Växthusskogsträdgården – fyra år senare

Våren 2014 reste vi ett 130 kvm stort växthus i Puttmyra Skogsträdgård. Med så mycket plats till vårt förfogande kunde jag inte låta bli att anlägga en liten skogsträdgård på knappt 40 kvm i växthusets södra del. Växthuset är en så kallad polytunnel, med ett enkelt lager växthusplast, något som jag tror har haft ganska stor betydelse för växtligheten. Växthuset är 8 m brett, 16 m långt och har en nockhöjd på 4,5 m. Den står på den tyngsta lerjorden vi har och vi har jordförbättrat med stallgödsel och annat organiskt material för att förbättra odlingsförutsättningarna. Hela växthuset är anslutet till vårt droppbevattningssystem. Nu fyra år efter planteringen av de första träden och buskarna går det att dra några första slutsatser som jag vill dela med mig av i det här inlägget.

Så här ser det ut när man tittar in i växthuset mot norr.

Zonknäckning med oväntat resultat

Tanken med växthusskogsträdgården var att förbättra vår odlingszon med ett par odlingszoner, så att vi skulle kunna odla sådant som kan odlas i odlingszon II eller III. Resultatet blev dock ett klimat som inte finns i Sverige, med stora svängningar mellan dag- och nattemperatur sommartid, mycket låg luftfuktighet och ändå riktigt kalla vintrar, alltså ungefär som i Centralasien, Himalaya eller delar av USA där det råder ett utpräglat inlandsklimat.

Eftersom mottagaren till vår klimatstation befinner sig i växthuset har jag en nästan tre år lång tidsserie över klimatet inne i och utanför växthuset. Den genomsnittliga (!) skillnaden mellan dag och nattemperatur från mars till oktober 2017 låg exempelvis på 26 grader inne i växthuset, medan det ute på friland var så lite som 9,5 grader (hittills i år är siffrorna 23 grader inne och 14 grader ute). Kontinentaliteten (summan av temperaturskillnaden mellan juli och januari samt mellan dag och natt under juni) ligger i växthuset på 50-60, jämfört med 30-35 utomhus. Så pass utpräglat inlandsklimat finns på ingen plats i Sverige.

Mellan mars och oktober 2017 var luftfuktigheten i snitt 11 procentenheter lägre än ute (samma skillnad i år hittills). Även vintertid är temperaturskillnaden mellan inne och ute ganska stor. Som kallast var det -18,1 grader i växthuset, när det ute var -25,8 grader (den 6 januari 2017).

Dessa klimatmässiga förutsättningar, som jag inte riktigt blev medveten om förrän för ett år sedan eller så, gjorde att en del växter gick betydligt bättre än andra.

Växter som trivs i inlandsklimat

Redan första året planterade jag asimina (Asimina triloba), hybridcitrusen ’Dunstan’ (Citrus x aurantinum) och krusbärsaktinidia (Actinidia arguta), som jag trodde skulle stormtrivas i växthuset. Året efter tillkom kinesisk blomsterkornell (Cornus kousa var. chinensis), 3 st kinesisk toon (Toona sinensis) och amerikanskt pepparträd (Zanthoxylum americanum). Det amerikanska pepparträdet och toon-träden fryser ner varje vinter och annars är det endast en honplanta av krusbärsaktinidia som har överlevt, vilket inte är så konstigt med tanke på att alla dessa växter naturligt trivs bäst i lövskogars halvskuggiga, fuktiga undervegetation.

Mullbär frukt Illinois Everbearing
Mullbär, här sorten ‘Illinois Everbearing’, trivs hur bra som helst i växthuset.

De växter som har klarat sig bäst är aprikos (Prunus armeniaca), mullbär (Morus sp.), och vindruva (Vitis x spp.) som alla verkar trivas bra i det tuffa inlandsklimatet. Mullbärssorten ’Illinois Everbearing’ ger nu frukt för tredje året och vi har utökat odlingarna med den svenska sorten ’Mulle’ också. Aprikosen av sorten ’Hargrand’ bär sina första frukter nu och vi nu kan bekräfta att den inte är självfertil. Av de hundratals blommor den producerade blev det trots ihärdig handpollinering bara två frukter. Därför har den fått sällskap av två frösådda aprikoser från baltiska provenienser. Även persikan (Prunus persica) som vi planterade i fjol övervintrade bra i växthuset, men är nu angripen av spinnkvalster, vilket antagligen har med den låga luftfuktigheten att göra. Om problemet kvarstår nästa år får den flytta ut på friland istället. Slutligen har vi en fikonplanta av sorten ’Précoce de Dalmatie’ (=’Bornholm’) i växthuset som hittills har fryst tillbaka 80-100% varje vinter. I år har den dock växt mer än någonsin, så den kanske får stå kvar ett tag till.

Vilken dag som helst kommer vi att kunna skörda de två första aprikoserna av sorten ‘Hargrand’. De är få, men stora!

Två växter som är på väg in i växthuset är persikomandel (Prunus x persicoides) och gojibär (Lycium barbarum), som verkar helt hopplöst att få skörd från här på friland, trots att själva plantan är fullt härdig.

