Då var det dags för det just nu sista inlägget inom djupdykningen om kvävefixerare i skogsträdgården, som handlar om hur vi kan rent praktiskt välja de bästa växterna. Innan dess vill jag dock rekommendera alla som har läst den här serien att även ta en titt på de många kommentarerna som har kommit in på de tidigare inläggen, de är mycket läsvärda!
Vad är det då som kännetecknar en bra (vedartad) kvävefixerare? Utifrån det som har framkommit under litteraturstudien menar jag att det är viktigt att:
- Växten slår ut tidigt på våren, för att kunna utnyttja så mycket som möjligt av det infallande solljuset under vår och försommar.
- Växten har en hög tillväxthastighet. Ju mer bladmassa som produceras, desto mer socker kan bakterierna matas med, vilket resulterar i ännu mer tillväxt och ännu mer kväve som binds. Till det måste kvävefixerarna som har hög produktionsförmåga ha gott om vatten.
- Växten är fullt vinterhärdig för att minska risken för frysskador, som skulle äventyra nästkommande års bladmasseproduktion.
Med dessa kriterier i bakhuvudet kan vi exempelvis stryka korstörne (Gleditsia triacanthos) från listan över kvävefixerande träd och buskar. Den slår ut väldigt sent på våren och missar därför en viktig del av det inkommande solljuset. Japansk och koreansk silverbuske (Elaeagnus multiflora och E. umbellata) är tveksamma i zon IV och norrut, eftersom de lätt fryser ner kalla vintrar. Förra vintern rapporterades nedfrysningar även i odlingszon III för E. umbellata. Längre söderut är dessa dock mycket användbara och de lövfällande silverbuskarna beskrivs i litteraturen som några av de bästa kvävefixerarna, tack vare sitt lättlösliga kväve som snabbt blir tillgängligt för andra växter och marklevande organismer [4].
Även pors och amerikansk pors (Myrica gale och M. pensylvanica) har jag strukit från listan. De kan ha sin plats på väldigt blöt mark, men deras tillväxttakt i bättre lägen är så pass låg att de inte gör någon större nytta och hellre kan ersättas av andra kvävefixerare.
Efter denna gallring blir listan tämligen nedkortad, vilket på ett sätt är skönt, eftersom det minskar valmöjligheterna och gör det mindre komplext att välja lämpliga kvävefixerare. Samtidigt visar det på att det är väl värt att ta en extra titt på de örtartade kvävefixerarna och undersöka vilket bidrag de kan göra till den totala kvävebudgeten. Denna undersökning pågår och jag hoppas kunna visa resultat för skogsträdgårdens kvävebudget senare i år.
| Vetenskapligt namn | Svenskt namn | Härdighet | Kvävefixeringsförmåga* | Anmärkning | |
|---|---|---|---|---|---|
| Träd | Alnus glutinosa | Klibbal | Zon V | hög | |
| Alnus incana | Gråal | Zon VII | medium | Skickar rotskott och är en plåga i de varmare odlingszonerna. Bör endast användas i zon VI och VII. | |
| Robinia pseudoacacia | Robinia | Zon III | medium | ||
| Buskar | Colutea arborescens | Blåsärt | Zon III | ingen data | |
| Caragana arborescens | Sibirisk ärtbuske | Zon VIII | medium | ||
| Cytisus scoparius | Harris | Zon III | hög | ||
| Elaeagnus commutata | Silverbuske | Zon VII | medium | ||
| Elaeagnus multiflora | Japansk silverbuske | Zon III ? | hög | Säkrast i zon I-III | |
| Elaeagnus umbellata | Koreansk silverbuske | Zon IV ? | medium | Säkrast i zon I-III | |
| Genista tinctoria | Färgginst | Zon V | ingen data | ||
| Hippophae rhamnoides | Havtorn | Zon VI | medium | ||
| Shepherdia argentea | Bisonbuske/Buffelbuske | Zon V | medium |
*enligt [9]
Hela denna serie är ett resultat av litteraturstudien i vårt forskningsprojekt med titeln ”Begränsningar och möjligheter för skogsträdgårdsodling i svenskt klimat” som finansieras av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien och förväntas avslutas våren 2018. Fler resultat kommer vi att publicera här på bloggen framöver.
Referenser
[4] Roggy, J.C., A. Moiroud, R. Lensi, and A.M. Domenach, Estimating N transfers between N2~-fixing actinorhizal species and the non-N2~-fixing Prunus avium under partially controlled conditions. BIOLOGY AND FERTILITY OF SOILS, 39: p. 312-319, 2004.
[9] USDA. Plants Database, Advanced Search and Download. 2017. https://plants.usda.gov/adv_search.html, Hämtad 2017.
Super indlæg igen! Du skriver at gråalen laver mange rotskott. Gør robinia og havtorn ikke også det? Eller er det så lidt, at det kan kontrolleres?
Intressant i sammanhanget är ju också kväve-fixerarnas värde som matväxter i sig själva.
Saknar i listan Alnus glutinosa, klibbal som enligt min åsikt har många fördelar jämfört med gråal. Skjuter ej rotskott (!) , blir betydligt äldre och större (om man så vill), har stor virkesproduktion. Något mindre härdig förstås men zon 6 räcker för de flesta?
Den är högst upp på listan och rekommenderas varmt just av de anledningar som du listar.
/Philipp
Silverbusken skjuter också rotskott så det står härliga till. Det är något jag personligen inte kan stå ut med.
Enligt hörsägen och enligt Stångbys produktkatalog skjuter Elaeagnus commtata (vanlig) rotskott men inte elaeagnus angustifolia (smalbladig). Vet ej om det stämmer.
Taaaack för att denna artikelserie kom just nu då jag skriver C-uppsats om skogsträdgården och designar ett litet förslag (”Hållbar skolträdgård – ett designförslag med skogsträdgården som förebild”). Bra vetenskapliga referenser i artikelserien som jag tagit del av också!
Kul med din C-uppsats! Mejla den jättegärna till skogstradgard@gmail.com när du är klar. Tack!
/Philipp
Det ska jag göra! Någon gång under 2017……
Jag har haft problem att hitta Silverbuskar med sortnamn. Men idag hittade jag äntligen en handlare i Tyskland (deaflora.de) som hade många olika sorter av Elaeagnus umbellata. Väntar nu med spänning på 4 olika buskar som förhoppningsvis tål lite sydsvensk vinter.
Visst gör de det.