Sommarsticklingarna – hur gick det sen?

Nu är det ganska precis fem veckor sedan som jag tog den första satsen sommarsticklingar och det är dags för en liten summering. Jag testade som sagt att sätta dem direkt i ren perlit. Ena hälften av sticklingarna ställde jag i min kuvös, den andra hälften i krukor som jag drog plastpåsar över. Som jag skrev i förra inlägget är det viktigt att hålla en ganska jämn temperatur och att lufta sticklingarna regelbundet.

Den här elvärmda kuvösen är superbra för plantuppdragning, men det blir lätt för varmt för de känsliga sticklingarna, trots total mörkläggning. Den är för tung för att flyttas till ett helskuggat ställe.

Det som hände är att kuvösen blev överhettad – trots att jag täckte den med mörka filtar. Sticklingarna uppvisade tydliga tecken på stress och framförallt sticklarna av vindruvorna med sina stora blad dukade under ganska snabbt. I de individuella krukorna, som alla stod i ett mörkt hörn i köket, var det inte överhettning, utan brist på regelbunden luftning som ställde till det. Jag hade satt fast plastpåsarna med ett gummiband över varje kruka och jag orkade inte krångla av gummibandet så ofta som det hade behövts för bra luftning. Här var det havtornen och de spännande sorterna av gullrips som började mögla efter ett par veckor och då var det bara att slänga allting.

Att trä plastpåsar över varje kruka med sticklingar är smart i teorin, men kräver att man måste krångla av påsarna varje gång sticklingarna ska luftas, vilket i mitt fall ledde till att jag gjorde det alltför sällan. Sticklingarna längst fram är helt mögliga och det var bara att slänga dem.

Halvvägs in i rotningstiden bytte jag därför strategi och ställde ner alla krukor i en genomskinlig plastlåda med lock. Då blev det genast mycket lättare att lufta och återbefukta bladen med en blomspruta, vilket egentligen inte kan göras för ofta. Dessutom gick det lätt att flytta lådan till en något ljusare plats när det var dags för lite mer ljusinsläpp och det var lika lätt att flytta tillbaka den när det blev för varmt. Apropå ljusinsläpp skrev jag i förra inlägget att ljuset kan släppas in först när sticklingen har rotat sig. I efterhand har jag lärt mig att ljusmängden kan ökas successivt från 4-6 dagar efter att du har tryckt ner sticklingen i rotningsmediet [1], för det är redan efter en så pass kort tid som rottillväxten inleds och den fortsatta rottillväxten gynnas av att bladen ökar sin produktion av kolhydrater.

Den här lösningen förenar de individuella krukornas och kuvösens fördelar: Det är lätt att lufta och återbefukta sticklingarna och hela lådan är lätt att flytta om det skulle bli för mörkt, ljust, kallt eller varmt.

Trots suboptimala förhållanden var det ganska många sticklingar som överlevde de första veckorna och nu är det läge att flytta över dem i krukor med riktig jord. Bäst gick det för en gångs skull för kiwiplantorna där hela 80% av sticklingarna har rotat sig. Nu är det även tid för att ta nästa sats sommarsticklingar – denna gång de som är halvförvedade och som du kan behandla på samma sätt som de örtartade sticklingarna.

Referenser

[1]          Hartmann, H.T., D.E. Kester, F.T. Davies, and R.L. Geneve, Hartmann & Kester’s plant propagation : principles and practices. 2014.

 

2 thoughts on “Sommarsticklingarna – hur gick det sen?”

  • Hej Phillipp! Sticklingförökning är superkul…speciellt när det lyckas! Det där med att de ruttnar bort pga för tät plastpåse…jag har börjat trä plastpåsen från undersidan och lämna den öppen längst upp. Fuktigheten kring bladen blir tillräcklig, och det blir lite mer självreglerande.
    Brukar du klippa bort delar av bladen (dvs halvera dem) på sticklingarna?

    • Smart knep! Jag brukar klippa ner riktigt stora blad (till hälften eller en tredjedel), som från t.ex. mullbär eller vindruva och det gör stor skillnad tror jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *