Andra halvan av mars, när växternas viloperiod lider mot sitt slut, är en bra tid för att inventera hur övervintringen av träden och buskarna i skogsträdgården har gått. Då brukar det vara lätt att se vilka kvistar som har klarat vintern och vilka som inte har gjort det. I första inlägget på den här serien skrev jag att köldstress innebär att cellerna torkar ut och nu kan man se detta i all tydlighet. Kvistar som inte har överlevt vintern ser hoptorkade ut helt enkelt. Under den långa vintern har alltså vattnet sakta men säkert dragits ut ur cellerna. Är man osäker på om en kvist lever eller inte kan man skrapa lite försiktigt med nageln på barken. Är det grönt under lever kvisten, är det brunt och hårt gör den inte det.
Sen går det att göra en prognos för övervintringen på sensommaren. Jag brukar kolla extra noga på de växter som är på gränsen härdighetsmässigt. Det är årstillväxten som är en indikator för hur bra övervintringen kommer att bli. Växter som inte växer alltför mycket på en säsong kan förväntas klara vintern bättre än växter som skjuter långa spön. Det tar energi och tid att vintra in den nya veden och är tillväxten för kraftig (eller hösten ogynnsam) kan man räkna med köldskador. Ser du mycket grön ved kvar på hösten, när invintringen borde vara avslutat är risken stor att de gröna delarna inte kommer att klara vintern.
Vi har ett par kastanjer (förmodligen Castanea mollissima) som härstammar från Kanada och de är föredömliga i sin tillväxt. Det är tätt mellan knopparna på deras kvistar och de växer inte mer än 20 cm på en säsong, så att de hittills har hunnit vintra in ordentligt varenda gång. Motexemplet är en äkta fläder som jag grävde upp i Tyskland och som gärna skjuter 2 m långa skott varje år. Den får ofta frysskador på vintern, så även i år.
Sammanfattningsvis bestäms alltså köldtåligheten hos vedartade växter av:
- När köldanpassningen initieras,
- hur snabbt köldanpassningen fortlöper,
- hur hög köldtålighet som uppnås under denna process,
- huruvida köldtåligheten upprätthålls under vintern och
- hur snabbt växten förlorar köldtåligheten när tillväxten kommer igång på våren.
Allt detta kan du alltså bedöma genom att undersöka årskvistarna både innan och under invintringen samt på vårvintern, i slutet av växternas viloperiod. De växter som klarar vintern utan skador kan anses vara fullt härdiga och det är kanske de som är värda att föröka och sprida. De som helt eller delvis fryser tillbaka är inte härdiga och du bör antingen ta bort dem, flytta dem till en mer gynnsam växtplats (om möjligt) eller förändra mikroklimatet på den befintliga växtplatsen, så som det beskrevs i det föregående inlägget i denna serie.
Hej.
Var fick du tag på där kanadensiska kastanjerna? Castanea molissima brukar sägas vara mycket värmekrävande så jag är mycket intresserad av att få tag på samma proviniens som verkar fungera fint hos dig.
Hej! Jag köpte plantorna från Wildobstschnecke.de och när jag ville beställa fler i år visade det sig att det rör sig om en hybrid mellan Castanea mollissima och C. dentata vars moderplanta står i Quebec. Tyvärr kunde de inte få fram mer, det var en engångsgrej som de hade köpt in från Polen. Så tyvärr har jag inga bra tips!
/Philipp
Hej!
Såg också dem där Castanea Mollissima, förstår jag rätt att ni bor i växtzon 4? Står dem skyddade?
Enligt kartan är det zon 5 här till och med. Kastanjerna står i en lätt sydvästsluttning på mellanlera. De är skyddade från vind, men inte från frost och klarar sig fint så här långt. Enda problemet vi haft med dem är åkersork som ringbarkar dem. Sedan jag skrev inlägget har vi planterar ytterligare ett 10-tal kastanjer och alla har klarat sig. Om de någonsin kommer att kunna blomma och sätta frukt är dock oklart.