Kvävefixering – en djupdykning (Del 4)

Då var det dags för det just nu sista inlägget inom djupdykningen om kvävefixerare i skogsträdgården, som handlar om hur vi kan rent praktiskt välja de bästa växterna. Innan dess vill jag dock rekommendera alla som har läst den här serien att även ta en titt på de många kommentarerna som har kommit in på de tidigare inläggen, de är mycket läsvärda!

Vad är det då som kännetecknar en bra (vedartad) kvävefixerare? Utifrån det som har framkommit under litteraturstudien menar jag att det är viktigt att:

  • Växten slår ut tidigt på våren, för att kunna utnyttja så mycket som möjligt av det infallande solljuset under vår och försommar.
  • Växten har en hög tillväxthastighet. Ju mer bladmassa som produceras, desto mer socker kan bakterierna matas med, vilket resulterar i ännu mer tillväxt och ännu mer kväve som binds. Till det måste kvävefixerarna som har hög produktionsförmåga ha gott om vatten.
  • Växten är fullt vinterhärdig för att minska risken för frysskador, som skulle äventyra nästkommande års bladmasseproduktion.

Med dessa kriterier i bakhuvudet kan vi exempelvis stryka korstörne (Gleditsia triacanthos) från listan över kvävefixerande träd och buskar. Den slår ut väldigt sent på våren och missar därför en viktig del av det inkommande solljuset. Japansk och koreansk silverbuske (Elaeagnus multiflora och E. umbellata) är tveksamma i zon IV och norrut, eftersom de lätt fryser ner kalla vintrar. Förra vintern rapporterades nedfrysningar även i odlingszon III för E. umbellata. Längre söderut är dessa dock mycket användbara och de lövfällande silverbuskarna beskrivs i litteraturen som några av de bästa kvävefixerarna, tack vare sitt lättlösliga kväve som snabbt blir tillgängligt för andra växter och marklevande organismer [4].

Korstörne (Gleditsia triacanthos) är ett vackert och stort träd med ätliga fruktar och imponerande taggar, men som kvävefixerare kan den inte rekommenderas på våra breddgrader.

Även pors och amerikansk pors (Myrica gale och M. pensylvanica) har jag strukit från listan. De kan ha sin plats på väldigt blöt mark, men deras tillväxttakt i bättre lägen är så pass låg att de inte gör någon större nytta och hellre kan ersättas av andra kvävefixerare.

Så här såg den amerikanska porsen (Myrica pensylvanica) ut när den var ganska nyplanterad 2014 och det har inte hänt mycket tillväxt sen dess.

Efter denna gallring blir listan tämligen nedkortad, vilket på ett sätt är skönt, eftersom det minskar valmöjligheterna och gör det mindre komplext att välja lämpliga kvävefixerare. Samtidigt visar det på att det är väl värt att ta en extra titt på de örtartade kvävefixerarna och undersöka vilket bidrag de kan göra till den totala kvävebudgeten. Denna undersökning pågår och jag hoppas kunna visa resultat för skogsträdgårdens kvävebudget senare i år.

 Vetenskapligt namnSvenskt namnHärdighetKvävefixeringsförmåga*Anmärkning
TrädAlnus glutinosaKlibbalZon Vhög
Alnus incanaGråalZon VIImediumSkickar rotskott och är en plåga i de varmare odlingszonerna. Bör endast användas i zon VI och VII.
Robinia pseudoacaciaRobiniaZon IIImedium
BuskarColutea arborescensBlåsärtZon IIIingen data
Caragana arborescensSibirisk ärtbuskeZon VIIImedium
Cytisus scopariusHarrisZon IIIhög
Elaeagnus commutataSilverbuskeZon VIImedium
Elaeagnus multifloraJapansk silverbuskeZon III ?högSäkrast i zon I-III
Elaeagnus umbellataKoreansk silverbuskeZon IV ?mediumSäkrast i zon I-III
Genista tinctoriaFärgginstZon Vingen data
Hippophae rhamnoidesHavtornZon VImedium
Shepherdia argenteaBisonbuske/BuffelbuskeZon Vmedium

*enligt [9]

Hela denna serie är ett resultat av litteraturstudien i vårt forskningsprojekt med titeln ”Begränsningar och möjligheter för skogsträdgårdsodling i svenskt klimat” som finansieras av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien och förväntas avslutas våren 2018. Fler resultat kommer vi att publicera här på bloggen framöver.

Referenser

[4] Roggy, J.C., A. Moiroud, R. Lensi, and A.M. Domenach, Estimating N transfers between N2~-fixing actinorhizal species and the non-N2~-fixing Prunus avium under partially controlled conditions. BIOLOGY AND FERTILITY OF SOILS, 39: p. 312-319, 2004.

[9] USDA. Plants Database, Advanced Search and Download. 2017. https://plants.usda.gov/adv_search.html, Hämtad 2017.

9 thoughts on “Kvävefixering – en djupdykning (Del 4)”

    • Saknar i listan Alnus glutinosa, klibbal som enligt min åsikt har många fördelar jämfört med gråal. Skjuter ej rotskott (!) , blir betydligt äldre och större (om man så vill), har stor virkesproduktion. Något mindre härdig förstås men zon 6 räcker för de flesta?

  • Silverbusken skjuter också rotskott så det står härliga till. Det är något jag personligen inte kan stå ut med.

    • Enligt hörsägen och enligt Stångbys produktkatalog skjuter Elaeagnus commtata (vanlig) rotskott men inte elaeagnus angustifolia (smalbladig). Vet ej om det stämmer.

  • Taaaack för att denna artikelserie kom just nu då jag skriver C-uppsats om skogsträdgården och designar ett litet förslag (”Hållbar skolträdgård – ett designförslag med skogsträdgården som förebild”). Bra vetenskapliga referenser i artikelserien som jag tagit del av också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *