Den extrema värmen och torkan som vi har haft här i Stjärnsundstrakten har gjort det än en gång tydligt för mig hur viktigt det är att jobba med en av de viktigaste grundprinciperna i skapandet av en skogsträdgård – Uthållig vattenhantering.
På över en månad, mellan början av juni och första veckan i augusti, har vi bara fått 15 mm regn totalt i Puttmyra skogsträdgård och temperaturerna har varit närmare 30 grader på dagen i fler veckor. Samtidigt kräver ett hundratal nyplanterade buskar och trädvattning varannan dag för att kunna överleva. Jag har tidigare skrivit om swales och deras funktion för att fördela vattnet i skogsträdgården, men vad finns det för andra möjligheter att göra vattenhanteringen mer uthållig?
Det som har räddat våra träd och buskar så här långt är framförallt våra dammar. Två av dammarna grävde vi redan 2012, och dessa räddade skogsträdgården från att vissna redan under förra årets långa sommartorka. I våras grävde vi ytterligare två dammar (se filmklippet nedan) för att gardera oss ännu bättre från väderextremen som tycks bli allt vanligare. En av dammarna är ihopkopplad med en swale och bevattningen av växterna längs med swalen sker automatiskt när dammen rinner över vid starka regnväder.
Annars vattnar vi än så länge mest för hand med vattenkannor. Detta gör vi för att vi inte vill investera i ett komplicerat pump- och bevattningssystem, men också för att handvattning ger en personlig kontakt med varje växt och möjlighet att vid varje vattning se hur varenda växt mår.
Medan vattning är ett rätt aktivt sätt att hantera växternas vattenbehov finns det fler, mer passiva sätt att uppnå en uthållig vattenhantering. Att hålla marken täckt är en teknik som nämnts i flera av de tidigare inläggen. Fördelar med marktäckning är bland annat att avdunstningen från jorden minskar, temperaturvariationerna minskar och det är mindre risk för att jorden får en hård skorpa som är närmast vattentät och som kan medföra erosionsproblem på framförallt lerjordar. Dessutom skapar marktäckning de förhållanden som behövs för att jordlivet ska kunna utvecklas på bästa sätt. Men vad har jordlivet med uthållig vattenhantering att göra?
Svaret är att en jords vattenhållande förmåga ökar ju högre halten organiskt material är. Sambandet illustreras av nedanstående figur. Fältkapaciteten anger den maximala andelen av vattnet som är tillgänglig för att tas upp av växterna. Ligger vattenhalten under vissningspunkten kan växterna inte tillgodose sitt vattenbehov längre och börjar vissna. Som det framgår av figuren ökar fältkapaciteten betydligt snabbare än vissningspunkten för varje procentenhet som halten organiskt material i jorden ökar.
Att arbeta aktivt med att tillföra organiskt material till jorden, att använda sig av dynamiska ackumulatorer och andra växter som förbättrar bördigheten och att hålla marken täckt har alltså även av stor fördel för att hjälpa växterna tillgodose sitt vattenbehov. Lyckas man skapa en humusrik och levande jord kan man således minska sin arbetsinsats i form av vattning och komma ett steg närmare målet om att skapa ett maximalt självskötande odlingssystem.