Rönnhybrider

Jag har länge varit fascinerat av de många olika rönnhybriderna som man ibland kan stöta på i både litteraturen och verkligheten. Rönnsläktet (Sorbus) omfattar många mycket härdiga medlemmar och har dessutom lätt att hybridisera sig med andra arter i underfamiljen Amygdaloideae som är en del av familjen rosväxter (Rosaceae). Särskilt i forna Sovjetunionen har det lagts mycket möda på att korsa fram härdiga hybrider med rönn respektive oxel som skulle möjliggöra fruktodling även i de kallaste delarna av landet.

Att korsa rönn och mispel kan vara en god idé för att få en del av den mindre härdiga mispelns speciella smak i en buske som blir lika härdig som rönn.
Att korsa rönn och mispel kan vara en god idé för att få en del av den mindre härdiga mispelns speciella smak i en buske som blir lika härdig som rönn.

En framstående karaktär i detta arbete är Ivan Mitjurin (1855-1935) som var självlärd växtförädlare och som fick mycket uppmärksamhet för sina korsningsframgångar. Han blev ett viktigt propagandaverktyg under Stalins regim och staden där hans forskningsinstitut låg (40 mil söder om Moskva) blev 1932 döpt om till Mitjurinsk i hans ära. Trots att han under större delen av sitt liv avfärdade Mendels upptäckter inom genetiken lyckades han rätt bra med att korsa fram märkliga rönnhybrider (och hundratals andra härdiga frukt- och bärsorter) som odlas än i dag.

Som vanligt är det snårigt att hitta rätt bland dessa växter med krångliga namn och här vill jag dela med mig av det jag har kunnat hitta.

’Burka’ är en hybrid mellan rönn och en annan hybrid mellan vitoxel och rödaronia med det härliga botaniska namnet Sorbus aucuparia x (Sorbus aria x Aronia arbutifolia). Sorten har söta, mörkröda bär som mognar i augusti.

’Titan’ (ibland stavat ’Titaan’) har en ännu brokigare genetisk bakgrund. Den är en hybrid mellan ‘Burka’, en äppelart och en päronart och blir därmed (Sorbus aucuparia x (Sorbus aria x Aronia arbutifolia)) x Malus sp. x Pyrus sp. Den är mycket härdig med mörkröda bär som ser ut som rönnbär med gulaktigt fruktkött, lite syrligt, utan beska. Mognar i mitten av augusti.

’Likornaja’ är samma som ’Ivan’s Beauty’ och är en riktigt härdig hybrid mellan Sorbus aucuparia och Aronia melanocarpa. Den växer till ett litet träd eller stor buske. Frukten mognar sent i augusti och används kokt. Vi skördade de första frukterna i år och de smakar precis som en blandning mellan aronia och rönn, utan några konstigheter. Hybrider mellan aronia och rönn har fått ett eget artepitet som heter x Sorbaronia, så denna variant kallas för x Sorbaronia ’Likornaja’.

'Likornaja' innan frukten är fullt mogen. Den smakar precis som en korsning mellan rönn och aronia borde smaka.
‘Likornaja’ innan frukten är fullt mogen. Den smakar precis som en korsning mellan rönn och aronia borde smaka.

’Desertnaja’ är en sort vi väntar med spänning på att få skörda för första gången. Den är en hybrid mellan ’Likornaja’ och mispel (Mespilus germanica), där den sistnämnde i vanliga fall endast härdig till odlingszon III. ’Desertnaja’ sägs få mycket söta bär som mognar tidigt. Plantan blir endast 1-1,5 m hög och ger skörd som 3-4 årig planta.

'Desertnaja' är en korsning mellan 'Likornaja' och mispel. Tyvärr blev det aldrig några frukter av de här blommorna.
‘Desertnaja’ är en korsning mellan ‘Likornaja’ och mispel. Tyvärr blev det aldrig några frukter av de här blommorna.

’Eliit’ är en korsning mellan rönn och päron, som har kommit att kallas för x Sorbopyrus ’Eliit’. Bären är körsbärsstora, saftiga och röda och den ger frukt 5-6 år efter plantering.

’Granatnaja’ är samma som ’Ivan’s Belle’ (inte att förväxla med ’Ivan’s Beauty’) och är en korsning mellan rönn och sibiriskt hagtorn (Crataegus sanguinea). Den blir 3-5 m hög och ger frukt från 3-4 års ålder. Till Ivan Mitjurins ära har den fått det botaniska namnet x Crataegosorbus miczurnii.

Alla dessa sorter brukar vi föröka genom att ympa in dem på en grundstam av vanlig rönn, som är lätt att få tag på genom de flesta handelsträdgårdarna. Det går även att ympa dem på befintliga rönnar, vilket i regel medför en betydligt tidigare fruktsättning.

Utöver dessa sorter, som alla tillskrivs Ivan Mitjurin, stötte jag på en överraskning i mina efterforskningar. De välkända aroniasorterna ’Nero’ och ’Viking’ tillhör också rönnhybriderna som modern genetisk analys har visat. ‘Viking’ anses ha 25% av sina gener från rönnen och resten från vanlig aronia. Båda har förmodligen korsats fram av Ivan Mitjurin och rent smakmässigt hade man kunnat ana att båda har rönngener i sig. Både ’Nero’ och ’Viking’ kan förökas med hjälp av sticklingar, men går lika bara att ympa in på en lämplig grundstam.

Även aronian 'Nero' har rönngener inom sig.
Även aronian ‘Nero’ har rönngener inom sig.

Vill man inte föröka dessa sorter själv, och det kan vara svårt att få tag på ympris, finns det allt fler plantskolor som har åtminstone några av dessa sorter i sitt sortiment. Särskilt i landets mindre gynnsamma odlingszoner borde de vara ett intressant alternativ till mer värmekrävande fruktträd och bärbuskar.

Källor
Russiapedia. Prominent Russians: Ivan Michurin. http://russiapedia.rt.com/prominent-russians/science-and-technology/ivan-michurin/. Hämtad 2016-10-19.
Crawford, M. Rosaceae family intergeneric hybrids. Agroforesty News. https://www.agroforestry.co.uk/wp-content/uploads/agnews-sample/AGN_sample.pdf, Hämtad 2016-10-19.
Kingsbury, N., Hybrid : the history and science of plant breeding. Chicago: University of Chicago Press, 2009.
Blomqvist, L., Trädgårdens bär. Lepplax, Bodövägen 210: [Blomqvist plantskola], 2007.

 

3 thoughts on “Rönnhybrider”

    • Ja, det är egna misplar, bilden tog jag förra året då vi fick lite mer än vanligt. De behöver eftermognas ganska länge dock innan de blir goda. Jag hoppas på att kunna återkomma med fler smakerfarenheter nästa år, än så länge har jag bara kunnat skörda från Granatnaja och de är faktiskt helt ok att äta färska också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *