Vallört – En dunderväxt

För ett tag sen skrev jag om dynamiska ackumulatorer som är växter som används i skogsträdgårdar för att skapa och upprätthålla en god bördighet. En av de mest kraftfulla dynamiska ackumulatorerna är vallört (Symphytum spp.). Vallört har väldigt djupa rötter och ackumulerar allehanda mineralämnen i sina blad. Framförallt är det kalium och kalcium, men även fosfor, magnesium, mangan, järn, selen och zink som lagras i bladen. När plantan dör ner på hösten frigörs näringsämnena som finns i bladen och det blir rena smörgåsbordet för maskarna.

Så här ser vallörtsbladen ut efter snösmältningen. Perfekt mat för maskarna!
Så här ser vallörtsbladen ut efter snösmältningen. Perfekt mat för maskarna och nya skott är redan på gång.

En annan fördel med vallört är att den klarar av att gödslas med stora mängder urin utan att lida skada. Jag har sett att den har använts som kantväxt runt gödselstackar för att ta hand om näringsläckaget. Vallörten börjar växa direkt efter snösmältningen och långt in på hösten, och kan därför fånga upp näringsämnen under en stor del av året. Näringsämnena kan sedan göras tillgängliga för andra växter genom att klippa ner bladen och använda dem som täckmaterial runt exempelvis bärbuskar och fruktträd som behöver just de näringsämnen som finns mest av i vallört för att kunna ge bra skörd. Genom att använda vallört som täckmaterial och inte urin eller stallgödsel direkt kan vi dessutom minska risken för överföring av patogener till exempelvis jordgubbar eller bladgrönsaker.

Vallört anses vara en av de bästa dynamiska ackumulatorerna vi har att tillgå. Här den sterila sorten 'Bocking 14' som förökas genom rotdelning.
Vallört anses vara en av de bästa dynamiska ackumulatorerna vi har att tillgå. Här den sterila sorten ‘Bocking 14’ som förökas genom rotdelning.

Ett annat sätt att göra näringsämnena tillgängliga är att tillverka eget gödselvatten av vallörtsblad, gärna blandade med nässelblad (för extra kväve) och åkerfräken (som innehåller mycket zink). Jag brukar fylla en hink med stora gröna blad (utan att packa ihop bladen) och häller sedan på med vatten upp till kanten. Efter några dagar börjar det lukta förfärligt, så det är bra att ha hinken ståendes på ett välluftat ställe. Sen använder jag en del gödselvatten med tio delar vatten och vattnar mina plantor i kruka med det. Det syns nästan på direkten hur bra tomater och paprika, men även perenna grönsaker, mår av näringstillförseln.

Förutom att den hjälper med bördigheten, använder jag även vallört som kantväxt. Dess rotsystem är som en vägg av tjocka, vedartade rötter som blir närmast ogenomträngliga för rotogräs. Jag håller på att plantera vallört längs med alla stora stigar i Puttmyra skogsträdgård och runt alla bäddar. När vallörten har växt till sig skapar den dessutom ett fint habitat för nyttoinsekter; särskilt spindlar har jag sett trivas stort i de stora bladens skugga.

Vallört lämpar sig mycket väl som kantbarriär för att förhindra intrång av rotogräs. I den här polykulturen är vallörtsplantorna (röda pilar) fortfarande små, men snart kommer de att bilda en närmast ogenomtränglig barriär.
Vallört lämpar sig mycket väl som kantbarriär för att förhindra intrång av rotogräs. I den här polykulturen är vallörtsplantorna (röda pilar) fortfarande små, men snart kommer de att bilda en närmast ogenomtränglig barriär.

En stor nackdel med den i Sverige vanliga uppländska vallörten (Symphytum × uplandicum) är att den är mycket invasiv. Den är en hybrid mellan fodervallört (S. aperum) och äkta vallört (S. officinale) och är egentligen bara delvis fertil, men det hindrar den inte ifrån att sprida sig snabbt med hjälp av frön. Hos mig är den uppländska vallörten i en liknande klass som kirskål vad gäller förmågan att sprida sig och jag ångrar att jag förde in den i min hemträdgård. Det man kan göra är att förhindra att de går i blom, men det är lätt att missa en planta som gömmer sig i något otillgängligt hörn i trädgården.

