Vi har lärt oss mycket mer om kvävefixering sen det här inlägget publicerades 2014 – Läs den här djupdykningen först!
En av de viktigaste uppgifterna i etableringen av en skogsträdgård är att ge den förutsättningarna för att skapa och upprätthålla sin egen bördighet. I ett tidigare inlägg skrev jag om dynamiska ackumulatorer som tar upp mineralämnen från djupa jordlager och gör dem tillgängliga till andra växter. Även om dessa mineralämnen är nödvändiga för växternas tillväxt, är det i naturen i regel näringsämnet kväve som är den begränsande faktorn. För att upprätthålla en god tillväxt hos växterna i en skogsträdgård är det därför viktigt att tillgodose deras behov av kväve, vilket först och främst sker genom kvävefixerande växter. Dessa växter lever i symbios med bakterier som har förmågan att binda kväve från atmosfären och kan tillgängliggöra den för växterna i utbyte mot exempelvis näringsämnen i form av kolhydrater. Bakterierna lever i små knölar som sitter på växternas rötter.
Kvävet som fixeras kan komma andra, icke-kvävefixerande växter tillgodo på flera sätt. Under vegetationsperioden är det framförallt med hjälp av svampar som kvävet fördelas i skogsträdgården. I en levande jord finns det gott om svampar som med sina hyfer (fina trådar som utgör svamparnas byggstenar) kopplar ihop olika växters rotsystem. Skillnaden i koncentration av kväve i olika ändar av hyferna gör att kvävet automatiskt vandrar från de kvävefixerande växterna till de som inte har denna förmåga, alltså från områden där det finns gott om kväve till områden där det är brist på kväve. Eftersom kvävet förflyttas i hyferna finns det ingen risk för kväveläckage. Svamparna får också näring i form av kolhydrater från växterna som tack för kvävet de förser dem med.
Kvävet görs även tillgängligt till andra växter på hösten när de vedartade kvävefixerarna släpper sina kväverika löv och när de örtartade kvävefixerarna dör ner. Detta kväve löper dock något större risk att lakas ur och dessutom är det inte på hösten kvävet behövs som mest, utan på våren och försommaren när växternas största tillväxt sker. En levande jord med ett fungerande samspel mellan mikroorganismerna är alltså oumbärlig för att uppnå målet om självupprätthållande bördighet.
Vilka växter finns det då för vårt klimat som kan hjälpa till att tillföra kväve till näringskretsloppet i skogsträdgården? Listan nedan visar en sammanställning som Martin Gustafsson har gjort. Den omfattar kvävefixerande träd, buskar, klängväxter, perenner, bienner (tvååriga växter) och annueller (ettåriga växter) med deras namn och där vi har hittat information även deras kvävefixeringsförmåga. För de vedartade växterna anges även härdigheten. Listan omfattar sådana kvävefixerande växter som vi tycker är mest användbara i ett skogsträdgårdssammanhang och givetvis finns det många fler kvävefixerare som går att odla i Sverige. Det finns fortfarande en del frågetecken kvar och vi är tacksamma för kommentarer och kompletteringar!
| Vetenskapligt namn | Svenskt namn | Engelskt namn | Härdighet | Kvävefixeringsförmåga | |
|---|---|---|---|---|---|
| Träd | Alnus glutinosa | Klibbal | Common/European Alder | Zon IV/V | hög |
| Gleditsia triacanthos | Korstörne | Honey Locust | Zon III (IV) | ||
| Gleditsia triacanthos 'Inermis' | Korstörne | Honey Locust | Zon IV | ||
| Robinia pseudoacacia | Robinia | Black Locust | Zon III | medium | |
| Buskar | Colutea arborescens | Blåsärt | Bladder senna | Zon III | ingen data |
| Caragana arborescens | Sibirisk ärtbuske | Siberian Pea Shrub | Zon VIII | medium | |
| Cytisus scoparius | Harris | Common broom | Zon III | hög | |
| Elaeagnus multiflora | Japansk silverbuske | Goumi | Zon III ? | ||
| Elaeagnus umbellata | Koreansk silverbuske | Autumn Olive | Zon IV ? | medium | |
| Genista tinctoria | Färgginst | Dyer's greenweed | Zon V | ||
| Hippophae rhamnoides | Havtorn | Sea Buckthorn | Zon VI | medium | |
| Myrica gale | Pors | Bog Myrtle | Zon VI | låg | |
