Pigmentfrågan

I inlägget om eventuella gifter i tidningar kollade jag i första hand på det mineraloljebaserade lösningsmedlet i tryckfärgen. Men hur är det med pigmenten då? Många hörde av sig och undrade om det inte kan finnas obehagliga ämnen som bly och kadmium i tryckfärgen. Jag har gjort lite research och som tur är behöver vi inte oroa oss alltför mycket om eventuella tungmetaller. Men riktigt lugn känner jag mig ändå inte efter att ha gått igenom otaliga säkerhetsblad om pigmenten som finns i tryckfärgen.

Pigmentfrågan

Alla moderna tidningar är tryckta med en teknik som heter fyrfärgstryck. För att få de olika färgerna som vi är vana att se i våra dagstidningar blandas de fyra färgerna som på engelska kallas för Cyan, Magenta, Yellow och Key (svart), vilket bildar akronymet CMYK som en och annan kanske har hört talas om.

Cyan får sin färg av ämnet kopparftalocyanin. I högre doser är ämnet ganska giftigt för människan, men det krävs hundratusentals gånger den mängden som finns i tidningar för att de ska utgöra en fara. Tyvärr verkar miljöpåverkan vid tillverkningen vara rätt hög, men det är inget som har någon direkt bäring på användning av tidningspapper som täckmaterial i skogsträdgårdsodling, då det inte trycks fler tidningar bara för att vi använder dem som täckmaterial.

Magenta består i regel av ett pigment som heter Violet 23 som också har namnet 9,19-Dichloro-5,15-diethyl-5,15-dihydro-diindolo[2,3-c:2′,3′-n]triphenodioxazine och som består av kol (C), kväve (N), syre (O) och klor (Cl). Enligt de säkerhetsblad om ämnet som jag har kunnat hitta är det ofarligt för människor även i betydligt högre doser än de som vi hittar i tidningarna. Tyvärr står det dock även att ämnet bryts ner mycket långsamt i naturen, vilket förmodligen ses som en positiv egenskap i trycksammanhang där man vill ha beständiga färgämnen. Ämnets förmåga att anrikas i naturen och vad det kan ha för konsekvenser är inte ens undersökt.

Till den gula färgen används oftast ett pigment som heter Yellow 151. Det bryts inte heller ner särskilt snabbt, men enligt säkerhetsdatabladen ska pigmentet vara ofarligt. Återigen har den bioackumulerande förmågan aldrig undersökts.

Den svarta färgen består av rent kol (C), vilket är inte bra att andas in om det hanteras i pulverform, men i övrigt är det helt ofarligt. Tyvärr tillsätts ett blått pigment (Blue 61) till den svarta färgen för att snygga till den. Återigen är det ett dåligt undersökt ämne. I ett säkerhetsblad jag har kunnat hitta står det dels att ämnet inte omfattas av EU:s klassificeringsregler, dels att det inte bör släppas ut i vattendrag eller jorden. Det verkar vara något skadligt för vattenlevande organismer, men det framgår inte vilka doser det rör sig om.

Tidningar som täckmaterial är nog okej att använda även i framtiden.
Tidningar som täckmaterial är nog okej att använda även i framtiden.

Så vilka slutsatser kan dras av allt detta? För mig blir det uppenbart att det är något väldigt knasigt i vårt samhälle, när vi använder stora mängder kemikalier vars påverkan på ekosystemen vi har knappt någon aning om, inte minst när det gäller samverkan mellan olika kemikalier. Det är en politisk fråga som behöver lösas någon annanstans än i skogsträdgården, t.ex. genom att stödja Naturskyddsföreningen i sitt arbete för ett giftfritt samhälle. Vill vi minska vår exponering mot gifter är tidningarna nog fel ställe att börja på, eftersom det gäller att komma ihåg att vi får i oss betydligt fler kemikalier bara genom att bo i stan, sitta i en bil eller använda en motorgräsklippare än om vi lägger ut några hundra tidningar i våra skogsträdgårdar. Jag kommer därför att fortsätta med att använda tidningar i skogsträdgården under etableringsskedet (de är bara oslagbart effektiva), men kommer att jobba ännu mer för att fasa ut alla uppenbarligen dåligt undersökta kemikalier från andra källor ur mitt liv.

4 thoughts on “Pigmentfrågan”

  • Ah, intressant läsning! Gott att kunna använda tidningarna ytterligare en gång efter att man läst dem men synd att det alls behöver vara skadliga ämnen i trycket.
    Tack gör att du berättar om resultatet!
    Inger

  • Intressant att läsa om din grundliga genomgång. Den akuta hälsorisken kanske är när man tar i tidningarna, bläddrar, slickar på fingrarna, bläddrar igen..(för att inte tala om den mentala nedsmutsningen från de flesta tidningars innehåll när man läser dem).
    Men jag instämmer med din slutsats. Kedjan slutar ju inte heller även om man inte använder dem som täckmaterial. Lämnas de till återvinningen för att tvätta o mala om till ny pappersmassa. Var tar då ämnena vägen från det processvattnet? Kanske är mikroorganismer i marken bättre lämpade för nedbrytning är vattenmiljöer? osv.
    Men först o främst måste det till systemsyn.

  • Enligt Patrick Whitefield har tidningar även en ackumulerande verkan m aluminium då d erfodras i produktionen av returpapper. Jag har ivf valt kartong istället men inte hunnit kolla om d är så mycket bättre.. Nån som vet?

  • Good information on use of papers, However I’ve a question? When we bought this place I found thousands of old papers all black ink, no colors, from the 1920’s thru 1970’s in the barn. I’m thinking they should be fine for use, but wondered if in your research anything to indicate that old papers like these might be toxic?
    Thanks,
    Ron

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *