Förra inlägget handlade om vad swales är för någonting och vilken roll de skulle kunna spela i en skogsträdgårdsdesign. I det här inlägget tänkte jag beskriva hur man kan gå tillväga när man vill dimensionera och anlägga en swale.
Dimensionering
Dimensioneringen av swales är i första hand beroende av lutningen i landskapet, markens infiltrationsförmåga samt nederbördsmönster och –mängder under året. En swale får aldrig svämma över okontrollerat, särskilt i branta sluttningar skulle en sådan händelse få allvarliga konsekvenser i form av jordskred. Samtidigt bör en swale inte heller vara överdimensionerad (dvs. för litet avstånd mellan dikena eller för djupa/breda diken eller en kombination av dessa), eftersom de då inte kan uppfylla sin funktion.
Markens infiltrationsförmåga är en dynamisk storhet som förändras med tiden under ett regntillfälle och kan därför vara svår att uppskatta. Den är bl.a. beroende av kornstorleksfördelningen i jorden, jordytans beskaffenhet (t.ex. hårda ytor eller ytor täckta med växtlighet) samt hur mycket vatten som redan finns i jorden. Sandiga jordar har exempelvis en större infiltrationsförmåga än lerjordar. När nederbördsmängden överstiger jordens infiltrationsförmåga uppstår ytavrinning och det är denna ytavrinning som man försöker fånga upp i en swale. Nederbördsmängder och –mönster är en annan viktig faktor att ta med i dimensioneringen. Om nederbörden ofta kommer i mycket stora mängder på en gång behövs det större swales än om det regnar regelbundet, men mindre mängder. Ett sätt att gardera sig för mycket stora regnfall är att koppla swalen till en damm som kan ta hand om ett eventuellt överflöde.
Eftersom den största ytavrinning på våra breddgrader brukar ske i samband med snösmältningen kan vi ta det som en utgångspunkt för dimensioneringen. Ett relativt hårdpackat snötäcke på 3 dm i slutet av vintern kan innehålla 100 mm vatten [2]. Är marken frusen kan allt detta bli ytavrinning. En swale måste därför kunna ta hand om 100 mm ytavrinning, vilket motsvarar 100 liter vatten per kvadratmeter. En tumregel för swales i våra breddgrader är att avståndet mellan dem kan vara 5 till 10 meter, beroende på hur stora swalen är tänkta att bli och vilken växtlighet som ska finnas på åsen. En 10 meter lång swale måste därför kunna ta upp avrinningen från 50 till 100 kvadratmeter, dvs. 5 till 10 kubikmeter vatten. Tvärsnittsarean måste i så fall vara mellan 0,5 och 1 kvadratmeter. En 1 meter bred swale behöver alltså vara 0,5 m djup i genomsnitt för att kunna ta upp avrinningen från 50 kvadratmeter om all snö smälter på en gång utan att något vatten inflitrerar i marken.
Anläggning
Swales anläggs genom att först mäta upp en konturlinje i landskap, dvs. den linje där alla punkter är på samma höjd över havet. Detta kan genomföras med ett stort vattenpass (eller ett vattenpass som är monterat på en rak planka), en A-frame eller mer avancerat med en planlaser. Markörerna för varje punkt kan ligga 3-5 m ifrån varandra i lätt sluttande terräng och 2 m i brantare lägen [1]. Det är viktigt att swalens överkant är någorlunda i våg. Än viktigare är det dock att underkanten är helt i våg för att säkerställa att vattnet verkligen hålls kvar i landskapet och inte rinner iväg i någon riktning. Därför bör nederkantens lutning kontrolleras med jämna mellanrum vid grävningen. Grävning kan genomföras för hand eller med grävmaskin. Vid handgrävning har vår erfarenhet från Puttmyra Skogsträdgård visat att 10 personer kan gräva 40 m swale på fyra timmar. Vi har även anlagt så kallade micro-swales till bärbuskar och mindre träd med bara 2 till 4 meters avstånd mellan swalen, och dessa kan grävas på betydligt kortare tid.
I områden med lerjordar är det lämpligt att vänta en vinter innan planteringen av växter på åsen för att låta tjälen luckra upp jorden i åsen. Annars går det bra att gräva tidigt på våren och plantera på en gång. Det tar ungefär tre år efter planteringen på åsen innan swalen uppfyller sin funktion helt och hållet, eftersom växternas rötter behöver så lång tid på sig att genomrota swale-vallen [3]. Innan dess är det viktigt att vattna växterna med jämna mellanrum, då de kan få svårt från sin väldränerade växtplats att nå det vattnet de behöver.
Referenser
[1] Hemenway, T., Gaia’s garden: a guide to home-scale permaculture. White River Junction, Vt.: Chelsea Green Pub., 2009.
[2] Grip, H.R.A., Vattnets väg från regn till bäck. Uppsala: Hallgren & Fallgren, 2000.
[3] Mollison, B.C., Permaculture : a designer’s manual. Tyalgum, Australia: Tagari Publications, 1988.