Mikroklimat och mikroklimatmanipulering – Del 3

I förra inlägget konstaterades att luftens rörelse är en viktig faktor som påverka mikroklimatet i skogsträdgården och att nu ska vi undersöka luftomblandningen lite närmare. På många sätt är det önskvärt att ha så stillastående luft som möjligt. En liten vindpust kan blåsa bort den varma luften och tillintetgöra effekten av både reflekterande ytor och värmelager. Lähäckar (se bilen nedan), murar och andra typer av vindskydd är därför viktiga element för att skapa ett gynnsamt mikroklimat, särskilt i vindutsatta områden. I fuktiga områden kan det dock behövas en viss omblandning av luften för att minska risken för svampangrepp på växterna.

Den farligaste vinden för våra nyttoväxter är nordanvinden på senvintern och våren. Låga temperaturer är inga större problem för de flesta växterna, så länge de är i vila. Men tidigt på våren, när de börjar vakna till liv igen förlorar de en stor del av sin härdighet. Nordanvinden som sveper över de vanligtvis snötäckta vidderna i norra Sverige är mycket kall och kan lätt få förödande konsekvenser för framförallt frukt- och nötträd. Samtidigt som vi vill skydda växterna från vinden är det dock tidigt på våren som stillastående luft även kan utgöra problem.

Natthimlens temperatur är -270°C och stjärnklara nätter sker det en överföring av värme från den relativt varma jordytan till den kalla rymden i form av värmestrålning. Är luften helt stillastående kan temperaturerna närmast markytan sjunka snabbt och risken för nattfrost, som lätt kan slå ut årets äppelskörd, är hög. Därför vill vi gärna ha en viss luftomblandning, som jämnar ut temperaturen närmast marken under kalla vårnätter. I kommersiella odlingar åstadkoms detta ibland med hjälp av jättelika fläktar, men en sådan lösning är knappast möjlig i småskaliga sammanhang. Det enklaste sättet att minska värmeutstrålningen mot den klara natthimlen är att placera något föremål mellan oss och natthimlen. Det behöver inte vara ett tjockt täcke, utan det räcker med en millimetertunn yta för att reflektera värmestrålningen. Det är därför vi använder fiberduk i odlingar och till och med eldrök (som också används i kommersiella fruktodlingar) hjälper mot sen nattfrost. Eftersom det i våra skogsträdgårdar sällan är lämpligt med varken rök eller fiberduk kan vi istället ta hjälp av så kallade skärmträd, som bildar en skärm mellan de skyddsvärda växterna och den kalla natthimlen. Klibbal är ett utmärkt skärmträd, eftersom det växer fortare än de flesta växterna, det är lätt att stamma upp och är dessutom kvävefixerande. Att använda skärmträd behöver inte betyda att hela natthimlen behöver avskärmas, utan det räcker med ganska glest fördelade träd, eftersom den mot natthimlen exponerade ytan minskas tillräckligt, se illustrationen nedan.

Det är viktigt att komma ihåg att kall luft sällan står helt stilla, utan den ”rinner” likt vatten ner för sluttningar och kan precis som vatten fastna i svackor och bilda det som kallas för frostfickor. Dessa uppstår om den rinnande kalla luften bromsas upp av en vägg, lähäck eller liknande hinder. Bakom dessa strukturer kan det bli betydligt kallare än runtom och växter som befinner sig i en frostficka kan lida stor skada. Frostfickor kan vara svåra att läsa av i landskapet och det är viktigt med observationer tidigt på morgonen efter kalla vår- och höstnätter för att identifiera dem. Man kan motverka frostfickor genom att se till att luften kan strömma fritt, genom exempelvis luckor i lähäckar eller genom att plantera dem med en lätt lutning mot konturlinjen, så att luften kan fortsätta rinna längs med dem. Går det inte att motverka frostfickan, kan man istället anpassa växtvalet efter förutsättningarna. Fruktträd placeras bäst halvvägs ner för en sluttning: då undviker man både frostfickorna i dalen och vindutsattheten i de högre lägen.

Slutligen har markfukten en inverkan på mikroklimatet. Vatten har en högre värmelagrande förmåga än jord och blöt jord behöver därför mer tid att värmas upp än en torr jord. Det är därför en stor fördel att dränera vattensjuka jordar om våren (och helst fånga upp det dränerade vattnet igen innan det lämnar vår mark), så att växterna får en tidigare start.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi har stora möjligheter att påverka mikroklimatet med ofta ganska enkla medel i våra skogsträdgårdar. På så vis kan vi få en bättre skörd av högre kvalitet och odla växter som annars kanske inte skulle kunna finnas på våra breddgrader. Som alltid kan vi hitta inspiration till bra mikroklimatlösningar i naturen och jag vill uppmuntra alla läsare börja observera hur mikroklimatet påverkar hur bra växtligheten trivs i vår omgivning.