Som tur är finns det en namnsort av den uppländska vallörten som heter ’Bocking 14’ och som är helt steril. Den håller sig till en plats och kan bara förökas genom delning. Sorten upptäcktes av en engelsk trädgårdsmästare i St. Petersburgs botaniska trädgård som tog med sig den hem till England i mitten av 1800-talet. Den är uppkallad efter orten Bocking i England där vallörtspionjären Lawrence Hills hade en stor provodling av alla sterila sorter av vallört som han kunde hitta i England. Den som han tyckte var bäst av alla (han undersökte dem främst utifrån deras värde som djurfoder) var sorten som växte i rad 14, därav namnet. Bocking 14 har en enorm växtkraft och kan skördas för täckmaterial fyra eller fem gånger per säsong i Sverige om den får tillräckligt med vatten. Det finns även en annan Bocking-sort i handeln, nämligen ’Bocking 4’. Den kallas ibland för kökscomfrey, men jag skulle inte rekommenderar att man äter den. Dessutom har den inte samma vigör som dess kusin nr 14.

Vallörtssorten 'Bocking 14' har en enorm växtkraft och kan skördas upp till fem gånger per säsong för sina näringsrika blad.
Vallörtssorten ‘Bocking 14’ har en enorm växtkraft och kan skördas upp till fem gånger per säsong för sina näringsrika blad.

Om man vill etablera ’Bocking 14’ i sin trädgård fungerar det bara med färdiga plantor eller rotsticklingar. Rotsticklingar tas efter att tjälen gått ur marken, eller helst senast precis innan vegetationsperioden börjar. Man lyfter upp rotsystemet med en grep och bryter av stora rotbitar. Det är bäst att ta från plantor som är minst två år gamla, och man kan få mellan 15 och 30 nya plantor från en moderplanta. Sedan klipper man rotbitarna i små bitar, ungefär 3 cm långa. De kan man stoppa ner i jorden direkt. Vill man ha mer kontroll över plantorna är det bättre att sätta dem i små krukor. Sen gäller det bara att ha tålamod, det kan lätt ta till mitten av maj eller början av juni innan de första bladen visar sig. Det verkar som vallört vill vara helt på den säkra sidan vädermässigt innan den skjuter nya blad från de minimala rotsticklingarna.

Vill man få tag på den här dunderväxten säljer vi rotsticklingar i vår webbutik. De kan beställas från januari till slutet av februari, eller så länge lagret räcker. De kommer i förpackningar om 10 stycken för 130 kr och det är fri frakt inom Sverige. Leverans sker i början av april, förutsatt att det inte är minusgrader.

Andra som säljer ’Bocking 14’ är:

Martin Crawford (http://www.agroforestry.co.uk/): Säljer både plantor och rotsticklingar.

Helenion (http://helenion.de/): Säljer endast plantor.

Litteraturtips

[1] Hills, L.D., Comfrey : past, present and future. London, 1976.

[2] Brusling, A. Vallört som växtnäringskälla. Alnarp, 2007.

3 thoughts on “Vallört – En dunderväxt”

  • I Stockholm finns det gratis* vallört på två ställen att hämta. På Stockholms Universitets Skogsträdgård och Kräppladalens Skogsträdgård, Rågsved.
    Många bärbuskar, (Krusbär & Vinbär) i Kräppla har nu rent naturligt börjat rota sina nerböjda grenar mot marken, vilka vi gärna delar med oss av. Det finns även möjlighet att ta en del sticklingar på annat också.
    (*Vi tar inget betalt för detta men skulle gärna se att ni hjälper till och arbetar lite i Skogsträdgården någon timmer eller så, säkert kul och lärorikt för er med).

    Sen har vi en liten egen plantskola med en hel del krukade skogsträdgårdsväxter hemma hos mig och Margaretha , 200m från Skogsträdgården i Rågsved. Ring oavsett 0739229923 eller 0738045039.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *