En lärorik vinter

De senaste 12 månaderna har verkligen varit katastrof ur skogsträdgårdsodlingssynvinkel. Efter en mildvinter 2016/2017 började odlingsåret 2017 med långvarig torka och iskyla långt in i maj, med följden att fruktsättningen på det mesta mer eller mindre uteblev. En torr och sval sommar följdes av en alldeles för blöt höst, vilket är riktigt dåligt för invintringen och nästkommande års fruktsättning. Som pricken över i:et blev vintern den värsta vi varit med om. Det blev enorma snömängder, nästan en meter i Puttmyra skogsträdgård. Återkommande mildväder mitt i vintern gjorde att det blev flera lager med skare, därtill var marken otjälad större delen av vintern. Kalasväder för sorkarna som ohindrat kunde ringbarka och äta rötter. Det tjocka snötäcket gömde gnagskydden i stort sett helt och hållet och harar, rådjur och älg åt sig mätta på våra fruktträd. Till och med viltstängslet vi har runt plantskolan och grönsakslanden blev genomsläppligt för harar som lätt kunde hoppa igenom de större maskorna som i vanliga fall är utom räckhåll för dem.

Från håll såg snötäcket väldigt vackert ut, men det som kom fram efter snösmältningen var ett slagfält.

Iakttagelser

Ingen katastrof utan lärdomar och nu när det har gått några veckor sedan snön försvann är det rätt intressant att reflektera över iakttagelserna vi har gjort. För det första måste sorkarna har förökat sig så pass mycket att det blev total brist på mat under de sista vinterveckorna. De gnagde av barken på en rad växter som aldrig har varit sorkdrabbade: vinbär, krusbär, hallon, mullbär och till och med hassel, hybridblåbär och körsbärskornell blev skadade och förstörda. Sorkarnas preferenser blev mycket tydliga också, vissa växter var totalt renskrapade från bark, medan andra hade lite gnagsår här och var. Den tydliga preferensordning vi kunde identifiera såg ut så här:

Växt Antal dödade träd (ungefärliga siffror) Anmärkning
Äpple >40 av 50
Päron 2 av 4
Plommon 6 av 10 Endast unga plantor
Koreansk silverbuske (Elaeagnus umbellata) >40 av 45 Unga plantor dödade, äldre plantor svårt skadade
Sötrönn (Sorbus aucuparia var. edulis) 5 av 15
Hybridkastanj (Castanea mollissima x dentata) 45 av 50 Även den äldsta plantan, planterad 2014 strök med.
Havtorn 10 av 20 Endast unga plantor
Hybridblåbär 3 av 10
Körsbärskornell (Cornus mas) 1 av 3
Ett av många nakna träd, det här ett 7 år gammalt Åkeröäpple.

Intressant är det även att titta på vilka växter som var fredade från sorkattackerna. Bärtry, klibbal (som vi använder som amträd), samtliga valnötter, sockerlönn (Acer saccharum), kaukasisk pimpernöt (Staphylea colchica), minikiwi (Actinidia kolomikta) och till och med aronia skadades knappt alls av sorkarna. Däremot mumsade hararna i sig aroniornas skott som stack upp genom snön. Även placeringen av växterna verkar ha haft en påverkan på skadorna. De växter som befinner sig i skogsbrynet i skogsträdgårdens nordöstra del förblev nästan helt oskadade av sork, oavsett om det rörde sig om åtråvärda rosväxter som äpple, persika och päronoxel (x Sorbopyrus auricularis) eller hassel, valnöt och vinbär.

Halva skogsträdgården ser fortfarande ut som en schweizerost. Många stigar är helt försvunna.

Lärdomar

Den största lärdomen vi har dragit var att vi helt enkelt hade otur denna vinter. Planterar man mycket får man räkna med mycket svinn, men att vi skulle drabbas av en sådan vinter när vi just hade planterat över 200 nya träd känns förstås lite surt. Det var över 50 år sedan det låg så mycket snö här sist, så kanske vi hinner komma längre med etableringen till nästa vinter med så mycket snö. Förutom detta har vi dock planerat och faktiskt även börjat använda oss av flera olika åtgärder för att förebygga inför kommande vintrar.

  1. Påskynda successionen: Det blev tydligt att växterna nära skogsbrynet och i den varsamt gallrade skogsdungen där vi har planterat många känsliga växter klarade sig mycket bättre. Antagligen beror det på att successionen redan har kommit långt här och skapat en miljö som är motbjudande för vatten- och åkersork, med bland annat många jobbiga och osmakliga rötter i jorden. För att påskynda successionen i övriga trädgården har vi redan planterat 150 klibbalar och kommer att komplettera med både silverlönn (Acer saccharinum) och hybridlärk (Larix x marschlinsii).
  2. Plantera i nätkorgar: Även om det mest blev ovanjordiska skador denna vinter har vi även förlorat både vindruvor, päron, kastanj och ek för att vattensorkar åt upp deras rötter. Därför kommer vi i fortsättningen att plantera allt som är det minsta åtråvärt för vattensork att plantera i nätkorgar. Mer om hur vi tillverkar dem och vilket nya design vi valt kommer i ett kommande inlägg. Även småplantor kommer att få stamskydd, något vi har slarvat med tidigare.
  3. Hägna in hela odlingen: Jag har länge velat ha en trädgård som känns öppen och inbjudande, som smälter in i landskapet. Nu börjar jag inse att tanken är god, men att viltet gör för stor skada. Även om hararna kunde ta sig igenom viltstängslet och ställa till med stor skada denna vinter räknar jag inte med jämförbara snömängder på många år. I höst får vi därför lägga några arbetsdagar på att hägna in hela odlingen helt enkelt.
  4. Attrahera skadegörarna fienden: Även om vi utesluter rovdjur som räv och lodjur genom att hägna in odlingen kan vi satsa ännu mer på andra medhjälpare. Idag har vi några få rovfågelpinnar, men kommer under sommaren att resa ytterligare ett tiotal. Dessutom kommer vi att satsa mer på att skapa habitat åt huggormar och andra som tycker om att äta sork, genom att skapa soliga stenrösen och lägga ut fler rishögar.

Några ljusglimtar

Det var ärligt talat lite dyster stämning här ett tag, men nu när vi ser vilka växter som faktiskt har överlevt och antagligen kommer att ge frukt känns det mycket bättre. Både vårt mullbärsträd ’Illinois Everbearing’ och aprikosen ’Hargrand’ blommar för fullt nu, likaså en självfertil fjärlisranka (Schisandra chinensis). Det ser ut att bli ett toppenår för bärtry och till vår stora glädje har de enligt leverantören självfertila valnötterna (Juglans regia) ’Ideal’ och ’Stambiavaisis’ som vi planterade ifjol klarat vintern utan några som helst skador. Och trots att vi blivit av med många sötrönnar är det ännu fler som har börjat växa riktigt fint, kanske kommer vi till och med att kunna få skörd på de för oss nya sorterna ’Nevezhinskaja’ och ’Sacharnaja’. De många sorkgångarna medförde att dräneringen i odlingarn avsevärt har förbättrats och det inte blev några större problem med översvämningar. Dessutom har jag sett många humledrottningar flyga in och ut ur sorkhålen i jakt efter den perfekta bostaden. Kanske det blir ett bra år för humlorna i alla fall!

Aprikosen ‘Hargrand’ började blomma när humledrottningarna fortfarande sov, så det blev handpollinering denna gång.
Tagged with:

6 thoughts on “En lärorik vinter”

  • Oj, vilken himla otur ni haft just som ni planterat som mest!
    Ja, det är bra att ta lärdom, för annars är ju allt till ”ingen nytta”. Tack för att ni delar med er!
    Nu ser vi fram mot en skön och växt vänlig sommar.

  • Får tyvärr hålla med om att det är många små träd som sett sista bäret i vinter. Fundera på om nyhamlade träd kan få en till uppgift som alternativt småviltfoder? Har också tänkt att det får blir mer stängsel eller små gärdsgårdar.

  • Jag är full av beundran över din positiva tillgång, Philipp! Jag är inte säker på att jag kunnat skriva detta inlägg.

    Interessant att din mullbär blommar. Här i södra Småland har den inte börjat än.

  • Spännande läsning om en minst sagt ”hård” vinter! 🙁 Eller ”utmanande” vinter kanske man säger nuförtiden… Jag undrar hur aktiva, eller mindre aktiva, ugglera intill och omkring Puttmyra har varit under vintern när det bevisligen pågått en smärre sorkorgie? Finns det kanske konkreta åtgärder man kan vidta för att kunna locka till sig fler av dessa sköna hoare? Med hopp om en blomstertid 2018 full av lust och fägring stor. 🙂 /Andy

    • Hej Andy!
      Ugglorna hade det svårt i vinter, det var så djup snö med tredubbla lager skare att de inte kunde ta sig ner till sorkeländet. Samma gällde till och med räv och andra rovfåglar. Jag såg en uggla i januari som såg helt desperat ut och var aktiv mitt på dagen. I år har jag inte sett några, men vi har haft både kattugglor och till och med en berguv i skogsträdgården. Det finns några gamla grova träd på vår mark som de tycker om. Annars kan man bygga en uggleholk för att gynna dem. Det har varit på att göra listan länge, men nu kanske det börjar bli dags…
      Ha det fint!

      • Ja, bara nån sekund efter att jag postat inlägget kom jag på att ”Men herregud Anders, tänk liiiiiite längre nu, hur kan du ifrågasätta ugglornas jakt på sork när snötäcket i Puttmyra var knappt en meter?!? Skulle de på nåt överuggliskt sätt flygplöja genom detta ner till sorkara? Nä, trodde inte det.” Så gick mina tankar… Sorry, bin ja ä bissel blöd. Hur som helst, en uggleholk låter som en fin hjälp. Inser nu att även övriga rovdjur måste ha haft det väldigt jobbigt under vintern. Jag minns filmsekvenser från SVT:s ”Mitt i naturen”-avsnitt då man kan se rävar jaga sork under vintern genom att stå ovanpå snötäcket och lyssna koncentrerat för att sedan genomföra ett överraskande hopp och krafsa upp bytet. I dessa filmklipp kan snötäcket dock knappast ha varit meterhögt med skare… Allt gott Philipp! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *