Tidningar som täckmaterial – en hälsofara?

I förra inlägget skrev jag om fördelarna med att täcka med tidningar eller wellpapp för att bli av med ogräs och ge de önskade växterna i skogsträdgården en bra start. Jag har länge utgått ifrån att tryckfärgen i tidningarna (och på wellpapp) är ofarlig och har använt tidningar som täckmaterial i åratal, men jag har aldrig kollat upp ordentligt vilka ämnen som egentligen används i tryckfärgen.

För att äntligen få klarhet i frågan kontaktade jag företaget Bold Printing, som är en av Nordens största tryckerigrupper. Så här skrev de: ”Tryckfärgen består endast av mineralolja och pigment för kulörfärgerna och kol för svartfärgen. Inget av detta kommer påverka odlingen eller vara ohälsosamt för dig, utan du kan tryggt fortsätta använda tidningarna.

För det mesta täcker vi med tidningar runt varje träd eller buske och täcker tidningarna i sin tur med träflis.
För det mesta täcker vi med tidningar runt varje träd eller buske och täcker tidningarna i sin tur med träflis.

Det lät ju bra tyckte jag tills jag såg en tidningsnotis om att det hade hittats farligt höga halter aromatiska kolväteföreningar (Mineral Oil Aromatic Hydrocarbons, MOAH) i kosmetika som är baserade på mineralolja. MAOH är en brokig skara kolföreningar, varav vissa är cancerframkallande. Några av dessa ämnen har undersökts i isolerat tillstånd, men ingen vet vad en blandning av dessa gör med våra kroppar. Vi tar upp MOAH både genom munnen och huden och huvudkällorna för det vi tar upp är maten och kosmetika [1]. I maten kommer MOAH främst från förpackningsmaterial, dels genom föroreningar i materialet (ofta återvunnet papper), dels genom att tryckfärgen släpper ifrån sig MOAH som sedan hamnar i maten (främst torrprodukter med lång hållbarhet som pasta, ris, knäckebröd osv.) [2]. Även bekämpningsmedelsrester och avgaser som fastnar på det vi äter är källor till MOAH i maten. MOAH bildas främst vid dålig förbränning av bensin och diesel och finns även i smörjmedel.

Ett enkelt sätt att blötlägga tidningar är att lägga dem i en sådan korg som sedan sänks ner i vatten, gärna en timme eller mer innan man ska täcka med tidningarna.
Ett enkelt sätt att blötlägga tidningar är att lägga dem i en sådan korg som sedan sänks ner i vatten, gärna en timme eller mer innan man ska täcka med tidningarna.

När jag läste på om MOAH visade det sig dessutom att de bryts ner med hjälp av syre och UV-ljus och att de bryts ner endast långsamt i jorden [3]. Det lät ju mindre bra med tanke på hur jag använder tidningarna och jag skickade en följdfråga till tryckeriet. Svaret kom snabbt och löd så här:

Färg innehåller ca 35% mineralolja. En tidningssida innehåller kanske ett kvarts gram färg. Således ca 0,09 g mineralolja per sida. Oljan i sig innehåller [aromatiska] kolväten till en viss procent, säj 15. Mängden blir då ca 0,018 g/sida. Jämfört med vad en motordriven gräsklippare släpper ut under gång är det försumbart förstås.”

Med dessa siffror kan man räkna ut att en standardtidning med 40 sidor innehåller 0,72 g aromatiska kolväten. En jämförelsesiffra är att vi idag får i oss 0,0036 g MOAH genom kosten per dag, vilket av experter anses vara redan för mycket [1]. En tidning innehåller alltså 200 gånger så mycket MAOH som vi får i oss genom kosten varje dag. Risken för att växterna tar upp MOAH är dock låg, då MOAH är framförallt fettlösliga och växter främst tar upp ämnen som är vattenlösliga. Däremot kan de ackumuleras i jorden med tiden om man fortsätter tillföra i snabbare takt än vad de bryts ner.

Vad blir slutsatsen då? Mängden MAOH vi kommer att få i oss från tidningarna är mycket liten. Under den korta tid våra fingrar kommer i kontakt med eventuella mikroskopiska mängder tryckfärg hinner det inte hända så mycket. Det är nog farligare att läsa tidningar än att täcka med dem*. Det gäller dock att komma ihåg att vi i skogsträdgårdsodling inte ska se tidningar som en långsiktig lösning, utan att vi istället ska sträva efter att så snabbt som möjligt få till ett levande marktäcke som klarar sig utan vårt ständiga ingripande.

Ur ett bredare perspektiv är det ju inte tidningarna som är ett problem, utan att vi låter mineralolja komma i kontakt med det vi äter, både genom förpackningsmaterial, avgaser och bekämpningsmedel. Kan vi få till fungerande skogsträdgårdar (med eller utan hjälp av tidningar) som förser oss med en del av vår föda och där vi inte använder fossildrivna redskap eller kemiska bekämpningsmedel kan vi komma ett par steg närmare ett giftfritt samhälle. I övrigt gäller det att vi gör kloka val när vi konsumerar, genom att köpa varor på lösvikt, genom att köpa så mycket ekologiskt som möjligt och genom att inte använda fossilbaserade kosmetika.

Källor:

[1] https://www.test.de/Mineraloele-in-Kosmetika-Kritische-Stoffe-in-Cremes-Lippenpflegeprodukten-und-Vaseline-4853357-0/
[2] http://www.efsa.europa.eu/fr/search/doc/2704.pdf
[3] https://en.wikipedia.org/wiki/Polycyclic_aromatic_hydrocarbon

*Ni som slår in era äpplen i tidningspapper för att öka deras hållbarhet borde dock kanske hitta på en annan metod.

 

Tagged with:

15 thoughts on “Tidningar som täckmaterial – en hälsofara?”

  • men då ska vi inte längre sänka ner tidningarna i dammen, men slänga vatten och tidningen i en hink istället. eller tror du det gör inget för livet i dammen?

    • De äckliga ämnena i tidningarna är inte vattenlösliga, så det borde vara lugnt. Men du har en bra poäng där, att man nog inte bör doppa tidningarna i vatten med liv i i vilket fall, utan lägga ner dem i en hink eller tunna och hälla bort vattnet istället. Bara för att vara på den säkra sidan 🙂

  • Interessant indlæg – især efter lige at have tilbragt en hyggelig dag i blæsten med våde aviser 🙂
    Fik mig til at tænke følgende: Hvad om man brugte avispapir UDEN tryk? Det må man jo så ud og købe – og giver det så mening? Hvis dækningsmaterialet alligevel skal købes, hvorfor så lige købe avispapir – er der andre produkter, der giver lige så meget mening som markdækningsmateriale, eller måske endda er bedre?
    Jeg googlede efter priser på avispapir, og faldt så over en artikel om, at avispapir (altså MED tryk) på det globale marked for returpapir til genbrug er en meget eftertragtet vare, hvor priserne faktisk stiger. Danmark eksporterer blandt andet brugte aviser til Sverige, hvor avispapiret genbruges. Jeg gætter på, at det ikke er som markdækningsmateriale 🙂
    Så hvis argumentet for at bruge aviser til markdækning er, at det vil være fornuftig genbrug af en ressource, der ellers ville gå tabt, så holder det altså ikke.

    Så et spørgsmål: hvorfor er det lige aviser, vi bruger til markdækningsmateriale?

    • Detta gäller svenska tidningar som är yngre än 25år ungefär. Innan dess skall det finns studier gjorda på tidningstryckare som blev fäder till en högre andel flickor än genomsnittet pga trycksvärtan. Men här snackar vi om en grupp som fick en extrem exponering. Men gamla tidningar hade jag låtit gå i återvinningen.

      • Tack för bra kommentar! Vi använder aldrig gamla tidningar av samma anledning, då fanns det allt möjligt farligt i tryckfärgen, mycket värre än idag.

    • Tack för intressant kommentar! Jag antar att vi använder tidningar för att de för oss är gratis att använda och för att de är så effektiva på att täcka jorden samtidigt som de tillför organiskt material till jorden. Ur ett bredare resursperspektiv hade det kanske varit bättre om tidningarna hade återvunnits ytterligare någon gång innan vi lägger ut dem. Samtidigt är frågan vad vi skulle använda som täckmaterial istället? Allt som finns att använda har ju någon form av ekologiskt fotavtryck och tidningarna har gissningsvis ett ganska litet sådant. Intressant idé med att köpa otryckt tidningspapper på rulle. Det skulle säker vara jättebra som täckmaterial. Ett annat alternativ är hampaväv som jag tror Martin Crawford använder. Det förenar tidningarnas och plastmarkvävens fördelar, men är tyvärr ganska dyrt. Vad hittade du för pris för otryckt tidningspapper förresten?

  • Tack för en utförlig analys om tidningar och wellpapp som marktäckning.

    Men det som bryter ner de onaturliga ämnena i jorden är mikroorganismer. Så tillför man mikroorganismer typ effektiva mikroberna EM som professor Higa utvecklade i Japan, så har man en metod som bättre bryter ner de skadliga ämnena. De bryter också ner jordbrukskemikalier och medicinrester. Påskyndar även halveringstiden för cesium. Googla på det eller läs boken ”An Earth Saving Revolution”.

    Använder man EM så är nog hanteringen ofarlig?

  • Det finns ett engelskt företag (kommer ej ihåg namnet) som tillverkar mycket specialiserad bakteriemat, och som kan göra närmast fantastiska saker med naturligt förekommande bakterier! När en viss förorening kommer ut i naturen, så finns det oftast redan en bakterie som kan äta denna förorening. Företagets bakteriemat göder just de bakterier som man vill skall få överhanden, över andra.
    T.ex. så kan de reducera en stor behållare med slakteriavfall till en förkolnad rest på nå’n dag, eller så — allt genom att tillföra rätt typ(er) av bakteriemat! Temperaturer runt 200°C skapas enbart med hjälp av bakterier som redan fanns på plats, men som var för få för att göra någon skillnad.

    Observera att man alltså inte tillför några bakterier, utan man göder de som redan finns på plats i mycket liten mängd.

    Anders Holmgren på Naturlig Vattenrening (naturligvattenrening.se) vet mer. Han höll ett mycket intressant föredrag om detta (bl.a.) i Stockholm i mars 2013. Han kan säkert berätta mer. Tel: 044-7770420

    OBS! Jag har inga ekonomiska intressen i hans företag, utan är bara imponerad av tekniken.

  • jag har ingen skogsträdgård, ryms inte, men det är enormt intressant att läsa dina texter. får alltid ideer, tankar och kunskap. Tack!

  • Bra inlägg! Jag har också tänkt på detta men inte undersökt det. Om det bara är organiska föreningar som är problemet är det ingen risk att det finns i grödan, växter tar väl inte upp kol från marken överhuvudtaget? Däremot kan det vara problem om det ackumuleras i jorden precis som du skriver. Vad tror du om nedbrytningstakten? Är alla MOAH-föreningar nedbrutna när tidningarna är nedbrutna? Eller nackar vi flera år?

    • Tyvärr vet jag inte hur snabb nedbrytningstakten är. Jag hittade någon studie där man hade tillsatt bakterier för att snabba på nedbrytningen och där stod det att nedbrytningen generellt sker långsamt, men jag verkar ha slarvat bort studien nu. Jag skulle dock gissa att MOAH-föreningarna är nedbrutna efter ett par år, det är ju ändå väldigt små mängder det handlar om. Hör gärna av dig om du skulle stöta på någon mer studie om detta!

  • intressant, men pigmenten då? Vad innehåller de? Ofta finns det metaller i pigment. Jag brukar lägga en tidningssida i botten av komposthinken och har länge undrat om det kanske kan vara dumt i längden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *