Ginkgo, pawpaw, hickory och annat spännande

Det kan vara svårt att föreställa sig hur ens skogsträdgård kommer att utvecklas med tiden. För att få en bättre känsla för hur olika växter beter sig och hur stora de kan bli brukar jag passa på att besöka botaniska trädgårdar när jag är ute och reser. De flesta sådana trädgårdar har ganska många träd och buskar som är intressanta att plantera i skogsträdgårdar och det finns få andra platser där man kan titta på så gamla individer som i botaniska trädgårdar.

För ett par veckor sen råkade jag vara i Bonn i Tyskland och besökte då stadens fina botaniska trädgård, som tillhör en av de mest välsorterade som jag har sett. Jag spanade framförallt efter fullväxta nötträd, som kan vara svårt att hitta i Norden och blev allt annat än besviken. Det fanns alla möjliga sorters hickory (Carya spp.), varav en, nämligen skidhickory (Carya ovata) finns planterad i Puttmyra skogsträdgård. Nötterna var dock även här i Tyskland väldigt små och knappt odlingsvärda om man bortser från det högvärdiga virket träden ger.

En annan ovanlig nöt är ginkgo (Ginkgo biloba), som växer rätt bra upp till odlingszon 3 i Sverige. Exemplaret i Bonn var en honplanta som för pollineringens skull hade blivit ympat med en hanplanta. Resultatet blev ett märkvärdigt format träd med otroligt många nötter som nästan var mogna.

Det nötbärande ginkgo-trädet (Ginkgo biloba)
Det nötbärande ginkgo-trädet (Ginkgo biloba)

På sistone har jag börjat intressera mig för ekar med ekollon med låga tanninhalter. I Spanien finns det en variant av steneken (Quercus ilex subsp. rotundifolia) som har söta ekollon och det ska finnas ekarter av liknande kvalitet även för vårt klimat. I Bonn hittade jag både storfruktig ek (Quercus macrocarpa) och Quercus bicolor, som verkar vara de härdigaste bland sötekarna. Båda dessa kommer att planteras i Puttmyra skogsträdgård till våren.

Quercus bicolor, en härdig ek från Nordamerika med söta ekollon.
Quercus bicolor, en härdig ek från Nordamerika med söta ekollon.

Även kastanjsläktet (Castanea spp.) har jag stora förhoppningar på och i våras planterade vi två kinesiska kastanjer (Castanea mollissima) i Puttmyra skogsträdgård. I Bonn fanns det en sju år gammal planta som uppvisade det för arten typiska spretiga växtsättet. Tyvärr bar trädet ingen frukt, det hade varit kul att se hur stora kastanjerna blir egentligen.

Kinesisk kastanj (Castanea mollissima), en het kandidat för en stärkelserik skogsträdgårdsväxt på nordliga breddgrader.
Kinesisk kastanj (Castanea mollissima), en het kandidat för en stärkelserik skogsträdgårdsväxt på nordliga breddgrader.

Även den valnötsintresserade kan bli tillfredsställd i Bonn. Det fanns ett tiotal arter i valnötssläktet (Juglans spp.) där, varav många som jag aldrig hade hört talas om. Intressant för mig var grå valnöt (Juglans cinerea) som kan vara härdig till odlingszon 4 eller till och med zon 5 och svart valnöt (Juglans nigra) som är härdig till kanske zon 4 och som blir stora träd med rak stam. Dock är svart valnöt känd för att ha några av de mest svårknäckta nötterna.

Grå valnöt (Juglans cinerea) tillhör de härdigaste valnötterna. I stadsparken i Örebro finns det ett antal ståtliga exemplar.
Grå valnöt (Juglans cinerea) tillhör de härdigaste valnötterna. I stadsparken i Örebro finns det ett antal ståtliga exemplar.

Förutom alla otaliga nötträd fanns det förstås mängder med olika fruktträd att beskåda i Bonn. Det trädet som kanske lämnade störst intryck var pawpaw-trädet (Asimina triloba), som jag aldrig sett i fullväxt storlek. Frukterna, som ska smaka banan, ananas och vanilj på samma gång var tyvärr inte mogna än. I Sverige kan pawpaw nog växa i skyddade lägen i odlingszon 3 och vi kommer att göra ett försök att plantera ett par exemplar i det nya växthuset intill Puttmyra skogsträdgård.

Pawpaw (Asimina triloba) tillhör de mest exotiska frukterna vi kan odla i skogsträdgården. Tyvärr är den inte så härdig och klarar sig i bästa fall i skyddade lägen i odlingszon 3.
Pawpaw (Asimina triloba) tillhör de mest exotiska frukterna vi kan odla i skogsträdgården. Tyvärr är den inte så härdig och klarar sig i bästa fall i skyddade lägen i odlingszon 3.

För er som inte vill åka ända till Bonn kan jag rekommendera två botaniska trädgårdarna som båda har omfattande och intressanta samlingar: Botaniska trädgården i Uppsala och Bergianska trädgården i Stockholm .

2 thoughts on “Ginkgo, pawpaw, hickory och annat spännande”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *