Som bekant har jag en förkärlek för de många intressanta hybriderna som rönn och dess släktingar kan bilda med andra släkten inom familjen rosväxter. En favorit bland dessa är växten som kallas för Shipova och som är en hybrid mellan vitoxel (Sorbus aria) och päron (Pyrus communis) eller snöpäron (Pyrus nivalis) med det botaniska namnet x Sorbopyrs auricularia. Den är en naturlig korsning som säkert har förekommit på många håll runtom i Europa, men eftersom de sällan producerar grobara frön och ibland är helt kärnfria (som Shipova) har den endast tack vare människan kunnat förökas och spridas till fruktentusiasters trädgårdar över halva jordklotet. Just Shipovan tros härstamma från Serbien. Jag fick upp ögonen för Shipova ända sen jag läste i en bok att den var den ovanligaste bland de ovanliga frukterna [1]. Vi har tre exemplar i Puttmyra skogsträdgård, men det är nog ett decennium kvar innan de kommer att sätta frukt för första gången.
När jag var på besök hos en vän utanför Göteborg fick jag dock smaka på min första Shipova, från hans träd som började ge frukt 14 år efter planteringen. Frukten var nästan klotrund, med gulorangefärgat skal och helt utan kärnor. Den smakade sött och saftigt och påminde faktiskt en hel del om de godaste sandpäronen (Pyrus pyrifolia), som ävenkallas nashipäron, som jag ätit. Dessa är tyvärr bara härdiga till zon II eller III och därmed är Shipovan ett bra alternativ till dem. Shipovan måste förökas vegetativt och vi har ympat dem på både vanlig rönn (Sorbus aucuparia), päron (Pyrus communis) och en dvärgväxande pärongrundstam som heter Pyrodwarf, i hopp om att kunna påskynda fruktsättningen något. Den borde även kunna ympas på oxel (Sorbus intermedia).
Förutom Shipova finns det andra päronhybrider och nu blir det riktigt rörigt. Ibland uppges växten Bollwillerpäron vara samma som Shipova (som till exempel här), men det är det inte. Bollwillerpäronet får små frukter och är en frukt som har riktigt gamla anor. Den omnämns redan i skrifter från 1500-talet och härstammar från slottet i den lilla orten Bollwiller i Alsace [2]. Den har hållits vid liv över århundraden genom överföring av ympris från ett träd till ett annat. Frukterna blir några cm stora, har rött skal och gult fruktkött och smaken beskrivs som angenäm och lik päron. Till skillnad från Shipova producerar Bollwillerpäronet ett kärnhus och frön, men de flesta av dem brukar vara sterila.
En annan sort man kan stöta på kallas ’Smokvarka’, vars namn betyder ”fikonlik”. Med stor sannolikhet är den dock identisk med Shipova.
Ytterligare en spännande hybrid är sorten Baciu II, som kommer från en experimentodling i Baciu utanför staden Cluj-Napoca i Rumänien. Även den tros vara en hybrid mellan snöpäron (Pyrus nivalis) och vitoxel (Sorbus aria). Dess frukter är storleksmässigt mittemellan Shipova och Bollwillerpäron.
Frågan är då förstås hur man får tag på plantorna. Jag har hittat tre plantskolor i Europa som har en eller flera av dessa i sitt sortiment och alla skickar till Sverige:
http://www.manfredhans.de/Bollweilerbirne
http://www.garden-shopping.de/shop/artikel_2299.html
https://www.praskac.at/obst/sonst-obst
Har du någon av dessa i din trädgård och fått frukt? Hör av dig till mig, jag vill veta mer!
Referenser
[1] Reich, L. and L. Reich, Uncommon fruits for every garden. Portland: Timber Press, 2008.
[2] Wimmer, C.A., Die Bollweiler Birne ×Sorbopyrus irregularis (Münchh.) C.A.Wimm. : Geschichte und Nomenklatur Zandera, 29(2): p. 58-69, 2014.
Vill du hjälpa mig att utveckla Skogsträdgårdsbloggen vidare? Swisha valfritt belopp till 123 457 26 24 och märk överförningen med ”Blogg”. Tack!
Et tre – Sorbopyrus auricularis – Bollwillerpære vokser i Botanisk Hage i Oslo, den bærer stort sett årvisst og rikt. En avlegger er plantet på Torblå I Ulvik – Norge, har ikke båret frukt ennå (ca 15 år) Sorbopyrus cf bulbiformis , er også plantet i Ulvik og har ennå ikke båret frukt.
Tack för kommentaren Geir! Har du möjligtvis någon bild på frukterna på trädet i Oslo? Det skulle vara intressant att jämföra med hur sorten Shipova ser ut.
Allt gott!
/Philipp
Sorbopyrus auricularis – ”rognepære” i Oslo – har jeg ikke bilde av. Men etter minnet, så er pærene i klaser som rogne-/ asalbær (rønn/oxel-). De ser ut helt like på de små pærene til venstre på illustrasjonen her på bloggen din, muligens litt mer farge gult rødt, muligens litt mer avsmalnende mot stilkfestet, men det kan sikkert variere med år og hvor store klasene er….. Jeg vil tro at det er samme klon…
Jeg har også observert Sorbopyrus auricularis i botanisk hage, Oslo. Som Geir sier er fruktene små og likner veldig på bollwillerpærene på bildet ditt. Jeg tok med meg 3 frø som nå spirer i vinduskarmen. Frøene kan jo være et resultat av pollinering fra andre trær, så det blir interessant å se hva slags karakteristikker planten har når den blir større.
Jeg tenkte å forsøke og ta podekvist fra treet neste år og pode på et eller flere etablerte pæretrær. Kanskje er det mulig å fremskynde bæring av frukt på denne måten.
Du har tydeligvis vært mer grundig i din undersøking av pærene. Jeg har tenkt at de var sterile, – og ikke en gang forsøkt å lete etter spiredyktige frø, – – det skal nå forsøkes. Forøvrig blir de forsøkt formert videre med poding på pæregrunnstamme.. Observasjonen din er ellers et godt utgangspunkt for å forsøke foredling mot mer dverg former…
the best one is apparently called tatarka.
It was grown in the botanical gardens of prag by a mister tatar using seeds of the bollwiller pear.
It is supposed to be better than normal bollwiller and shipova and all the others.
I found one internet site saying that. I have a friend in tcheque republic who grows it.
He says it’s very sweet and juicy. He sent me grafts. It grows in my place but no fruit yet.
Philip
Hi Philip,
that’s really interesting, I’ve never heard about that cultivar before. Apparently the name ’Tatarova hrušeň’ is used more commonly than ’Tatarka’. Quite a few nurseries are selling it. Do you know any source of scionwood or could your friend send some to Sweden? Would be very interesting to trial that cultivar up here. Many thanks!
/Philipp
Yes we can exchange grafts if you want. I myself would be interested in your shipova. Write me an email if you want.
Have you read this:
https://www.agroforestry.co.uk/wp-content/uploads/site-files-pdf/AGN_sample.pdf
Interesting and lot of info not else readily available,
one reference is jordmandel.se
this ref is not working….
I hang on – and is interested in twigs / scions -budding material if possible. Maybe I can share seeds from the Bolwiller pear if that is of interest… By now I have some Sorbus x hostii fruits and seeds…
I have in Romania a 6 year old Sorbopyrus Auricularia cv bulbiformis grafted in crataegus monogina that set fruit this year. Fruits are located in clusters, with yellow alin and yellow pulpa.The trece is suite healthy excepting minor problems with erwinia amylovora.
Hej alliupa !
Hej alla! Jag är intresserad av sorbopyrus. Jag bor i Sverige, men jag kan inte hitta denna planta till salu. Kan jag komma överens med någon om ympris på hösten för att ympa på min päron ? Om någon har ett mogen träd och ska beskära det, kan du skicka det till mig? Min e-post olsurb@gmail.com