Nötodling i Sverige – Del 1

Ett av många problem och risker som är förknippade med dagens globala jordbruk är att vi har låtit vissa ettåriga växter så som vete, majs och ris dominera människans basföda. Dessa står för 60% av mänsklighetens kaloriintag, trots att det finns över 50.000 kända arter av ätbara växter på jorden [1]. När vi odlar dessa basgrödor plöjs jorden intensivt och ligger ofta bar under långa perioder. När dessa bara jordar blir utsatta för vind, regn och sol ökar risken för jorderosion, koldioxid släpps ut till atmosfären och mycket näring, mineraler och organiskt material lakas ur och bidrar till övergödning av våra vattendrag och hav. Så mycket som en tredjedel av de globala utsläppen av koldioxid sedan den industriella revolution uppskattas härröra från eroderade odlingsmarker.

Det finns större potential för nötodling i Sverige än många tror!
Det finns större potential för nötodling i Sverige än många tror!

Att använda fleråriga växter som basföda är det enklaste sättet att minska erosionsproblemen då ett permanent vegetationsskikt, som kan bestå av nötträd, inte har något behov av att marken plöjs. Rötterna håller jorden på plats och de ovanjordiska delarna av växterna skyddar mot solens nedbrytande kraft och bromsar upp regnet som på öppen mark kan spola bort stora mängder jord på kort tid. Dessutom krävs det betydligt mindre arbete att odla fleråriga växter, som ju inte kräver någon årlig markbearbetning. Gödningsbehovet hos fleråriga växter är betydligt mindre, eftersom de har mer utvecklade rotsystem och växer i regel i jordar med ett rikt mikroliv som hjälper till att förse dem med näring. Fruktträd förser oss med många nyttiga vitaminer och fibrer men de innehåller inte tillräckligt mycket energi för att de ska kunna utgöra en basföda. Nötträd å andra sidan producerar nötter som är rika på protein, fett, fibrer och viktiga mineraler och kan därför komma i fråga som producenter av basföda.

Inga erosionsproblem lär uppstå kring denna hasselbuske i en skogsträdgård i Rågsved (Stockholm)
Inga erosionsproblem lär uppstå kring denna hasselbuske i en skogsträdgård i Rågsved (Stockholm)

Basföda från nötträd

Avkastningen från nötträd kan jämföras med avkastningen från en veteåker, som ligger på 4,3 till 5,3 ton per hektar och år [2]. Som det kommer att framgå i de kommande inläggen är det framförallt kastanjer (upp till 5 ton per hektar) och ekar (upp till 7,5 ton per hektar) som kan konkurrera med vete vad gäller avkastning per hektar, även om det inte enbart är avkastningen i kg eller ton som är relevant, utan också näringsvärdet i de olika grödorna. Det bör dock sägas att de flesta siffror på avkastning som anges här är hämtade från andra länder med mer gynnsamma odlingsförutsättningar och att vi inte nödvändigtvis kan räkna med att uppnå samma skördenivåer här i Sverige. Siffrorna avser dessutom avkastningen från monokulturer, vilka är problematiska även när det gäller fleråriga växter. Det finns flera sorters nötter som trivs bra i Sverige men tills vidare bör vi kanske se nötodling mer som ett bra komplement till andra grödor, även om nötter på enskilda platser lätt skulle kunna bli till basföda. Det finns inte någon som odlar nötter kommersiellt i Sverige idag [3], troligtvis för att det är svårt att konkurrera med importerade torkade nötter. Vi är dock inne i en tid då medvetenheten och efterfrågan på ekologisk och närproducerad mat ökar och då kan svenska nötsodlingar förhoppningsvis hitta en plats. I Danmark har man exempelvis hittat en ny nisch för nötodlingar genom en marknad for färska gröna hasselnötter.

Kastanjer har länge varit en viktig stapelgröda runt medelhavet. I den här spanska odlingen växer de tillsammans med vindruvor.
Kastanjer har länge varit en viktig stapelgröda runt Medelhavet. I den här spanska odlingen växer de tillsammans med vindruvor.

Vad är egentligen en nöt?

Botaniskt sett definieras en nöt som ”hårda, torra, skalförsedda enfröiga äkta frukter inom undergruppen torra frukter som inte öppnar sig för att släppa iväg fröna när de är mogna” [4]. En enklare definition som används av nöt- och skogsträdgårdsexperten Martin Crawford är att nötter är ”ätbara fröer med en diameter över minst 1 cm”, vilket också är definitionen som ligger till grund för urvalet i denna serie om nötodling.

I nästa inlägg ska vi titta närmare på Hasselnötterna, som är den vanligaste nöten i vårt svenska klimat.

Referenser

[1] FAO. Staple foods: What do people eat? Accessed 2014-03-20; URL: http://www.fao.org/docrep/u8480e/u8480e07.htm, 2014.
[2] Jordbruksverket. Skördar i riket efter gröda år 1965-2012. Accessed 2014-02-01; URL: http://statistik.sjv.se/Dialog/varval.asp?ma=JO0601L1&ti=Sk%F6rdar+i+riket+efter+gr%F6da+%E5r+1965%2D2012&path=../Database/Jordbruksverket/Skord/&lang=2, 2012.
[3] Nylinder, B., Nötodling i Sydsverige – med fokus på hassel, 2013.
[4] Wikipedia, Nöt, 2014.

Tagged with:

4 thoughts on “Nötodling i Sverige – Del 1”

    • Det kommer mer information om valnötter i ett kommande inlägg, men det varierar mycket mellan de olika arterna i valnötssläktet. Manchurisk valnöt kan man odla till zon 5 i Sverige (zon 4 i det norska systemet tror jag), grå valnöt till zon 4 eller 5, svart valnöt till zon 4 och äkta valnöt i regel endast till zon 2, även om det finns några individer som ger frukt i zon 4. Men som sagt, det kommer mer om detta snart!

      • Takk for svar !
        Möjligheten för å ha valnöt i trädgården är där. Det ger meg nya vyer och möjligheter. Ekorrarna kommer att jubla !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *