Den optimala plantstorleken

Efter att ha planterat hundratals träd i Puttmyra skogsträdgård har jag observerat att små träd generellt sett har tagit sig bättre än större träd som jag köpte framförallt under de första åren av etableringen. De små träden klarade torka bättre, överlevde sorkangrepp när de stora träden tvärdog och många har idag växt om träden som var ganska stora från början.

Denna hybridkastanj blev hårt drabbad av sork, men överlevde. Enligt mig för att den hade en bra balans mellan de ovan- och underjordiska växtdelarna.
Denna hybridkastanj blev hårt drabbad av sork, men överlevde. Enligt mig för att den hade en bra balans mellan de ovan- och underjordiska växtdelarna när den blev attackerad.

För att ta reda på om detta är en tillfällighet eller ett generellt fenomen har jag försökt hitta svar i den vetenskapliga litteraturen. Tyvärr är merparten av forskningen inom trädetablering gjord på riktigt stora träd som används i exempelvis parker och stadsmiljö. Jag känner inte till ett enda skogsträdgårdsprojekt där träd i denna storlek och prisklass har planterats, vilket förmodligen har att göra med att träd med till exempel en diameter på 5 cm i brösthöjd kan lätt kosta två- till tretusen kronor. Trots det finns det en del intressant att hitta i litteraturen.

En av de mest kända forskarna inom området, Todd Watson från Texas A&M University, menar att den generella slutsatsen är att små plantstorlekar är att föredra ur etableringssynpunkt [1]. Anledningen är att de stora träden har en enorm obalans mellan rotsystemet och kronan. När träden plockas upp inför utplanteringen förlorar de upp till 85% av sin rotmassa och det tar åratal för dem att återställa balansen. I vårt nordliga klimat växer trädrötter i snitt 30-60 cm per år och enligt en tumregel som presenteras i forskningsrapporten tar det för varje 2,5 cm i stamdiameter ett helt år för att skott- och rottillväxten ska hamna på samma nivå som före omplanteringen. För ett träd med en stamdiameter på 5 cm tar det alltså två år att så att säga komma ikapp sig själv och börja växa normalt. Och det gör det endast om det både får tillräckligt med vatten och näring, vilket innebär ett större skötselbehov under etableringsåren. Ett litet träd med en stamdiameter på 1 cm behöver i teorin alltså endast knappt fem månader för att börja växa som om det aldrig hade omplanterats, men tyvärr har jag inte kunnat hitta någon forskning på träd med dessa dimensioner, då de sällan används i landskapsplanteringar.

I landskapsplanteringar används gärna stora träd för att snabbt ge ett uppväxt intryck. Dessa har dock en mycket längre etableringstid än små träd och kostar dessutom mycket pengar.
I landskapsplanteringar används gärna stora träd för att snabbt ge ett uppväxt intryck. Dessa har dock en mycket längre etableringstid än små träd och kostar dessutom mycket pengar.

Även för plantor som har dragits upp i krukor verkar det gälla att det är fördelaktigt med små storlekar. I en ganska färsk studie från USA konstateras att ”träd från krukor i små storlekar drabbas i mindre utsträckning av planteringsstress, de har en kortare etableringstid och ökad tillväxthastighet” [2].

Det som komplicerar saken är att små träd sägs vara mindre härdiga än större träd. För oss som odlar på gränsen till vad som är möjligt är detta en viktig aspekt att ha i åtanke, viktigare kanske än snabb etablering, i alla fall när det gäller känsliga träd. Så vart går den undre gränsen, där vi får en bra kompromiss mellan plantstorlek och ökad härdighet? Jag ställde denna fråga till Todd Watson i USA men fick tyvärr inget tydligt svar, mer än ”ju mindre desto bättre”. Den enda handfasta rapporten jag har kunnat hitta om hur mycket köldtåligheten hos träd ökar konkret med stigande ålder handlar om unga bestånd av rhododendron [3]. Enligt denna studie ökar köldtåligheten drastiskt från att fröet gror till två till tre års ålder och fortsätter att öka till träden är fem år gamla. När träden har passerat 10 år ökar frosttåligheten betydligt långsammare, men ändå blir träden mer och mer tåliga med stigande ålder.

De här små kastanjträd får nog växa i kruka ett par år till innan jag vågar plantera ut dem.
De här små kastanjträd får nog växa i kruka ett par år till innan jag vågar plantera ut dem.

Ska man utgå ifrån att liknande gäller för andra mer intressanta arter som valnöt (Juglans spp.) kastanj (Castanea spp.) eller pawpaw (Asimina triloba) har jag för egen del dragit slutsatsen att det är bäst att ha dessa ganska känsliga växter i kruka i två till tre år innan jag planterar dem på friland. Då övervintrar jag dem i min jordkällare och skolar om dem ett par gånger så att de inte får rotsnurr eller en dålig balans mellan kronan och rotsystemet.

Jag ser fram emot att höra vad ni läsare drar för slutsatser av detta och om ni har andra källor som rör ämnet tar jag tacksamt emot tips om dessa!

Källor

[1] Watson, W.T., Influence of Tree Size on Transplant Establishment and Growth. HORTTECHNOLOGY -ALEXANDRIA VA-, 15: p. 118-121, 2005.
[2] Garcia, L.M., M.A. Arnold, A. Texas, and M. University. Post-transplant establishment and economic value of three tree species from five container sizes. 2015. http://hdl.handle.net/1969.1/155080
[3] Lim, C.-C., S.L. Krebs, and R. Arora, Cold hardiness increases with age in juvenile Rhododendron populations. Front. Plant Sci. Frontiers in Plant Science, 5, 2014.

Tagged with:

2 thoughts on “Den optimala plantstorleken”

  • Min erfarenhet är att det till viss del varierar med arten.
    Speciellt halvbuskar har jag uppfattat det som att de helt enkelt behöver extra tid.
    Mejram är ett exempel, som aldrig överlever som fröplanta,
    men som klarar sig rätt bra när den fått växa till sig lite. (här nere i Skåne i alla fall.)

    Jag undrar också hur själva planteringen inverkar.
    Jag kommer prova att så mycket som möjligt alltid plantera om i rotsäckar istället för krukor (eller mjölkpaket) de närmaste åren, och försöka att satsa på underifrån-bevattning så mycket som möjligt
    för att gynna rot-tillväxten extra.

    I mina egna småexperiement hitintills har det gått bra,
    med i almänhet betydligt bättre tillväxt på växterna i ”självbevattnande krukor” än de andra.
    Och tomaterna i min självbevattnande bädd enligt samma model i växthuset har slått rekord i storlek.
    De slog i taket (2.6m upp) halvvägs in i säsongen, och tvingade mig lägga om beskärningen helt. =)
    Så det känns lovande inför experiment i lite större skala.

    /Hans

  • Va bra att du tar upp detta ämne Philip!
    Det är svåra avväganden. Min erfarenhet gäller pecannöt och äkta kastanj.
    Planterade ut dem som små plantor 2014. De har överlevt nästan alla men tillväxten är
    mycket svag.
    Vi har berört silverbusken tidigare och flera av våra frös ner helt i vintras.
    Några har kommit igen från rot men inga bär.
    Vad gäller äpplen så har jag provat lite olika.
    Kruka över vintern på ny ympade och plantering året efter.
    Det verkar något bättre än att ha dem i kruka en vinter till.
    Vårt problem är främst rådjur. På de oskyddade träden älskar de att nafsa av de späda bladen.
    Det ska bli spännande att se om detta på sikt ger starkare träd.
    Man kan ju hoppas.
    Allt gott
    Pelle

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *