Varje vår tror jag att jag nu har samlat på mig det mesta ätbara som går att odla i vårt klimat och varje höst, när jag börjar leta igenom plantskolornas kataloger eller pratar med andra växtnördar tillkommer det helt nya växter på min önskelista. I år är det extra många konstiga växter som ska få en plats i Puttmyra skogsträdgård och de första tre vill jag presentera i detta inlägg.
Chimärhagtorn (Crataegomespilus dardarii)
Denna växt är en så kallad chimär av hagtorn (Crataegus monogyna) och mispel (Mespilus germanica). Detta innebär att det finns celler av båda föräldrar i olika delar av plantan. Det är så att säga två genetiskt olika individer som har bildat en gemensam organism, där olika delar av föräldrarna tar sig an olika uppgifter. En chimär är inte samma sak som en hybrid, som är korsningen mellan två arter som bildar en genetisk enhetlig individ. Frukten av denna hagtornsmispel kan antingen vara hagtorn eller mispel, beroende på vilken celluppsättning som dominerar i varje skott. Hagtornsmispel borde vara härdig till odlingszon IV, den trivs i sol till halvskugga och busken blir 2-4 m hög. Chimärhagtorn växer på botaniska trädgården i Uppsala och här finns det en kort beskrivning av denna växt.
Snödroppsträd (Halesia carolina)
Snödroppsträdet är ett av träden som Martin Crawford visar i sina filmer och som jag länge har velat pröva. Trädet blommar mycket vackert och får senare på säsongen små stjärnformade frukter som smakar lite som ärtor. De kan även läggas in i ättika, lite som frökapslarna av rädisor som är en delikatess i Tyskland. Jag såg ett vackert exemplar av denna buske (som kan bli upp till 6 m hög och bred) nära slottet i Örebro och min förhoppning är att den kommer att trivas i ett av de bättre lägena i min hemträdgård. Snödroppsträdet föredrar fuktig, något sur jord i sol till halvskugga.
Amerikanskt pepparträd (Zanthoxylum americanum)
Ett annat träd i Martin Crawfords skogsträdgård som väckte mycket ha-begär hos mig är hans sichuanpeppar (Zanthoxylum schinifolium), som egentligen heter koreanskt pepparträd på svenska. Tänk att kunna vara självförsörjande på peppar! Just det koreanska pepparträdet är dock endast härdigt till -20°C och fungerar därmed förmodligen inte så bra i många delar av Sverige. Däremot finns det en släkting som har liknande egenskaper, men som i teorin är betydligt härdigare, nämligen det amerikanska pepparträdet (Zanthoxylum americanum) som ska klara av temperaturer till -35°C. Jag har i åratal varit på jakt efter frön till denna planta och i höstas dök det plötsligt upp plantor på www.wildobstschnecke.de. Trädet blir ungefär 4 m högt och lika brett och växer i både sol och halvskugga. Det är försett med stora taggar och sprider sig dessutom med rotutlöpare, så jag kommer att behöva ha koll på plantan så att den sköter sig. Det är de röda bären som man använder som krydda. Vill man få grobara frön krävs det både en han- och en honplanta, men jag har inte lärt mig än hur man skiljer mellan dem.
Idag börjar träff 2 på vår årslånga skogsträdgårdskurs här i Stjärnsund och det är just pepparträden som deltagarna kommer att plantera imorgon. Innan dess måste dock marken beredas ordentligt och nästa inlägg kommer att handla om vilka strategier som har fungerat för oss.
Pepparträdet är ju skapt för att växa i skugga under andra träd, men det är i USA. Här i Sverige hade jag nog hellre planterat det soligt, för att ge extra värme. För det är största problemet med buskar och träd från östra USA, de kommer sakna sommarvärmen när de odlas i kalla Sverige. Om de inte får en tillräckligt lång och varm sommar hinner de inte bygga upp tillräcklig kraft för att bli fullt vinterhärdiga. Men det varierar från sort till sort och ibland går det utmärkt. Hoppas du postar uppföljning kommande år för det är väldigt intressant att se hur det går.
Tusan vad spännande! Hoppas det blir några hyggliga vintrar till så de hinner etablera sig. Håller tummarna!
Inger
Hej! Det är inte snödroppsträdsfrukter på bilden, det är nån slags benved. Eva
Tack för kommentaren, du har rätt, jag tar bort bilden tills jag fått frukt på min planta 🙂
Hej, har du fått några frukter på halesian? Jag har för första gången fått jättemycket men funderar på när man ska plocka och vad man ska göra med dem – de smakar inte särskilt gott råa och det är väldigt lite att äta, mest kärna faktiskt..
Lite besviken med andra ord efter att ha väntar på frukt i nästan år 😉
Har du några tips?
Hej, har du fått några frukter på halesian? Jag har för första gången fått jättemycket men funderar på när man ska plocka och vad man ska göra med dem – de smakar inte särskilt gott råa och det är väldigt lite att äta, mest kärna faktiskt..
Lite besviken med andra ord efter att ha väntat på frukt i nästan fem år 😉
Har du några tips?
Hej!
Min halesia har tyvärr dött och jag har inte lyckats dra upp några nya från frö. Vilken odlingszon odlar du i? Jag smakade på en frukt när jag var på Alnarp i fjol och den smakade inte supergott direkt. Då tänkte jag att man kunde förhöja smaken genom att lägga in den. Men nu har jag försökt läsa på mer om ätbarheten hos Halesia carolina och inte lyckats hitta en enda tillförlitlig referens om att den verkligen går att äta. Inga vetenskapliga studier är gjorda på den överhuvudtaget, så jag håller på att tappa intresset lite. Men om du hittar något får du gärna tipsa mig!
/Philipp