Nötodling i Sverige – Del 6: Nöttallar

Frön hos alla tallar (Pinus spp.) är ätliga, men hos många arter är de så små att det inte är värt besväret. De tallar som är odlingsvärda i Sverige är cembratallen (P. cembra och P. cembra var. sibirica) och koreatallen (P. koraiensis). Cembratallen producerar frön i storleken 10×8 mm och koreatallens frön kan bli upp till 16×12 mm stora. Kottarna behöver tre år att utvecklas och fröna skördas genom att kottarnas fjäll bryts. En metod som jag såg folk använda i Mongoliet är att lägga kottarna på glöden från lägerelden, när de blir varma öppnar de sig så att man lättare kan ta ut fröna. Fröna måste dessutom skalas, men skalet är oftast relativt mjukt hos båda arterna och kan lätt knäckas med tänderna.

Nöttallar kan bli rätt ståtliga och det gäller att tänka efter vid placeringen, så att de inte förstör för de andra växterna i skogsträdgården. Att plantera en lähäck mot norr med nöttallar är till exempel en god idé.
Nöttallar kan bli rätt ståtliga och det gäller att tänka efter vid placeringen, så att de inte förstör för de andra växterna i skogsträdgården. Att plantera en lähäck mot norr med nöttallar är till exempel en god idé.

Enligt de flesta källorna behöver träden cirka 30 år innan de producerar frukt, men Mark Shepard, som driver en stor gård i Wisconsin (USA) enligt permakulturtänk där han bland annat odlar nöttallar (Pinus cembra), hävdar att hans selekterade träd ger frukt redan efter 5 år [1]. Träden är mycket tåliga och används även i lähäckar. De är härdiga till minst odlingszon 6.

Pinus koraiensis är något mindre härdig, men tack vare sina stora frön ännu mer attraktiv för mig att odla i Puttmyra skogsträdgård. De pinjenötter man köper i affären kommer för övrigt oftast från cembra- eller koreatall i Asien, eftersom arbetet att skörda kottarna är farligt och tidskrävande och därmed något man hellre låter människor i fattiga länder göra.

Tallkottarna behöver plockas från trädet om man vill hinna före fåglarna och ekorrarna. Fröna sitter mellan fjällen och behöver skalas. Mycket jobba för ganska få frön.
Tallkottarna behöver plockas från trädet om man vill hinna före fåglarna och ekorrarna. Fröna sitter mellan fjällen och behöver skalas. Mycket jobba för ganska få frön.

Det är inte helt lätt att föröka de här två nöttallarna. Båda behöver först varmstratifieras, vilket innebär att man lägger fröna i en tät plastpåse med lätt fuktade sågspån eller torv och utsätter dem för konstant 20 graders värme på en mörk plats i tre veckor. Detta gör att fröna eftermognar och chanserna ökar att de kommer att gro. När de har varmstratifierats behöver de kallstratifieras och man lagrar påsarna kallt (strax över 0 grader) tills fröna ska sås, vilket funkar bäst i början av juni.

Det är lätt att få tag på cembratallar i Sverige, men priset kan variera kraftigt, så det kan vara värt att kolla runt lite hos de olika plantskolorna. Koreatall var jag på jakt efter i flera år och köpte till slut en liten planta när jag var i Jämtland i december. Frötillgången är ganska dålig, eftersom man inte får importera tallfrön till Europa. När plantorna väl är planterade får de nästan inget stöd alls hos oss, de fyra cembratallar vi hittills har planterat har aldrig vattnats eller gödslats. Det enda vi gör är att hägna in dem med hönsnät året om, då rådjur gärna fejar sina horn mot tallarnas toppskott.

Vi skyddar våra cembratallar med hönsnät året om, så att rådjuren inte skadar dem, men annars får de ingen omsorg och de växer fint.
Vi skyddar våra cembratallar med hönsnät året om, så att rådjuren inte skadar dem, men annars får de ingen omsorg och de växer fint.

Det finns lite data om skördemängderna från nöttallar, men pinjetallar (P. pinea) i Italien uppges producera 5-15 kg per träd och år [2]. Även om de härdigare tallarna producerar bara ett par kilo nötter per år räcker det ju ett helt år för en familj. Det gäller dock att hinna före nötskrikorna och andra fåglar som gärna plockar kottarna direkt från trädet, vilket förklarar varför även de kommersiella odlarna anlitar folk som klättrar upp i träden för att skörda kottarna.

Litteratur

[1] Shepard, M., Restoration agriculture : real-world permaculture for farmers. Austin, Texas: Acres U.S.A., 2013.
[2] Crawford, M., Nut Crops – Appendices, 2012.

6 thoughts on “Nötodling i Sverige – Del 6: Nöttallar”

  • Cembratall kan självså sig i sverige, och jag har sett mycket av det i odlingszon 5. Det kan alltså vara värt det att leta efter plantor. Småplantor går att känna igen på att detta är en fembarrstall till skillnad från vår inhemska tall som är en tvåbarrstall (om man rycker loss barr ser man att de sitter ihop 2 och 2, men på cembratall sitter de 5 och 5). Jag tycker det verkar som att småplantorna dyker upp på lite mellanfuktig-fuktig mark, och förstås nära bebyggelse där det finns vuxna cembratallar.
    Koreatallar verkar intressanta!

  • Det finns även fler intressanta nöt-tallar. Pinus sibirica till exempel, som är nära släkt med cembratallen men extremt härdig. Eller pinus pumila som också är från sibirien men buskformad så man lätt kan plocka kottarna. Kan vara intressant att testa om man kommer över några exemplar.

  • Jag lyckades få 2/5 frön från cembratall att gro genom att lägga dem i en pallkragar med jord i slutet på augusti och täcka det hela med finmaskigt metallnät (mot gnagare) och sen halm uppepå. Lämnade allting tills i maj då jag tog bort halmen och skolade om plantorna. Varm-och kallstratifiering utan minsta knussel. Nu hoppas jag bara att älgarna inte äter upp dem!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *