Att hantera barrotade plantor

De flesta hasslarna jag fick från Tyskland tidigare i vår var barrotade när de kom. Det innebär att de inte har någon jordklump runt rötterna. Att beställa barrotade plantor är mer ekonomiskt, eftersom man inte behöver betala för jorden som annars följer med i krukan och oftast är själva plantorna billigare också. Det som är nackdelen är att de behöver behandlas väldigt försiktigt för att man ska lyckas. Mig veterligen finns det tre sätt att hantera barrotade plantor. Antingen kan man plantera dem direkt på sin blivande växtplats. Det lär vara den bästa metoden, förutsatt man har möjlighet att vattna dem med stor regelbundenhet under den första säsongen. De plantor som inte har för stora rotsystem sätter jag ner i kruka så här tidigt på året för att kunna ta in dem i fall det blir kalla frostnätter. Det är väldigt viktigt att inte böja rötterna, alla rötter ska få plats i krukan när de vecklas ut. Gör de inte det ska de planteras direkt eller jordslås (se nedan). Som sagt gäller det att vara försiktig med barrotade plantor. Rötterna är extremt känsliga för sol, vind och torka. Torkar de ut dör de. Jag brukar därför börja med att sätta plantorna i en regntunna för att hålla dem fuktiga.

Oftast använder jag ganska djupa rosenkrukor till barrotade hasselplantor. Jag lägger jord i botten och håller plantan strax ovanför jorden medan jag häller på mera jord. Jag använder helst en ekologisk plantjord som jag blandar med vermikulit, som är en mineral som gör att jorden inte packar sig så lätt och håller fukten bättre. Vermikulit finns på många trädgårdsbutiker, men det är ofta i dyra småförpackningar. Materialet används i bland annat skorstensrenovering och dessa storförpackningar är mycket billigare per kilo och räcker länge.

Vissa plantor har jag i år ympat med en mykorrhizakultur. Tanken är att rötterna ska ingå en symbios med nyttiga svampar och att plantorna på så sätt ska bli friskare och starkare. Mykorrhizapulvet tillverkas av det engelska Royal Horticultural Society och säljs av bl.a. Martin Crawford.

Eftersom jag inte har kunnat hitta några bra belägg för att detta verkligen fungerar i praktiken har bara hälften av plantorna fått denna behandling. Om några månader, när de ska planteras ut kommer jag att jämföra rotsystemens utseende för att se om det blev någon skillnad.

När jag har fyllt på krukan med jord skakar jag den lätt för att få jorden att sätta sig ordentligt. Det är viktigt att inte glömma bort att märka plantorna, även om man tror att man kommer ihåg vilka som var vilka, glömmer man bort efter ganska kort tid. Jag brukar märka plantorna med små plastetiketter och när de har tagit sig får de en lyxig aluminiumetikett som håller i många år. Slutligen vattnar jag plantorna ordentligt för att få så bra kontakt mellan rötterna och jorden som möjligt. Sen är det bara att hoppas att de klarar de kalla vårnätterna och inte slår ut för tidigt, de flesta kommer ju trots allt från sydligare breddgrader.

Får rötterna inte plats i någon kruka eller om växterna bara ska parkeras en kortare period kan man jordslå plantorna. Detta innebär helt enkelt att man sätter dem tillfälligt i lucker jord, tills man ska plantera ut dem på sin slutgiltiga växtplats. Här är det lika noga med att man vecklar ut rotsystemet ordentligt och skyddar rötterna mot sol och vind. När man sedan ska plantera ut växterna kan det vara en idé att doppa rötterna i en lervälling som skyddar dem från vädrets påfrestningar. Sedan gäller det (särskilt i lerjordar) att inte glömma vattna plantorna regelbundet, så att de får största möjliga chans att etablera sig bra.