| Myrica pensylvanica | Amerikansk pors | Bayberry | Zon VII | ||
| Shepherdia argentea | Bisonbuske/Buffelbuske | Buffaloberry | Zon V | medium | |
| Klängväxter | Apios americana | Potatisböna | Ground Nut | Minst Zon IV | medium |
| Lathyrus latifolius | Rosenvial | Everlasting pea | Minst Zon IV | ||
| Vicia pisiformis | Ärtvicker | Pea Vetch | Minst Zon IV | ||
| Perenner | Trifolium repens | Vitklöver | White Clover | hög | |
| Trifolium pratense | Rödklöver | Red Clover | medium | ||
| Lotus corniculatus | Kärringtand | Bird's Foot Trefoil | medium | ||
| Galega officinalis | Getruta | goat's rue | |||
| Astragalus glycyphyllos | Sötvedel | Milkvetch | |||
| Lupinus perennis | Gruslupin | Sundial | |||
| Trifolium medium | Skogsklöver | Zigzag Clover | |||
| Medicago sativa | Blålucern | Alfalfa | hög | ||
| Bienner | Melilotus officinalis | Gul sötväppling | Ribbet Melilot | medium | |
| Anueller | Trifolium subterraneum | Subklöver | Sub clover | medium | |
| Lupinus angustifolius | Blålupin | Blue Lupin | hög |
Jag vill lägga till gråal som binder kväve precis som klibbal, men har fördelen att den trivs i en betydligt större del av landet.
Hej! Helt riktigt att gråal är härdig, men dess nackdel är att den skickar ut rotskott och därmed lätt kan ta över en skogsträdgård. Klibbalen skjuter bara stamskott och håller sig på så vi på plats. Därför finns gråalen inte med på listan.
Hej! Först: tusen tack för tabellen Philipp, mycket informativt skriven!
Angående gråal: Jag har ännu ganska begränsad kunskap om skogsträdgårdsdesign, men tänkte att jag kunde dela med mig av min erfarenhet av gråal i 60 årig lövskog i en norrländsk åravin. Där har jag inte upplevt att gråalen skjuter särskilt mycket rotskott, eller att den tagit över. Snarare har den lämnat plats för andra träd och buskar (som asp, björk, hägg, hallon, vinbär). Jag gissar också att ”Chop and drop” torde funka i en Norrländsk skogsträdgård-situation om gråalen mot förmodan skulle bli invasiv. En fördel med gråalen – förutom att den är mycket härdigare än Klibbalen i Norrland, är att den är relativt torktålig och därmed kan ingå för att exempelvis förbättra degraderade jordar med ytliga rotsystem (gamla gräsmattor på kompakterad mark, tex). Gråalen tål också att hamlas, även om den är lite känsligare än t.ex. klibbal och sälg.
Hälsningar Jan
Tack Jan för att du delar med dig av dina erfarenheter!
Läste att i USA varnas för koreansk silverbuske eftersom den visat sig vara invasiv, tar över poch tränger undan annan växtlighet bl a genom skuggbildning
http://www.nature.org/ourinitiatives/regions/northamerica/unitedstates/indiana/journeywithnature/autumn-olive.xml
Har just fått två stycken på inspiration av er blogg och blir orolig nu. Vad tänker ni om detta?
Hälsningar, Joanna
Hej Joanna,
huruvida en främmande art är invasiv beror väldigt mycket på bland annat klimatet och det lokalt förekommande växt- och djurlivet. Just silverbusken har inga sådana tendenser i vårt klimat, det är nog för svalt för att den ska kunna bli ett problem. Det finns andra exempel, som gojibär (Lycium barbarum), och till och med den hos oss mycket beskedliga bitterkrassingen (Lepidium latifolium) som är invasiva i varmare klimat. Tyvärr finns det vad jag har kunnat se ingen samlad lista över invasiva arter, men på s. 6-9 i den här artikeln står det rätt bra om invasiva arter generellt (med några exempel): https://www.slu.se/Documents/externwebben/overgripande-slu-dokument/miljoanalys-dok/populart/miljotrender/2014/SLU_MT_augusti_2014_webb.pdf. Här i Dalarna är det några få arter som anses vara invasiva, men det varierar mycket från län till län också: http://www.lansstyrelsen.se/dalarna/Sv/djur-och-natur/hotade-vaxter-och-djur/invasiva-arter—frammande-djur-och-vaxter-i-var-natur/Pages/default.aspx.
Vänligen
Philipp
Hej!
Vet du om maackia amurensis också är kvävefixernade?
Enligt plants for a future ska maackia amurensis vara kvävefixerande.