskola har klarat sig fint.
  • Sockerlönnen (Acer saccharum) har klarat sin tredje vinter utan frysskador.
  • Mullbären jag planterade i fjol (Morus alba och M. alba var. tatarica) klarade vintern med endast några tillbakafrusna grenspetsar.
  • Båda ekarna med lågt tannininnehåll (Quercus macrocarpa och Q. bicolor) klarade sig helt utan vinterskador, helt klart överraskande!

Även hemma i villaskogsträdgården blev det både några besvikelser och glada överraskningar:

Besvikelser:

  • Snödroppsträdet (Halesia carolina) frös ihjäl, trots mycket bra placering.
  • Båda Helgoländer Wildkohl (Brassica oleracea subsp. oleracea) och strandkål (Crambe maritima) strök med. Flerårig kål är svårodlad i den här delen av landet!
  • Strandbetan (Beta vulgaris ssp. maritima) försvann.
Ett av fem mullbärsträd som överlevde vintern och det blommar till och med! Alla frös tillbaka något, men verkar må bra nu.

Ett av fem mullbärsträd som överlevde vintern och det blommar till och med! Alla frös tillbaka något, men verkar må bra nu.

Glada överraskningar:

  • Vinhallon (Rubus phoenicolasius), som egentligen anses vara härdiga till zon III klarade sig fint och har expanderat kraftigt under våren.
  • Mispel (Mespilus germanica) klarade andra vintern utan frysskador och blommar fint nu för tredje gången. Den har gett frukt varje år.
  • Indiskt fotblad (Podophyllum hexandrum) överlevde mot alla odds.
  • Parkaralia (Aralia elata) klarade sig fint.

Och vad händer i år? Även i år har jag satt ner ett och annat spännande som kanske inte anses vara härdigt här på gränsen mellan odlingszon IV och V. Jag har satsat betydligt mer på ovanliga fleråriga grönsaker och har till exempel planterat många olika typer av flerårig kål, i hopp om att kunna hitta någon som klarar sig bra här. Om ett år ungefär kommer jag att kunna berätta mer om utfallet för årets planteringar!

Hitta rätt i bärtrydjungeln!

Hos oss brukar bärtry (Lonicera caerulea var. edulis) vara det absolut tidigaste bäret som produceras i skogsträdgården. Som tidigast har vi skördat de första bären i slutet av maj, men i vanliga fall mognar frukter under juni månad. Idag smakade jag den första för i år och de kommer att mogna allteftersom under de närmaste fyra till sex veckorna. Bärtry växer över hela norra delen av norra halvklotet. De välsmakande namnsorterna har avlats fram ur flera olika arter i trysläktet (Lonicera) och man skiljer generellt mellan japanska och ryska sorter. Hos oss finns framförallt de ryska sorterna i handeln, som är mer välanpassade till vårt klimat.

Även i år är det namnsorten Morena som är tidigast ute med det första mogna bäret den 14 juni.

Även i år är det namnsorten Morena som är tidigast ute med det första mogna bäret den 14 juni.

De senaste åren har det hänt mycket på bärtryfronten och busken har blivit lite av en modeväxt som alla ska ha. Att de mognar så tidig är förstås en anledning, men bärtry är även ett av de mest hälsobringande bären vi kan odla i vårt klimat och många namnsorter är härdiga ända till odlingszon VII. Apropå namnsorter fanns det några få att välja emellan när jag började intressera mig för bärtry runt 2010. Idag är utbudet minst sagt oöverskådligt. Många plantskolor erbjuder 20 namnsorter eller fler. Bärtry anses vara självsteril (vi har en solitärbuske som inte verkar känna till detta), så man behöver alltid ha minst två olika sorter för att kunna få frukt. Men hur ska man välja rätt sort i detta myller av svåruttalade namnsorter?

Ett glas med supergoda och nyttiga bär får man snabbt från ett par buskar med bär som mognar allt eftersom.

Ett glas med supergoda och nyttiga bär får man snabbt från ett par buskar med bär som mognar allt eftersom.

I min egen bedömning har jag utgått ifrån fyra olika kriterier: Den förväntade skördemängden per buske, kompatibiliteten med andra sorter, vilken tid på året frukterna mognar och bärstorlek. Även om det kanske är den totala skördemängden som är det viktiga är det ju roligare att äta lite färre stora bär än många små. En utmärkt sammanställning av 20 namnsorters egenskaper som har gjorts av Gospodarstwa Ogrodniczego Tadeusza Kusibab i Polen har varit till stor hjälp för att göra detta urval. Tabellen nedan visar de sorter som jag utifrån dessa kriterier har valt ut för mina egna odlingar. Aurora (som är den i särklass mest högavkastande sorten, som även har stora bär) och Honeybee är framtagna av University of Saskatchewan i Kanada, medan de övriga sorterna är framtagna i Ryssland av FGUP „Bakczarskoje” Rosselhoz Akademii i Bakchar, utanför Novosibirsk i Sibirien. Sorten Bakczarskij Velikan (Jätten från Bakchar) är mindre högavkastande än de andra sorterna, men är det bästa valet bland de tidiga sorterna, som generellt är mindre högavkastande. Även min favorit Morena har jag tagit med för att visa hur stor variationen mellan de olika namnsorterna är.

NamnSkördetidSkörd per buske (kg)Bärstorlek (g)Pollineras bäst avHöjd (cm)Bredd (cm)
Aurora2:a halvan av juni5 (max 6)1,9 (max 2,1)Honeybee180120
Bakczarskij Velikan1:a halvan av juni2,5 (max 4,5)1,8 (max 2,5)Jugana, Dozc’ Velikana190130
Docz’ Velikana2:a halvan av juni3,1 (max 5,2)1,8 (max 2,5)Jugana, Bakczarskij Velikan140120
Honeybee2:a halvan av juni4 (max 5)1.9Aurora150120
Jugana2:a halvan av juni3,5 (max 6)1,4 (max 1,8)Dozc’ Velikana, Bakczarskij Velikan150190
Morena1:a halvan av juni2 (max 2,5)1.7Honeybee150120

Så nästa gång du handlar växter från din favoritplantskola, kolla på den här listan och plocka ihop dig en kombination av de sorter som verkar roligast för just dig!

Knölvial – Årets ätliga perenn

FN har bestämt att 2016 är baljväxternas år och för att hedra detta har Ätliga perenngruppen utsett den ganska förbisedda knölvialen (Lathyrus tuberosus) till årets ätliga perenn.

Knölvial är en klängväxt som får vackra rosa blommor framåt sommaren. Den fungerar utmärkt att odla i skogsträdgårdssammanhang. Precis som de flesta andra baljväxterna binder knölvialen kväve från luften med hjälp av bakterier och därmed hjälper den även sina grannar med lite extra näring. Jag har med framgång odlat den i polykultur med jordärtskockor, korogi (Stachys affinis) och hallon.

Knölvialen får stora, vackra och väldoftande blommor i juli och augusti.

Knölvialen får stora, vackra och väldoftande blommor i juli och augusti.

Som namnet avslöjar odlas knölvialen för sina ätliga rotknölar. Första året är de brunrosa, från andra året blir de nästan svarta och kan därför vara lite svåra att hitta i jorden. De växer på långa strängar och har därmed ett liknande växtsätt som den besläktade potatisbönan (Apios americana), som inte riktigt verkar trivas så bra i vårt svenska klimat. Knölvial har fått lite dåligt rykte om sig att den skulle vara väldigt lågavkastande, men i mina odlingar (i en ganska lätt och mullrik jord) gav den så mycket som 400g per kvadratmeter. Rötterna skördas på hösten eller våren efter att tjälen har gått ur jorden. De kan kokas (20-25 minuter), stekas och rostas och smakar väldigt lik äkta kastanj.

Så här mycket knölar fick jag från en yta på en kvadratmeter. Inte alls så dåligt!

Så här mycket knölar fick jag från en yta på en kvadratmeter. Inte alls så dåligt!

Knölarna är mineralrika (se nedan) och innehåller ungefär 1,3 % protein [1,2].

Kalcium Magnesium Fosfor Kalium Järn
mg/100g mg/100g mg/100g mg/100g mg/100g
Knölvial 92,80 21,82 6,59 154,54 0,75
Potatis 5,00 22,00 44,00 379,00 0,31

Knölvial kan växa i sol till halvskugga och växer ungefär 1,5 m på en säsong. Helst vill den växa i en mullrik och fuktighetshållande jord. Den förökas enklast med rotknölar, men kan även dras upp från frö. Fröna behöver då ruggas med en fil eller sandpapper och blötläggas. Frön finns att köpa från Impecta och plantor hittar du i vår plantskola här i Stjärnsund om du har vägarna förbi.

