Vallört – En dunderväxt

För ett tag sen skrev jag om dynamiska ackumulatorer som är växter som används i skogsträdgårdar för att skapa och upprätthålla en god bördighet. En av de mest kraftfulla dynamiska ackumulatorerna är vallört (Symphytum spp.). Vallört har väldigt djupa rötter och ackumulerar allehanda mineralämnen i sina blad. Framförallt är det kalium och kalcium, men även fosfor, magnesium, mangan, järn, selen och zink som lagras i bladen. När plantan dör ner på hösten frigörs näringsämnena som finns i bladen och det blir rena smörgåsbordet för maskarna.

Så här ser vallörtsbladen ut efter snösmältningen. Perfekt mat för maskarna!
Så här ser vallörtsbladen ut efter snösmältningen. Perfekt mat för maskarna och nya skott är redan på gång.

En annan fördel med vallört är att den klarar av att gödslas med stora mängder urin utan att lida skada. Jag har sett att den har använts som kantväxt runt gödselstackar för att ta hand om näringsläckaget. Vallörten börjar växa direkt efter snösmältningen och långt in på hösten, och kan därför fånga upp näringsämnen under en stor del av året. Näringsämnena kan sedan göras tillgängliga för andra växter genom att klippa ner bladen och använda dem som täckmaterial runt exempelvis bärbuskar och fruktträd som behöver just de näringsämnen som finns mest av i vallört för att kunna ge bra skörd. Genom att använda vallört som täckmaterial och inte urin eller stallgödsel direkt kan vi dessutom minska risken för överföring av patogener till exempelvis jordgubbar eller bladgrönsaker.

Vallört anses vara en av de bästa dynamiska ackumulatorerna vi har att tillgå. Här den sterila sorten 'Bocking 14' som förökas genom rotdelning.
Vallört anses vara en av de bästa dynamiska ackumulatorerna vi har att tillgå. Här den sterila sorten ’Bocking 14’ som förökas genom rotdelning.

Ett annat sätt att göra näringsämnena tillgängliga är att tillverka eget gödselvatten av vallörtsblad, gärna blandade med nässelblad (för extra kväve) och åkerfräken (som innehåller mycket zink). Jag brukar fylla en hink med stora gröna blad (utan att packa ihop bladen) och häller sedan på med vatten upp till kanten. Efter några dagar börjar det lukta förfärligt, så det är bra att ha hinken ståendes på ett välluftat ställe. Sen använder jag en del gödselvatten med tio delar vatten och vattnar mina plantor i kruka med det. Det syns nästan på direkten hur bra tomater och paprika, men även perenna grönsaker, mår av näringstillförseln.

Förutom att den hjälper med bördigheten, använder jag även vallört som kantväxt. Dess rotsystem är som en vägg av tjocka, vedartade rötter som blir närmast ogenomträngliga för rotogräs. Jag håller på att plantera vallört längs med alla stora stigar i Puttmyra skogsträdgård och runt alla bäddar. När vallörten har växt till sig skapar den dessutom ett fint habitat för nyttoinsekter; särskilt spindlar har jag sett trivas stort i de stora bladens skugga.

Vallört lämpar sig mycket väl som kantbarriär för att förhindra intrång av rotogräs. I den här polykulturen är vallörtsplantorna (röda pilar) fortfarande små, men snart kommer de att bilda en närmast ogenomtränglig barriär.
Vallört lämpar sig mycket väl som kantbarriär för att förhindra intrång av rotogräs. I den här polykulturen är vallörtsplantorna (röda pilar) fortfarande små, men snart kommer de att bilda en närmast ogenomtränglig barriär.

En stor nackdel med den i Sverige vanliga uppländska vallörten (Symphytum × uplandicum) är att den är mycket invasiv. Den är en hybrid mellan fodervallört (S. aperum) och äkta vallört (S. officinale) och är egentligen bara delvis fertil, men det hindrar den inte ifrån att sprida sig snabbt med hjälp av frön. Hos mig är den uppländska vallörten i en liknande klass som kirskål vad gäller förmågan att sprida sig och jag ångrar att jag förde in den i min hemträdgård. Det man kan göra är att förhindra att de går i blom, men det är lätt att missa en planta som gömmer sig i något otillgängligt hörn i trädgården.

Som tur är finns det en namnsort av den uppländska vallörten som heter ’Bocking 14’ och som är helt steril. Den håller sig till en plats och kan bara förökas genom delning. Sorten upptäcktes av en engelsk trädgårdsmästare i St. Petersburgs botaniska trädgård som tog med sig den hem till England i mitten av 1800-talet. Den är uppkallad efter orten Bocking i England där vallörtspionjären Lawrence Hills hade en stor provodling av alla sterila sorter av vallört som han kunde hitta i England. Den som han tyckte var bäst av alla (han undersökte dem främst utifrån deras värde som djurfoder) var sorten som växte i rad 14, därav namnet. Bocking 14 har en enorm växtkraft och kan skördas för täckmaterial fyra eller fem gånger per säsong i Sverige om den får tillräckligt med vatten. Det finns även en annan Bocking-sort i handeln, nämligen ’Bocking 4’. Den kallas ibland för kökscomfrey, men jag skulle inte rekommenderar att man äter den. Dessutom har den inte samma vigör som dess kusin nr 14.

Vallörtssorten 'Bocking 14' har en enorm växtkraft och kan skördas upp till fem gånger per säsong för sina näringsrika blad.
Vallörtssorten ’Bocking 14’ har en enorm växtkraft och kan skördas upp till fem gånger per säsong för sina näringsrika blad.

Om man vill etablera ’Bocking 14’ i sin trädgård fungerar det bara med färdiga plantor eller rotsticklingar. Rotsticklingar tas efter att tjälen gått ur marken, eller helst senast precis innan vegetationsperioden börjar. Man lyfter upp rotsystemet med en grep och bryter av stora rotbitar. Det är bäst att ta från plantor som är minst två år gamla, och man kan få mellan 15 och 30 nya plantor från en moderplanta. Sedan klipper man rotbitarna i små bitar, ungefär 3 cm långa. De kan man stoppa ner i jorden direkt. Vill man ha mer kontroll över plantorna är det bättre att sätta dem i små krukor. Sen gäller det bara att ha tålamod, det kan lätt ta till mitten av maj eller början av juni innan de första bladen visar sig. Det verkar som vallört vill vara helt på den säkra sidan vädermässigt innan den skjuter nya blad från de minimala rotsticklingarna.

Vill man få tag på den här dunderväxten säljer vi rotsticklingar i vår webbutik. De kan beställas från januari till slutet av februari, eller så länge lagret räcker. De kommer i förpackningar om 10 stycken för 130 kr och det är fri frakt inom Sverige. Leverans sker i början av april, förutsatt att det inte är minusgrader.

Andra som säljer ’Bocking 14’ är:

Martin Crawford (http://www.agroforestry.co.uk/): Säljer både plantor och rotsticklingar.

Helenion (http://helenion.de/): Säljer endast plantor.

En bra genomgång av hur vallört odlas och vad det kan användas till hittar du här (på engelska): https://happydiyhome.com/comfrey/.

Litteraturtips

[1] Hills, L.D., Comfrey : past, present and future. London, 1976.

[2] Brusling, A. Vallört som växtnäringskälla. Alnarp, 2007.

21 thoughts on “Vallört – En dunderväxt”

  • I Stockholm finns det gratis* vallört på två ställen att hämta. På Stockholms Universitets Skogsträdgård och Kräppladalens Skogsträdgård, Rågsved.
    Många bärbuskar, (Krusbär & Vinbär) i Kräppla har nu rent naturligt börjat rota sina nerböjda grenar mot marken, vilka vi gärna delar med oss av. Det finns även möjlighet att ta en del sticklingar på annat också.
    (*Vi tar inget betalt för detta men skulle gärna se att ni hjälper till och arbetar lite i Skogsträdgården någon timmer eller så, säkert kul och lärorikt för er med).

    Sen har vi en liten egen plantskola med en hel del krukade skogsträdgårdsväxter hemma hos mig och Margaretha , 200m från Skogsträdgården i Rågsved. Ring oavsett 0739229923 eller 0738045039.

  • Hej…jag är intresserad av äkta vallört funkar det likadant där med rotbitar? Säljer du/ni de i så fall?
    Med vänliga hälsningar
    Gabriele Sander

    • Hej!
      Äkta vallört kan förökas på samma sätt, men vi säljer endast de sterila vallörtssorterna.
      Vänligen
      Philipp

  • Hej! Jag har köpt och sådd äkta vallört, och har nu 2 plantor. Undrar efter jag har läst din text hur bra den äkta är vad gäller näringsämne? Och är den lika invasiv som uppländska vallörten? Tack för svar!

  • Hej Philipp!
    Jag undrar om ni fortfarande sälja Bocking 14? Har kollat eran webshop nu sedan 1 år tillbaka, men inte hittat något. Vill helst inte missa när den kommer ut i januari. Vilken underbar beskrivning ovan, som gör att jag definitv vill prova med den nästa år i min trädgård. 🙂
    Hälsningar Anna

    • Hej Anna,
      ja, vi kommer snart att släppa rotsticklingarna igen i vår webbutik. Om du vill kan jag skicka ett mejl till dig när det är dag.
      Bästa hälsningar, Philipp

  • Jag har en vallört som jag tog med mig från mitt 1800-tals-torp när jag sålde det. Har flyttat och delat den flera gånger, men vad jag har sett så frösår den sig inte. Däremot växer den sig allt större där den står och älskas av insekter.
    Hur vet jag vilken sort jag har? Bor i Gagnef.
    Är det Bocking 14, eller vad kan det annars vara?

    • Vad spännande! Om du har foton på blad och blommor kan du gärna skicka dem till skogstradgard@gmail.com, så kan jag kolla om jag kan identifiera sorten. En gång i tiden fanns det dussintals sterila vallörtssorter och de kan också uppstå av sig själva förstås, så det är inte säkert det är en Bocking-sort du har.

  • Jag är också intresserad och vill köpa bocking 14 när det är dags.
    Med vänliga hälsningar Annette

  • Har beställt bocking 14, blir spännande! Kan jag klippa med gräsklppare och lägga klippet som täckmaterial i mina odlingar, sen när den etablerat sig?
    Varma Hälsningar
    Hedvig

    • Vallörten blir ganska hög (upp till 1,5 m i bördiga lägen), så det är frågan om din gräsklippare klarar av det. Jag använder personligen en lie eller skära för att klippa ner vallörten. Vänligen, Philipp

    • De har säkert en poäng i sin artikel, men begreppet dynamiskt ackumulator är ju lite knepigt också (och inte vetenskapligt). Den vetenskapliga sidan av det där med omfördelning av mineraler i jorden har jag skrivit om här: https://xn--skogstrdgrden-hfbr.xn--stjrnsund-x2a.nu/dynamiska-ackumulatorer-finns-de-ens/. För oss handlar det om att accelerera de näringsomsättande processerna i skogsträdgården och döpte växter som är bra på det till acceleratorväxter. Vallört är definitivt en sådan. I artikeln kollar de nämligen bara på det relativa innehållet av olika ämnen i bladen, men inte på den totala volymen en planta kan producera under ett år. Och den är enorm.

      • Hej Philipp,

        Bra och initierat svar. Jag såg inte att diskussionen om dynamiska ackumulatorer förts tidigare. Det var väl mest tron på att sammansättningen av näringsämnen i fermenterad bladmassa av vissa växter skulle vara så fantastisk som jag var tveksam till. Att växter med djupa rotsystem har förmågan att lyfta näringsämnen från djupet finns det ju en del studier som visar. Att vallört är en av dessa växter hittar jag mindre stöd för. Lite märkligt att detta inte undersökts mer med tanke på vallörtens upphöjda status bland miljömedvetna odlare. Men du har ju uppenbarligen empiriska erfarenheter att vallört verkligen gör jorden bördigare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.