Avläggare

Det är fortfarande en ganska bra tid på året för att göra avläggare, även om den tidiga sommaren, efter den första kraftiga tillväxten hos plantorna är den absolut bästa tiden. Det är ett enkelt och ganska säkert sätt att föröka sina växter, men på hobbyskala är det ingen förökningsmetod som ger många nya plantor, som exempelvis de mer osäkra metoderna sticklingsförökning och fröförökning. Precis som med andra vegetativa förökningstekniker blir avläggaren en genetiskt identisk klon av moderplantan.

Det finns många olika sätt att göra avläggare och de enklaste vill jag gå igenom i det här inlägget. Den absolut enklaste metoden fungerar bra på lättförökade växter som vinbär, krusbär och deras släktingar i familjen ripsväxter (Grossulariaceae). Här räcker det att böja ner ett årsskott mot marken, lägga en sten på den och sen vika skottet uppåt. Så länge skottet inte går av gör det inget om det knäcks, det rekommenderas till och med att man skadar den delen av plantan som har kontakt med jorden för att förbättra rotningen. Om man vill kan man lägga på jord på stenen, men det behövs egentligen inte. Det går att gräva upp den nya plantan redan nästa sommar, men säkrast är att vänta till sent nästa höst eller till och med våren därpå innan vegetationsperioden har börjat.

En sten är allt som behövs för att göra en avläggare av vinbär, krusbär eller jostabär som här på bilden.
En sten är allt som behövs för att göra en avläggare av vinbär, krusbär eller jostabär som här på bilden.

En lite mer avancerad metod innebär att man först gräver ett litet hål (ca 15 cm djupt) som man böjer ner en gren i. Grenen kan fästas vid marken genom en sten eller en krok och böjs upp igen på andra sidan hålet. Denna metod fungerar bra för annars svårförökade växter som hassel.

Så här kan man föröka exempelvis hassel med hjälp av avläggare. Källa: Foresman, P.S. Line art drawing of ground layering, Wikimedia Commons.
Så här kan man föröka exempelvis hassel med hjälp av avläggare. Källa: Foresman, P.S. Line art drawing of ground layering, Wikimedia Commons.

Vill man få en planta som sitter i kruka direkt kan man sätta ner en kruka i hålet, som man sedan fyller med jord. Fördelen med detta är att man inte stör avläggarens sköra rotsystem när man plockar upp krukan sen.

Avläggare som man gör i en kruka är lätta att ta upp sen och gör att det sköra rotsystemet hos avläggaren inte skadas.
Avläggare som man gör i en kruka är lätta att ta upp sen och gör att det sköra rotsystemet hos avläggaren inte skadas.

Ibland kan det vara ett bättre alternativ att böja ner toppen på ett årsskott i jorden för att göra en så kallad toppavläggare. Denna metod ger mycket bättre resultat på exempelvis björnbär än vanliga avläggare.

Det finns otaliga arter som man föröka med hjälp av avläggare. Många behöver ett till två år för att rota sig ordentligt. Enklast är det med de här växterna som kan rota sig inom ett par månader:

Svenskt namn Botaniskt namn
Kiwisläktet Actinidia spp.
Akebiasläktet Akebia spp.
Vinhallon Rubus phoenicolasius
Schisandra Schisandra chinensis
Vin Vitis spp.

Vill man sätta det i system att föröka sina växter med hjälp av avläggare kan man stimulera moderplantorna att producera många nya skott genom att kapa ner dem på hösten och sedan gödsla dem rejält på våren. På så vis bildas det mängder med nya skott som man kan göra avläggare på och det är ett sätt att få ganska många nya plantor på en gång.

Lästips:

[1] Crawford, M., Creating a forest garden : working with nature to grow edible crops. Totnes: Green Books, 2010.
[2] Crawford, M., Propagation: Layering (1). Agroforestry News, 7(2), 1999.
[3] Crawford, M., Propagation: Layering (2). Agroforestry News, 7(3), 1999.

Tagged with:

2 thoughts on “Avläggare”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.