Nötodling i Sverige – Del 2: Hasslar

I andra delen av serien om nötter tittar vi närmare på hasselnötter, som lär vara de mest kända nötterna i Sverige. De förekommer naturligt ända upp till Umeå, där det finns överlevande bestånd från en tidigare varmperiod som varade i Sverige för ca. 11 500 år sedan då hassel bildade skog tillsammans med lind och ek. Livskraftiga bestånd av hassel finns även runt Torsåker i Gästrikland och i Södra Dalarna.

Dessa vilda hasslar (Corylus avellana) ger relativt små nötter och har tendensen att ge skörd vartannat år, då de behöver samla kraft under två somrar för att kunna producera frukt. Även hos förädlade, storfruktiga sorter har det varit svårt att avla bort denna egenskap. De flesta namnsorterna av hassel börjar ge frukt efter tre till fyra år, och frukterna sitter på fjolårsveden [1]. De flesta namnsorterna som odlas idag är av arten C. avellana eller C. maxima (som skiljer sig mycket lite från C. avellana) och många omtyckta sorter, så som exempelvis ’Jättenöt från Halle’ är hybrider mellan dessa två. Hasseln kan växa bra i skugga och trivs bäst på sluttande växtplatser, gärna på ganska lätta, sandblandade jordar med rikliga mängder rörligt vatten i jorden [1]. Det är även på sådana platser som vi kan hitta de naturliga bestånden i Mellansverige. För att kunna ge frukt behöver hasselbusken mycket sol och regelbunden beskärning rekommenderas.

Alla hasslar är vindpollinerade och har hon- och hanblommor på samma buske. Ändå är de oftast självsterila, då hon- och hanblommorna mognar vid olika tillfällen. Pollen sprids tidigt på året, redan i februari och mars, men själva befruktningen sker först i juni. Allt pollen överlever inte den långa väntetiden mellan pollenspridning och befruktningen så cirka 20 % av nötterna förblir opollinerade [1], även hos de mest förädlade sorterna. I regel behövs det en eller flera pollineringssorter för att få en bra hasselskörd, eftersom han- och honblommorna sällan blommar samtidigt på samma planta. Vildhassel brukar rekommenderas som pollinerare, likaså namnsorten ’Cosford’ och sorten ’Contorta’ (ormhassel), som blommar relativt sent och som därmed kan minska risken för att sen extrem kyla gör att befruktningen misslyckas vilket innebär att tomma nötter produceras [2].

Den turkiska trädhasseln (C. colurna) är en annan art i släktet Corylus, som till skillnad från de buskartade C. avellana och C. maxima är enstammad. Trädet kan bli 25 m högt och producera stora mängder nötter som sitter ihop i klasar om ett dussintal nötter. Trädet är åtminstone härdigt till odlingszon 4 i Sverige. Det finns även hybrider mellan C. colurna och C. avellana, C. colurnoides som har visat sig vara mycket lovande i danska försöksodlingar, med avseende på både skördemängd och härdighet [3]. Till våren får vi tre olika hybridhasslar från Westergaards plantskola till Puttmyra skogsträdgård för att utvärdera hur de fungerar i vårt odlingsklimat.

I Puttmyra skogsträdgård odlar vi just nu tolv olika sorter av storfruktig hassel, men än är det för tidigt för att kunna bedöma vilka som är de bästa. Hittills verkar det som om växtplatsen har större betydelse än sorten för hur stor tillväxt det blir. Vi skördade en handfull nötter av sorten ’Cosford’ och några nötter av en prydnadshassel som heter ’Aureum’ 2013 och 2012, men fick ingen skörd alls i år. I litteraturen rekommenderas sorterna ’Lambert Filbert’, ’Cosford’, ’Lång Tidig Zeller’, ’Waterloo’, ’Nottingham Prolific’ och ’Jättenöt från Halle’ för vårt klimat [2]. En tumregel är att nötterna klarar sig bättre ju senare de börjar sin utveckling. Hasselnötter uppges ge skördar på 0,8 t/ha [2] till 2 t/ha [1], där varje träd ger 2 till 4 kg nötter i genomsnitt. Hasselnötterna tillhör de fettrika nötterna och mer om deras näringsinnehåll och hur det står sig i jämförelse med andra nötter kommer i ett senare avsnitt av denna serie.

Nästa inlägg kommer att handla om valnötter, som har mycket större potential i vårt klimat än många tror.

Referenser

[1]          Crawford, M., Nut Crops – Appendices, 2012.
[2]          Nylinder, B., Nötodling i Sydsverige – med fokus på hassel, 2013.
[3]          Westergaard, L., 2013 [personlig kommunikation].