Referenser

[1] Turan, M., S. Kordali, H. Zengin, A. Dursun, and Y. Sezen, Macro and Micro Mineral Content of Some Wild Edible Leaves Consumed in Eastern Anatolia. Acta Agriculturae Scandinavica, Section B – Plant Soil Science, 53(3): p. 129-137, 2003.
[2] USDA. National Nutrient Database for Standard Reference. 2011. http://ndb.nal.usda.gov/, Hämtad 2015.

 

Små fröplantor

Den som följde mina råd att så en del framförallt örtartade växter på hösten borde vid det här laget ha fått en hel del små bebisplantor. Jag varnade då för risken att frön från omgivande träd och buskar kan hamna i såbrättet och flera läsare har hört av sig med frågor om hur man kan se om det är rätt växt som har kommit upp. Så här kommer närbilder på några småplantor som har kommit upp i mina brätten. Hoppas bilderna ska vara till hjälp!

Selleriväxterna här nedan är ganska lätta att känna igen på sina långa, spetsiga hjärtblad (som de första bladen som bildas efter groning kallas). Sockerroten sticker ut något, eftersom dess blad är mindre:

Björnrot (Meum athamanticum)

Björnrot (Meum athamanticum)

Spansk körvel (Myrrhis odorata)

Spansk körvel (Myrrhis odorata)

Sockerrot (Sium sisarum)

Sockerrot (Sium sisarum)

Kålväxterna är lätta att känna igen på sina karaktäristiska hjärtblad:

Helgoländer Wildkohl (Brassica oleracea subsp. oleracea)

Helgoländer Wildkohl (Brassica oleracea subsp. oleracea)

Stäppkål (Crambe maritma)

Stäppkål (Crambe maritma)

Slideväxterna är lite svårare och liknar faktiskt små björkplantor en hel del tycker jag:

Spenatsrkäppa (Rumex patientia)

Spenatsrkäppa (Rumex patientia)

Trädgårdssyra (Rumex rugosus)

Trädgårdssyra (Rumex rugosus)

Sen har vi amarantväxterna som rankspenat och lungrot som man kan känna igen på de rosa/röda stjälkarna och att hjärtbladen pekar snett uppåt:

Rankspenat (Hablitzia tamnoides)

Rankspenat (Hablitzia tamnoides)

Lungrot (Chenopodium bonus-henricus)

Lungrot (Chenopodium bonus-henricus)

Myskmalvan i familjen malvaväxter utvecklar snabbt blad som ser ut som den vuxna plantans blad i miniatyr och är därför lätt att känna igen:

Myskmalva (Malva moschata)

Myskmalva (Malva moschata)

Hässleklockan till slut har minimala groblad och är den svåraste av alla att hantera tycker jag. Svårt att tro att det ska bli en 2 m hög och riktigt robust salladsväxt av de här mikroskopiska plantorna:

Hässleklocka (Campanula latifolia)

Hässleklocka (Campanula latifolia)

Alla de här bilderna har jag tagit precis innan jag började skola om växterna i egna krukor, så ser det ut så här i dina såbrätten är det dags för omskolning. Lycka till!

Dags att skörda strutbräken!

Efter en ovanligt kall april har det nu blivit riktigt varmt och en av vårens favoritprimörer har satt ordentlig fart – strutbräken (Matteuccia struthiopteris). Den är den enda ätliga ormbunken som jag känner till. Den växer vilt i hela Sverige och där den trivs bildar den stora bestånd. I Nordöstra USA och Kanada har den länge varit en kulturväxt som odlas kommersiellt än idag, men hos oss är den fortfarande ganska okänd som grönsak, trots att den blev utsedd till årets ätliga perenn 2014.

Strutbräken är lätt att känna igen på sina sporangieblad som sitter i mitten av plantan och som sitter kvar fram till våren.

Strutbräken är lätt att känna igen på sina sporangieblad som sitter i mitten av plantan och som sitter kvar fram till våren.

Strutbräken trivs bäst i ganska lätta jordar i lövskogsmiljö och gärna där det finns rörligt markvatten. Jag planterade den i Puttmyra skogsträdgård för ett par år sedan, men än så länge verkar den inte trivas jättebra. Förmodligen är det för varmt och torrt på sommaren just nu, men när krontäcket i skogsträdgården börjar bli tätare borde den sprida sig bättre. Till dess får jag nöja mig med att skörda från de vilda bestånden som finns runtom Stjärnsund. I vår bok ”Fleråriga grönsaker: upptäck, odla, njut” har vi tagit med ett recept på inlagd strutbräken och här tänkte jag komplettera med en enkel och välsmakande vårsoppa som man kan laga på denna märkliga växt som faktiskt fanns redan på dinosauriernas tid.

Så här långa bör skotten du skördar vara. Skörda inte mer än några skott per planta, annars försvagar du den i onödan.

Så här långa bör skotten du skördar vara. Skörda inte mer än några skott per planta, annars försvagar du den i onödan.

När du skördar strutbräken är det viktigt att du endast tar några skott per planta, för att inte försvaga den. Du känner igen strutbräken på de så kallade sporangiebladen som sitter i mitten på den klotrunda rotklumpen.

Glöm inte att skölja bort det bruna höljet som kan sitta kvar runt skotten, det är inte så gott i soppan.

Glöm inte att skölja bort det bruna höljet som kan sitta kvar runt skotten, det är inte så gott i soppan.

Skotten du skördar bör vara max 15 cm långa, då smakar de som bäst. Ofta äter vi skotten med bara smält smör hemma för att få hela smakupplevelsen, men även som huvudingrediens i soppa gör sig ormbunken riktigt bra.

Ingredienser (4 portioner):
1 stor gul lök
2 pressade vitlöksklyftor
1 morot eller några sockerrötter
4 stora potatisar
100 g smör eller 1 dl olja
1 l vatten
buljong
1 liter sköljda och grovt hackade skott av strutbräken
en handfull kirskålsblad
ett ungt skott av libbsticka
2,5 dl kokosmjölk eller grädde
2 dl vitt vin eller torr äppelcider
Salt, peppar, muskot efter smak.

Gör så här:
Grovhacka löken och pressa vitlöken. Skär moroten/sockerrötterna i bitar. Skölj strutbräkenskotten och försök få bort det bruna pappersliknade höljet som kan sitta kvar på en del skott. Grovhacka skotten. Hacka bladgrönsakerna. Stek löken och vitlöken i smöret/oljan. Tillsätt moroten/sockerrötterna och stek dem en stund. Tillsätt potatisen, fyll på med vattnet tillsätt buljong efter smak. Låt koka i 10 minuter innan du tillsätter strutbräkenskotten. Låt koka ytterligare 10 min. Häll i kokosmjölk/grädde och vinet/cidern. Mixa soppan så att den blir krämig, låt den koka upp en gång och smaka av med salt, peppar och muskot.

Den färdiga soppan är en riktigt delikatess!

Den färdiga soppan är en riktigt delikatess!

Smaklig måltid!

Skogsträdgårdar i odlingszon VI-VII?

För drygt en månad sen höll jag i en introduktionskurs i permakultur och skogsträdgårdar i Näsåker i Ångermanland. Näsåker ligger i odlingszon VI och många av deltagarna kom från ännu mindre gynnsamma delar av landet. En given fråga jag ställde mig inför kursen var om det ens går att skapa fungerande skogsträdgårdar i odlingszon VI eller högre? Och vilka växter skulle fungera i ett sådant system? När jag kom till Näsåker började jag studera den växtlighet som fanns i byn. Det fanns många cembratallar (Pinus cembra), men förvånansvärt få andra vedartade växter med ätbara växtdelar. De få äppelträden jag såg var minimala och såg inte ut att stormtrivas, vinbär fanns det här och var, men knappt något annat vad jag kunde se. När jag frågade några lokalbor om vad det kunde bero på trodde de att det hade mer med traditioner än klimatet att göra att det odlades så lite ätbara träd och buskar och att det visst borde finnas utrymme för mer skogsträdgårdstänk i folks trädgårdar.

Vad mer än nöttallar passar i skogsträdgården i odlingszon VI och VII?

Vad mer än nöttallar passar i skogsträdgården i odlingszon VI och VII?

Att det ändå går att odla mycket mer än cembratall, vinbär och dvärgäppelträd fick jag bekräftat när jag besökte Nyttogården i Resele, där Niklas Markie har anlagt små skogsträdgårdar på rad med allt från päron, äpplen och plommon till blåbärstry och havtorn. Att lyckas med den typen av odling i den del av landet handlar mycket om att utnyttja bra mikroklimat där det finns och förbättra det där förutsättningarna är sämre. Och så handlar det förstås även om att hitta rätt växtmaterial.

Lite svårt att se på bilden, men här håller Niklas Markies skogsträdgård på rad att växa fram, med många spännande sorter av vedartade växter.

Lite svårt att se på bilden, men här håller Niklas Markies skogsträdgård på rad att växa fram, med många spännande sorter av vedartade växter.

Så här kommer ett första utkast på växtlista till alla er som vill skapa skogsträdgårdar i odlingszonerna VI och VII. Det blir uppenbart att det är en ganska stor skillnad mellan odlingszon IV/V där jag odlar och odlingszon VI. Jag odlar över 100 olika arter av vedartade ätliga växter här, men till zon VI kom jag inte på mer än 45 potentiella arter. Så hjälp mig gärna att fylla på listan, både med arter som jag missat och fler namnsorter som du vet fungerar i odlingszon VI eller högre! Allt du behöver göra är att ladda ner listan och fylla på med det du vet, gärna i rött så att jag kan se vad du har ändrat. Eller skicka bara ett mejl till skogstradgard@gmail.com med dina tankar. Tillsammans kan vi skjuta fram kunskapsgränserna!

xlsx1-1 Växtlistan vedartade växter odlingszon VI-VII (xlsx)

Zpt8n Växtlistan vedartade växter odlingszon VI-VII (pdf)

Örtartade växters härdighet

De tidigare inläggen om härdighet har främst handlat om vedartade växter, alltså träd, buskar och halvbuskar. Örtartade växter har valt helt andra strategier än vedartade växter för att kunna överleva den kalla årstiden. Träd och buskar har ovanjordiska växtdelar som måste kunna klara av vind och kyla helt utan skyddstäcke för att kunna överleva vintern. De flesta örterna däremot vissnar ner på hösten och det är deras så kallade övervintringsknoppar som avgör vilka förhållanden de behöver för att klara sig. Dessa knoppar återfinns antingen en bra bit under jorden (som exempelvis på lökar och dagliljor) eller precis vid jordytan (som på maskros, svartrot eller lungrot). Dessutom finns det växter som övervintrar i vattenmättad jord (som kaveldun) eller i rinnande vatten (som vattenkrasse) [1]. Undantaget är vissa kålväxter, som har sina övervintringsknoppar ovan jord (på samma sätt som grönkål), vilket förklarar varför de är så svårodlade i landets kalla delar.

Stäppkål (Crambe cordifolia) är en av de fleråriga kålsläktingarna som är härdigast.

Stäppkål (Crambe cordifolia) är en av de fleråriga kålsläktingarna som är härdigast.

För de fleråriga grönsakerna är det därför vintersnötäcket, fukthalten i jorden och tjäldjupet som har störst betydelse för deras överlevnad. Finns det ett tjockt isolerande snötäcke hela vintern kan en växt vara härdig långt upp i landet, men den klarar sig kanske sämre i trakter där det ofta är barmark och där övervintringsknopparna utsätts för mycket låga temperaturer. På blöta platser är det få intressanta örter som trivs medan väldränerad jord istället ökar överlevnadschansen enormt. För att ta hänsyn till dessa viktiga skillnader mellan vedartade och örtartade växter har det tagits fram ett separat system för att ange härdigheten hos örtartade växter. Systemet har beteckningarna A till D [2]:

A: Härdig i hela landet, som till exempel strutbräken och rabarber.

B: Kan odlas i hela landet i skyddat och väldränerat läge, till exempel jätterams, daggfunkia och rankspenat.

C: Kan odlas i stora delar av landet i skyddat och väldränerat läge, till exempel lungrot, korogi och sparris.

D: Kan bara odlas i landets gynnsamma delar, till exempel vattenkrasse.

Fjällsyra (Oxyria digyna) är en av de härdigaste fleråriga grönsakerna och räknas till härdighetsklass A.

Fjällsyra (Oxyria digyna) är en av de härdigaste fleråriga grönsakerna och räknas till härdighetsklass A.

Växterna i kategorierna A och B kommer ursprungligen från ungefär samma geografiska områden (de kalla och tempererade delarna av norra halvklotet), men växterna i kategori B återfinns i naturen på de mest gynnsamma växtplatserna i dessa områden. Växterna i kategori C kommer för det mesta från områden med en längre vegetationsperiod än den svenska och behöver därför placeras i gynnsamma lägen. I de kallaste delarna av landet fungerar de inte alls. Växterna i kategori D har en låg frosttolerans, vilket innebär att de endast klarar några minusgrader och inte under längre perioder. De växer därför främst i landets kustnära och därmed mildaste delar [1].

Vattenkrasse (Nasturtium officinale) tillhör härdighetsklassen D och är därmed en av de minst härdiga fleråriga grönsakerna. Dess släkting bäckfräne (Nasturtium microphyllum) är dock mycket härdigare och växer vilt i rinnande vatten långt upp i landet.

Vattenkrasse (Nasturtium officinale) tillhör härdighetsklassen D och är därmed en av de minst härdiga fleråriga grönsakerna. Dess släkting bäckfräne (Nasturtium microphyllum) är dock mycket härdigare och växer vilt i rinnande vatten långt upp i landet.

Sammanfattningsvis kan du som odlare påverka de örtartade växternas överlevnad på tre sätt:

1: Se till att växtplatsen är väldränerad. Känsliga växter övervintrar bättre i en sandjord än i lerjord. Har du lerjord rekommenderar vi att du bygger upphöjda odlingsbäddar och att du tillför stora mängder organiskt material till jorden.

2: Isolera jorden innan vintern kommer. Du kan täcka jorden med löv, halm, granris eller liknande material för att skapa ett isolerande täcke. Förutom att rotsystemet skyddas lite extra skapar du även bättre förutsättningar för jordlevande organismer att fortsätta med sitt viktiga arbete långt in på hösten.

3: Skapa och nyttja gynnsamma mikroklimat. I varma och vindskyddade lägen har växterna lättare att övervintra, så om det är väldigt blåsigt där du odlar kan det vara en god idé att skapa eller nyttja någon form av levande eller byggda vindskydd. För det mesta är det även lite varmare nära husväggar, stenmurar och klippblock om jorden

Detta är ett redigerat utdrag ur boken ”Fleråriga grönsaker: upptäck, odla njut”, som nu finns i handeln och kan beställas från både Bokus och Adlibris.

Litteratur

[1] Eklund, F., Det svenska härdighetssystemet för perenner : utredning och förslag på förändringar. SLU/Horticulture, 2012. http://stud.epsilon.slu.se/4305/.
[2] Tufvesson, A.G., Zoner och perenners härdighet, i Allt om Trädgård, 2010. http://www.alltomtradgard.se/artiklar/Zoner-och-perenners-hardighet.

 

Årets första grönsaksskörd

Det är alltid lika spännande att se vilka fleråriga grönsaker som tittar upp ur jorden först. I år tycks alla vilja komma samtidigt, kanske för att det har varit så pass milt under hela mars att det inte bara är de tuffaste tuffingarna som klarar sig.

Skördemängden räcker kanske inte till att fylla en hel salladsskål, men växterna funkar som ett mycket uppskattat tillbehör, fullspäckat med vitaminer och mineraler, efter vinterns alltmer tråkiga lagrings- och växthusgrödor.

Störst är som så ofta spenatskräppan (Rumex patientia):

2016_spenatskräppa

Även trädgårdssyra (Rumex rugosa) har redan satt ordentlig fart och kommer att bli huvudingrediens i dagens omelett:

2016_trädgårdssyra

Sen är det förstås lökarna som har kommit. De är alltid tidigast ute. Skogslöken (eller kajp, Allium scorodoprasum) påminner lite om en mindre variant av purjolök och kommer också att bli en del av omeletten idag.

2016_skogslök

På den här bilden syns luftlök (Allium x proliferum) i förgrunden och sibirisk kantlök (Allium nutans) i bakgrunden. Båda växte genom det sista snötäcket och var de absolut första växterna att titta upp i trädgården:

2016_luftlök_kantlök

En nykomling för i år är Allium obliquum som saknar officiellt svenskt namn, men som en fröfirma har döpts till slingerbladslök, vilket även det botaniska namnet antyder. Löken kommer från Sibirien och Mongoliet och har faktiskt kommit längst av alla lökar så här långt. Den har en rätt kraftig, men behaglig vitlökssmak:

2016_allium_obliquum

En till tidig grönsak är rankspenaten (Hablitzia tamnoides), vars unga skott är en riktig delikatess. Alla skott kan skördas en gång utan att plantan försvagas av det. På den här bilden har de inte riktigt kommit så långt att jag vill skörda, men snart blir det ångkokta rankspenatskott:

2016_rankspenat

Myskmalvan (Malva moschata) brukar jag använda till att dekorera mat med så här års, men snart kommer den att sätta riktig fart och bli huvudingrediensen i vårsalladen:

2016_myskmalva

Ytterligare en nykomling som har klarat sin första vinter här är löparfetblad (Sedumm sarmentosum). Den växer vilt i Korea och utgör där en viktig ingrediens i en variant av den koreanska surkålen kimchi. I vinter har den (de låga temperaturerna till trots) hela tiden varit grön under snön. Den har ett ganska ytligt rotsystem och kan därför växa så fort det översta jordlagret tinar lite. Den smakar lätt syrlig och enligt min mening mycket godare än sin släkting kärlektsört (Hylotelephium telephium):

2016_löparfetblad

Det känns alltid lika roligt när skördesäsongen kommer igång så här tidigt på året!

Förresten finns alla växter utom Allium obliquum med i vår bok ”Fleråriga grönsaker: upptäck, odla njut”, som kommer ut den 15 april, men som redan idag går att beställa från vår hemsida.

 

 

Att bedöma invintringen och härdigheten

Andra halvan av mars, när växternas viloperiod lider mot sitt slut, är en bra tid för att inventera hur övervintringen av träden och buskarna i skogsträdgården har gått. Då brukar det vara lätt att se vilka kvistar som har klarat vintern och vilka som inte har gjort det. I första inlägget på den här serien skrev jag att köldstress innebär att cellerna torkar ut och nu kan man se detta i all tydlighet. Kvistar som inte har överlevt vintern ser hoptorkade ut helt enkelt. Under den långa vintern har alltså vattnet sakta men säkert dragits ut ur cellerna. Är man osäker på om en kvist lever eller inte kan man skrapa lite försiktigt med nageln på barken. Är det grönt under lever kvisten, är det brunt och hårt gör den inte det.

Denna storfruktiga ek (Quercus macrocarpa) i Remningstorps arboretum är uppenbarligen inte härdig på denna växtplats. Den fryser tillbaka varje år och ger ett ganska risigt intryck. Ett exemplar av samma art har dock klarat sig utan frysskador i Puttmyra skogsträdgård, vilket understryker vikten av att ha rätt växtmaterial på rätt plats.

Denna storfruktiga ek (Quercus macrocarpa) i Remningstorps arboretum är uppenbarligen inte härdig på denna växtplats. Den fryser tillbaka varje år och ger ett ganska risigt intryck. Ett exemplar av samma art har dock klarat sig utan frysskador i Puttmyra skogsträdgård, vilket understryker vikten av att ha rätt växtmaterial på rätt plats.

Sen går det att göra en prognos för övervintringen på sensommaren. Jag brukar kolla extra noga på de växter som är på gränsen härdighetsmässigt. Det är årstillväxten som är en indikator för hur bra övervintringen kommer att bli. Växter som inte växer alltför mycket på en säsong kan förväntas klara vintern bättre än växter som skjuter långa spön. Det tar energi och tid att vintra in den nya veden och är tillväxten för kraftig (eller hösten ogynnsam) kan man räkna med köldskador. Ser du mycket grön ved kvar på hösten, när invintringen borde vara avslutat är risken stor att de gröna delarna inte kommer att klara vintern.

Så här ser det ofta ut när fläder och andra växter med sämre härdighet inte hinner vintra in ordentligt. Spetsen på skottet har torkat och kommer inte att vakna till liv igen.

Så här ser det ofta ut när fläder och andra växter med sämre härdighet inte hinner vintra in ordentligt. Spetsen på skottet har torkat och kommer inte att vakna till liv igen.

Vi har ett par kastanjer (förmodligen Castanea mollissima) som härstammar från Kanada och de är föredömliga i sin tillväxt. Det är tätt mellan knopparna på deras kvistar och de växer inte mer än 20 cm på en säsong, så att de hittills har hunnit vintra in ordentligt varenda gång. Motexemplet är en äkta fläder som jag grävde upp i Tyskland och som gärna skjuter 2 m långa skott varje år. Den får ofta frysskador på vintern, så även i år.

Dessa kinesiska kastanjer (Castanea mollissima) är fröplantor från kanadesniska moderplantor och verkar vara väldigt välanpassade till vårt kärva klimat. De växer långsamt, med korta årsskott och vintrar in i god tid innan kylan kommer.

Dessa kinesiska kastanjer (Castanea mollissima) är fröplantor från kanadensiska moderplantor och verkar vara väldigt välanpassade till vårt kärva klimat. De växer långsamt, med korta årsskott och vintrar in i god tid innan kylan kommer.

Sammanfattningsvis bestäms alltså köldtåligheten hos vedartade växter av:

  • När köldanpassningen initieras,
  • hur snabbt köldanpassningen fortlöper,
  • hur hög köldtålighet som uppnås under denna process,
  • huruvida köldtåligheten upprätthålls under vintern och
  • hur snabbt växten förlorar köldtåligheten när tillväxten kommer igång på våren.

Allt detta kan du alltså bedöma genom att undersöka årskvistarna både innan och under invintringen samt på vårvintern, i slutet av växternas viloperiod. De växter som klarar vintern utan skador kan anses vara fullt härdiga och det är kanske de som är värda att föröka och sprida. De som helt eller delvis fryser tillbaka är inte härdiga och du bör antingen ta bort dem, flytta dem till en mer gynnsam växtplats (om möjligt) eller förändra mikroklimatet på den befintliga växtplatsen, så som det beskrevs i det föregående inlägget i denna serie.

Välkommen på trippel boksläppsfest!

Välkommen på trippel boksläppsfest i Stjärnsund, den 16 april kl 18 på Sundets Stjärna i Stjärnsund! Vi firar att vi har fått till tre böcker på sex personer. David Jonstad presenterar sin nya bok ”Jordad: enklare liv i kollapsens skugga”, Karl Hultén och Cecilia Nisbet Nilsson kom med boken ”Autoimmun kokbok: läkande paleokost” och Annevi Sjöberg, Daniel Larsson och Philipp Weiss släpper sin bok ”Fleråriga grönsaker: upptäck, odla, njut”.

Trippel boksläppsfest

Ta tillfället i akt och njut av den vackra naturen i gott sällskap! Den här helgen kan ni bo på vandrarhemmet Fridhem från endast 100kr/natt/person. Mejla oss gärna på flerarigagronsaker@gmail.com om du vill stanna över natten så berättar vi även hur du får specialpris på vandrarhemmet!

Välkomna att fira med oss!

Mer om böckerna:

Framtiden är flerårig
Varför nöja sig med rabarber när det finns en hel värld av goda, nyttiga och härdiga grönsaker som växer upp av sig själva år efter år. Boken ”Fleråriga grönsaker” är en guide in i denna värld av malvor, mållor och präirielökar. Här finns beskrivningar och odlingsråd för ett 60-tal fleråriga grönsaker som kan odlas i Sverige. ”Fleråriga grönsaker: upptäck, odla, njut” är skriven av Annevi Sjöberg och Philipp Weiss, båda bosatta i Stjärnsund och grundare av Permakultur Stjärnsund. Formgivningen står Daniel Larsson för.

Tillbaka till jorden
Hela världen stormar. Bevittnar vi just nu början på slutet för ett samhälle byggt på olja och dogmen om evig tillväxt? Och i så fall: vad försörjer oss i framtiden?
I sin nya bok ”Jordad – Enklare liv i kollapsens skugga” finner David Jonstad svaret under våra fötter. Han ser en framtid där marken, snarare än marknaden, är vad som tryggar vår försörjning. Där tillgången till ett stycke jord och förmågan att bruka den blir mer värdefullt än tillgången på pengar. David Jonstad är journalist och författare och har nyligen flyttat till Stora Skedvi i södra Dalarna.

Ät dig frisk
Den kost som människan ätit under merparten av sin utveckling är inte den kost som de flesta äter i dag. Här i ligger en viktig del av förklaringen till att så många i dag är drabbade av olika former av sjukdomar som ofta beror på inflammationer i kroppen. Genom att börja äta en mer ursprunglig kost, baserad på näringstäta råvaror, kan många av dessa sjukdomar lindras och i vissa fall botas.. ”Autoimmun kokbok: läkande paleokost” är skriven av Karl Hultén och Cecilia Nisbet Nilsson vilka båda arbetar som hälsorådgivare och vars enkla metod hjälpt tusentals människor att återvinna sin hälsa.