Magiska inflektionspunkter

I det föregående inlägget tittade vi på vattnets rörelse ur fågelperspektivet, nu är det dags att kolla på vad som händer i genomskärning. De två perspektiven kan du i ditt huvud sätta ihop till en tredimensionell helhetsbild som du kan använda för att bedöma förekomsten av vatten i landskapet. Någon slagruta behöver du inte.

I sluttningar som blir brantare och brantare (konvexa sluttningar) kan vi räkna med att grundvattenytan (den blå linjen i bilden nedan) är ungefär lika långt från markytan hela tiden. I sluttningar som har samma lutning hela vägen får tyngdkraften mer och mer genomslag och ju längre ner för sluttningen vi rör oss, desto närmare markytan kommer grundvattenytan. I konkava sluttningar, där lutningen avtar mer och mer, är detta fenomen ännu mer utpräglat.

Riktigt intressant blir det i verkliga sluttningar, som ju är en blandning av alla tre grundtyper av sluttningar. Som bilden nedan visar kan grundvattenytan röra sig fram och tillbaka från markytan flera gånger i en och samma sluttning. Punkten som är markerad med den röda pilen är där grundvattnet är närmast markytan. Här övergår en konvex sluttning till en konkav och denna punkt kallas för inflektionspunkt.

 

Även den röda pricken i typfall 2 i förra inlägget markerar en klassisk inflektionspunkt. Eftersom vi befinner oss i en sluttning rör sig grundvattnet hela tiden och är väl syresatt. I inflektionspunkter hittar vi den frodigaste vegetationen i verkligheten och även källor återfinns ofta i inflektionspunkter, förutsatt att terrängen ser ut som i typfall 2 ovan. Du kan gräva bort jorden i en inflektionspunkt och på så sätt skapa en färskvattenkälla, och om du gräver bort mycket får du en damm. Försök hitta inflektionspunkter nästa gång du är ute i terrängen och kolla om det är någon skillnad i vegetationen!

Det enda felet med den här härliga sydvästsluttningen är att de två inflektionspunkterna inte utnyttjas för odling av krävande växter.

I nästa inlägg: Hjälp, jag har anlagt min skogsträdgård i en torr sluttning, vad gör jag nu?

Litteratur

Grip, Harald. och Rodhe, Allan. Vattnets väg från regn till bäck. Uppsala: Hallgren & Fallgren, 2000.

 

5 thoughts on “Magiska inflektionspunkter”

  • Tack för tydlig trevlig läsning om rörligt grundvatten. Tyvärr är kanske de goda fuktiga svackorna också de ställen där frosten tenderar att slå till en försommarnatt och tidig höst, men om sluttningen fortsätter neröver så rinner den kalla luften vidare ner. Svedjefinnarna avläste vegetationen och där de fann t.ex. bestånd av skogslind, alm och olvon i ev sydvästslutting så anlade de sina odlingstegar.
    Jag söker en god lokal för odling av ätliga kastanjer Castanea sp. Väldränerad mullhaltig varm jord men med lägre pH 5 – 6,5. I Europas kastanjeskogar i Alperna och norra Rumänien råder sådana förhållanden. Tacksam för kommentarer o tips.

    • Ja, svedjefinnarna var riktigt bra på att läsa landskapet! Helt rätt, de bästa inflektionspunkterna ligger lite mitt i sluttningen där den kalla luften kan fortsätta passera. Rikkenstorp utanför Grängesberg (http://rikkenstorp.se/) har jag tagit mycket inspiration av, de har en hel rad små damma i inflektionspunkterna. Även Ove Johanssons odling som jag skrev om för ett tag sen (https://skogsträdgården.stjärnsund.nu/sveriges-aldsta-skogstradgard/) har sådana förhållanden, långa sydvästsluttningar med mycket rörligt markvatten som kommer nära markytan på ett antal ställen.

      Är du på jakt efter en plats för Castanea spp. var som helst i landet? Mellan Kivik och Simrishamn finns de bästa lägen som jag har sett, men det finns säkert bra lägen på västkusten också. Vore intressant att höra vad du kommer fram till!

  • Mycket intressant!

    En vän till mig bor i Somalia och jag undrar hur permakultur kan tillämpas där. Något tips på var vi kan läsa mer och vart vi kan vända oss?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *