Rönnhybrider och sötrönnar – ett smaktest

För några år sedan skrev jag en entusiastisk artikel om de olika rönnhybriderna och sötrönnarna jag kände till då. På pappret är de ju mycket spännande. Rönnhybriderna med sin brokig genetik, där vissa är trippelkorsningar mellan rönn, äpple och päron samt faktumet att de flesta av de sägs vara framtagna av den legendariske ryska växtföräldaren Ivan Mitjurin gör inte saken mindre intressant. De olika sötrönnarna har också en spännande historia, som till exempel namnsorten ’Nevezhinskaja’ som uppges vara upphittad av en rysk fårherde och som idag anses vara en hotad matgröda av Slow Food Foundation. Men hur smakar de egentligen?

Hybrid rowan tasting
Från vänster: rönnaronia ‘Likjornaja’, rönnaronia ‘Mitjurinskaja Desertnaja’, päronoxel ‘Zoltaja’ och en sötrönn (Sorbus aucuparia var. edulis) från Mångfaldsträdgården i Stjärnsund.

I år blev det en god skörd på rönnbären och i fjol hade jag möjlighet att mumsa mig igenom många sorter på den fantastiska plantskolan B’Ströö på norra Öland. Rent generellt tycker jag att rönngenerna får ganska mycket genomslag hos de flesta rönnhybriderna.

Rönnaroniorna (x Sorbaronia fallax) med sorterna ’Burka’, ’Bursinka’ och ’Likjornaja’ är vackra att titta på och är säkert nyttiga, men smakmässigt är de inget vidare när man plockar dem direkt från trädet. På något sätt förenar de sina två moderarters sämre smakegenskaper. Köldbehandling förhöjer inte heller smaken något nämnvärt, men de är goda att göra sylt på och fruktläder på rönnaronia blir också gott.

Michurinskaya Desertnaya in bloom
Rönnhybriderna är också väldigt dekorativa, som den här rönnaronian av sorten ‘Mitjurinskaja Desertnaja’.

Godast i mitt eget smaktest är sorten ’Mitsjurinskaja Desertnaja’ (x Sorbaronia fallax). Den påstås vara en korsning mellan mispel (Mespilus germanica) och rönnaronian ’Likjornaja’, vilket mycket väl kan stämma utifrån fruktens utseende, med det för mispeln karakteristiska pistillmärket i miniatyr. Däremot slår inte aroniagenerna igenom överhuvudtaget. Frukten är större än hos de andra sorterna och har en arom som inte helt överskuggas av rönnsmaken.

En annan favorit är sorten ’Zoltaja’ från Polen. Den ska vara en korsning mellan päron och rönn (en så kallad päronoxel, x Sorbopyrus), men frukterna är mycket små och orange-röda. De smakar inte alls som päron utan påminner mig väldigt mycket om citrusfrukten kumquat (Citrus japonica). I ett blindtest skulle jag nog ha svårt att hålla isär de två rent smakmässigt. Andra päronoxlar är sorterna ’Rubinovaja’ och ’Eliit’, som båda också är ganska syrliga i smaken, men saknar lite av den smakmässiga komplexiteten som ’Zoltaja’ har.

x Sorbopyrus 'Zoltaja'
Rönnoxel ‘Zoltaja’ är rikbärande och dess frukter smakar citrus.

Bland sötrönnarna har jag fortfarande bara smakat lite olika okända individer och namnsorten ’Rosina’. De okända sötrönnarna smakar syrligt och gott, helt utan beska. De kan med fördel torkas som russin och är supergoda i form av fruktläder. Frukterna hos sorten ’Rosina’ som jag har i trädgården har en så utpräglad beska att jag misstänker att jag kanske fick en felmärkt planta.

Rowan fruit leather
Att göra fruktläder på sötrönn är galet gott.

Med stor spänning väntar jag på att mina exemplar av ’Nevezhinskaja’ och ’Sacharnaja’ ska ge frukt. Det kommer en rapport när det är dags!

Tagged with:

1 thought on “Rönnhybrider och sötrönnar – ett smaktest”

  • Tack för dina synpunkter. Jag har sökt information om sötrönnar en tid, Nu fick jag veta mera och få dina tips om lämpliga sorter, Men var kan jag köpa dem?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.