Första riktiga hasselnötsskörden

En lång väntan är över. Sju år efter att vi planterade de första hasselnötsbuskarna i vår skogsträdgård fick vi nu den första ordentliga skörden. När det tidigare varit som bäst en handfull nötter har vi i år kunnat håva in mer än 2000 nötter.

Trots att jag skördat hasselnötter i det vilda många gånger kände jag mig ganska handfallen när jag stod där i hassellunden och såg de otaliga klasarna växa fram. Hur vet jag egentligen när nötterna är mogna? Och hur ska jag kunna hinna skörda dem före alla djur som också tycker om nötter?

När jag försökte googla mig fram till svar på mina frågor fick jag inga tillfredsställande resultat. ”Nötterna är mogna när de ramlar ner på marken” stod det på många sidor. Det må förvisso vara sant, men från mina observationer i vilda hasselbestånd vet jag att det är endast en bråkdel av de mogna nötterna som ens hamnar på marken. Större delen av de mogna nötterna tas av ekorrar och fåglar när de fortfarande sitter kvar på buskarna.

Även i den vetenskapliga litteraturen gick jag på bet. Det finns en del forskning om hur fettämnena i hasselnötter förändras under mognadsprocessen, men ingen verkar ha brytt sig om att besvara min enkla fråga om hur jag vet om nöten är mogen. Här kommer alltså min egen hypotes om hur det hela går till, vilket också leder till svaret på frågan hur vi kan hinna skörda nötterna före ekorrarna.

När mognar nötterna eller hur hinner jag före ekorrarna?

Nöten är via ett membran hopkopplat med busken som förser nöten med näring under dess framväxt. Alla näringsämnen måste passera detta membran som befinner på undersidan av nöten. Innan membranet börjar släppa är det i princip omöjligt att rycka loss en nöt utan att dra av hela klasen. Vid något tillfälle under mognadsprocessen har nöten dock fått alla näringsämnen den behöver. Då antar jag att nöten börjar producera någon signalsubstans som gör att membranet blir långsamt ogenomsläppligt och att nöten börjar lossna från sitt fäste. Alla processer som krävs för att nöten ska mogna sker inom nöten från och med nu. Hur lång tid denna process tar varierar från sort till sort och är säkert starkt beroende av yttre faktorer som lufttemperaturen. Efter ett tag sitter nöten så pass löst att även en liten ekorre kan rycka loss den. Den bästa tidpunkten att skörda nötterna för oss människor är innan dess.

En stor fördel vi har gentemot ekorrar och andra vilda nötälskare är att vi kan låta nötterna eftermogna inomhus där det är torrt och varmt. Eftersom jag är övertygad om att mognadsprocessen efter ett tag endast fortgår inom själva nöten kan vi skörda nötterna tidigare än de vilda djuren. För att testa hur långt mognadsprocessen har kommit tar jag tag i en klase nötter och använder sedan tummen för att trycka en valfri nöt i sidled. Om den släpper utan större kraftansträngning är klasen klar för skörd. Det ska ploppa till när nöten hoppar ur sitt fäste. Om den inte släpper håller busken fortfarande på att pumpa näring in i nöten. Eller så är nöten tom eller skadad. Eftersom det är nöten själv som signalerar att den är mogen kan skadade eller tomma nötter inte initiera lossningssprocessen. Tomma och skadade nötter släpper därför aldrig från sina fästen, något som är bra att veta när det är dags att ta hand om skörden. Å andra sidan släpper fyllda, friska nötter alltid från fästet, förutsatt att de är tillräckligt mogna.

Med denna kunskap gick jag alltså över mina buskar med jämna mellanrum och kontrollerade mognadsgraden. Föga förvånande var det på sydvästsidan av buskarna som nötterna mognade först. Det kunde vara en skillnad på tre till fyra veckor i mognad mellan sol- och skuggsidan på en och samma buske.

Vad händer om jag skördar för tidigt?

I början av skördetiden gjorde jag misstaget att skörda av hela busken så fort de första nötterna var klara på ena sidan. Jag ville absolut inte bli av med hela den fantastiska skörden bara för att jag väntade några dagar för länge. Att skörda för tidigt innebär dock att de viktiga processerna som sker inuti nöten inte är avklarade. Det är fullt möjligt och dessutom riktigt gott att äta gröna, omogna hasselnötter, men det går inte att få dessa nötter att eftermogna ordentligt sen. Det som händer är att kärnorna krymper väldigt mycket, något som förmodligen har att göra med förändringen av fettsyrorna i nöten. I omogna nötter är fettämnena inte stabila och vattenhalten är fortfarande väldigt hög, vilket helt enkelt innebär att det inte blir mycket kvar att äta efter några veckor. Därför övergick jag ganska snabbt till att skörda i omgångar.

Rätt efterbehandling

När nötterna väl är skördade krävs det en del processande både för att gynna eftermognadsprocessen och för att göra dem så lagringsdugliga som möjligt. För det mesta skördade jag hela klasar. Det bästa är att helt enkelt breda ut alla klasar på en luftig, välventilerad, torr och inte alltför kall plats som dessutom är mussäker. Där kan de ligga tills nötterna är helt mogna och då är det bara att skaka ut dem ur sina höljen. Både höljena och nötterna blir bruna efter ett tag, vilket är ett gott tecken på att de är mogna. Nötter som inte lossnar är som sagt antingen skadade eller helt tomma och det är inte värt mödan att kränga dem ur fästena.

Om du har ont om plats går det även att plocka ut nötterna ur sina fästen direkt efter skörden. Ett misstag jag gjorde var att jag hängde hela säckar med nötter i taket. Nötterna i mitten fick då för lite luft och började mögla på ytan, något som kan leda till produktionen av olika väldigt ohälsosamma svampgifter (mykotoxiner) i nötterna. Därför är det viktigt att varje nöt ligger luftigt tills vattenhalten är så pass låg att den inte kan mögla längre. Denna process kan ta ett antal veckor. I forna tider lät man nötterna till och med ligga på vinden ända fram till julafton så att de skulle bli riktigt torra [2].

Vår skörd sort för sort

Sammanlagt har vi ett 20-tal namnsorter på hassel och mellanhassel (Corylus x colurnoides). Dessutom har vi planterat ett dussintal vildhasslar från olika områden i Sverige för att säkerställa att vi får bra pollinering av våra storfruktiga namnsorter. I år var första året en vildhassel som vi hämtade från ett närliggande bestånd blommade. Av de storfruktiga namnsorterna var det sex sorter som gav riktig skörd. Tabellen nedan visar en sammanställning över skörden per buske. Alla buskar är planterade 2013, utom sorten ’Cosford’ som planterades 2012.

Busken vars nötter mognade allra först var vildhasseln, mer än två veckor innan den första namnsorten mognade och över en månad innan de flesta andra buskarna började få skördeklara nötter. Nötterna var dock väldigt små i jämförelse. ’Frühe Lange Zellernuss’ rekommenderas ofta i litteraturen och den var mycket riktigt tidig (med avlånga nötter). ’Kentish Cob’ (=’Lambert’s Filbert’) mognade strax därefter, men busken är fortfarande ganska liten och skörden blev därefter. ’Halle’sche Riesennuss’ (= ’Jättenöt från Halle’) är den sorten som helt klart har tagit sig bäst i odlingarna. Jag köpte buskarna som ’Wunder aus Bollweiler’, men enligt en forskningsartikel från 2006 [1] är ’Wunder aus Bollweiler’ genetiskt identiskt med ’Halle’sche Riesennuss’, så jag använder det namnet framöver. Två av dessa buskar gav mer än 2 kg skörd, vilket är ett riktigt bra värde om man jämför med siffrorna i litteraturen. De två riktiga ’Cosford’-buskarna gav trots sin storlek och ålder en förvånansvärt dålig skörd, även om kvaliteten på nötterna blev mycket god. En trevlig överraskning var att sorten ’Butler’ som är framtagen i USA gav skörd för första gången. ’Butler’ var sorten som gav den enskilt största nöten, även om genomsnittet blev lite lägre.

Kolumnen ”Antal tomma” kräver en viss förklaring. När jag började skörda från buskarna låg det redan en hel del klasar med nötter på marken. Vid närmare undersökning upptäckte jag att alla nötter som låg på marken var tomma. Det verkar alltså som om hasselbuskarna stöter bort hela klasar när de på något sätt inser att de bara innehåller tomma nötter. Antagligen är det någon signalsubstans som inte skickas från nöten till busken som gör att den sätter igång frånstötningsprocessen. Väldigt praktiskt för mig som då slipper lägga tid på att hantera tomma nötter. De tomma nötter som finns kvar i tabellen är då sådana som delade klase med fyllda nötter. Generellt tycker jag att andelen tomma nötter är låg, särskilt i jämförelse med litteraturvärdena som generellt ligger över våra värden [3]. En anledning till varför skördemängden blev relativt hög kan även vara att den av hasselnötsodlare fruktade skadegöraren nötviveln inte förekommer hos oss. Mer om denna elaking och hur vi kan förhålla oss gentemot den kommer i nästa inlägg.

Referenser

[1] Boccacci, P., A. Akkak, and R. Botta, DNA typing and genetic relations among European hazelnut (Corylus avellana L.) cultivars using microsatellite markers. Genome, 49(6): p. 598-611, 2006.
[2] Pettersson, B., I. Svanberg, and H. Tunón, Nötter: etnobiologisk läsebok. Studentlitteratur, 1999.
[3] Solar, A. and F. Stampar, Characterisation of selected hazelnut cultivars: phenology, growing and yielding capacity, market quality and nutraceutical value. Journal of the Science of Food and Agriculture, 91(7): p. 1205-1212, 2011.