Lycoum barbarum blomma
Bocktörne (gojibär, Lycium barbarum) har på 10 år inte gett frukt på friland hos oss. Nu ska den få en sista chans att leverera i växthuset.

Örtskiktet

Det som har varit den största utmaningen är örtskiktet i växthusskogsträdgården. Vi har testat alla möjliga perenner, men de flesta verkar stryka med under mars månads enorma temperatursvängningar, med sommarvärme på dagarna och ibland kraftig frost på nätterna. Vi har bland annat testat:

  • Potatisböna (Apios americana)
  • Strandbeta (Beta vulgaris ssp. maritima)
  • ’Helgoländer Wildkohl’ (Brassica oleracea ssp. oleracea)
  • Cikoria ’Grumolo Rossa’ (Cichorium intybus var. foliosum)
  • Japansk ingefära (Zingiber mioga)

som alla är lite tveksamma på friland hos oss vad gäller härdighet.

Örtskiktet har varit omöjligt att etablera hittills. Varken strandbeta, perenn kå, huvudbildande cikoria eller japansk ingefära (alla med på bild) har klarat sig mer än en vinter.

Det enda som finns kvar av alla experiment är jordgubbar, men även där brukar hälften av plantorna dö under vintern och det blir aldrig något bra marktäcke av dem. Det jag tänkte testa är lite olika lökar från områden med inlandsklimat, men mycket mer än så kan jag inte riktigt komma på, så jag tar gärna emot förslag på fler (fleråriga) ätbara växter. Annars får vi kanske helt enkelt fylla utrymmet mellan träden och buskarna med ettåriga grödor som i resten av växthuset, som planteras ut när temperatursvängningarna minskar något och luftfuktigheten ökar framåt mitten av juni.

Sorken

Det går inte att skriva ett inlägg på den här bloggen utan att nämna sorken. Även den trivs i växthusets tuffa klimat (om än lite mindre än ute i odlingarna) och har denna vinter ställt till med en del bekymmer. Till mitt stora förtret tog den sju av åtta vinrankor. Som tur var lämnade den min favoritsort kvar, ’Somerset Seedless’, som nu är överfull med klasar. De andra sorterna hann jag ta sticklingar eller avläggare på och nu är de återplanterade i sorksäkra burar, men tråkigt är det ändå att förlora ett par års tillväxt.

Förbättringsmöjligheter

Försöket att knäcka zoner hade alltså inte riktigt det önskade utfallet, men nu när jag vet vilka växter som fungerar bra kommer det att bli fint ändå, även om jag fortfarande saknar skogsträdgårdskänslan med sina olika skikt och frodighet. Vill man komma ner en zon eller två på riktigt och inte hamna i en annan världsdel tror jag att man behöver satsa på en annan typ av växthus som minskar temperatursvängningarna mellan dag och natt och ökar vinterns lägsta temperatur. Ett glashus byggt mot en tegelvägg skulle kunna vara en variant. En annan som jag går och drömmer om är ett rejält växthus i kanalplast med bra isolervärde. Där borde det vara möjligt att skapa en frodig skogsträdgård utan att behöva någon extravärme. Har du erfarenhet av att skapa skogsträdgårdar i växthusmiljö? Dela gärna med dig här eller i Facebook-gruppen Skogsträdgårdsodlarna!

7 thoughts on “Växthusskogsträdgården – fyra år senare”

  • Förslag till örtskiktet:
    – Rabarber, om du kan acceptera höjden
    – Jordärtskockor, om du kan acceptera höjden. Osäker på om dom klarar mars, dock.
    – Pepparrot, tror nog den klarar sig.
    – Fransk maskros, klarar sig säkert
    – Vallört, ingen grönsak direkt men väl marktäckare
    – Kärleksört, osäker men tror den klarar sig
    – Om inget annat funkar så plantera knölklocka, om du törs 🙂

    • Kanske en sen sort av potatis kunde fungera? Typ Sarpo Mira?

      Har också tänkt att man borde kunna utjämna temperaturskillnader i ett växthus med vattentankar och luft-vatten-värmeväxlare med en fläkt (typ bilkylare med tillhörande fläkt). Alltså, det funkar helt säkert, men om det är praktiskt möjligt med tanke på hur stor anläggning som behövs, det är en annan fråga.

      • Tack för tipsen! Knölklockan skulle nog trivas bra 🙂 Fick även tips om sandsenap (Diplotaxis tenuifolia), den är väldigt tålig.

  • Om du inte har läst Sara Bäckmos blogg, så gör det! Hon odlar det mesta i sina tunnelväxthus!

    • Jo visst! Vi odlar också tomater, paprika, gurka, sallad, rödbetor och allt sånt i växthuset. Det är inga problem och växer så det knakar, men de sätter vi ju ut efter att frostrisken är över (eller odlar under fiberduk). Problemet är att etablera fleråriga växter i tunneln som klarar de extrema temperatursvängningarna under vårvintern.

  • Kan smultron fungera kanske! De verkar ju tåla vårens temp. svängningar i klipphällar ganska bra.. Har visat sig trivas utomordentligt bra med flis-täckning här.

  • Angående andra typer av växthus så verkar kupolväxthusen med termisk massa vara intressanta ut det perspektivet. Growingspaces.se har jag varit inne och kikat på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.