Inlägget om dunderväxten vallört för ett par veckor sen slog alla besöksrekord med över 1000 besökare de första dagarna och flera läsare påpekade att vallört förvisso även har medicinalegenskaper som jag inte ens talar om i inlägget. Förmodligen blir det här den enda utflykten i medicinalväxternas värld (som inte är mitt huvudintresse) på den här bloggen på ett bra tag och givetvis tar jag inget ansvar för eventuella personskador.
Äkta vallörts vetenskapliga namn är Symphytum officinale, där Symphytum helt enkelt är en latiniserad form av det grekiska namnet för vallört. Officinale å andra sidan betecknar sådana växter som traditionellt använts inom medicin och läkekonst. Även det svenska trivialnamnet tyder på att vallört har använts som medicinalväxt – stavelsen ”vall” kommer från välla, alltså läkandet av sår och benbrott. Ett äldre namn för vallört är benvälla [1], som beskriver vallörtens främsta medicinala egenskap ännu bättre.
Det är framförallt utvärtes som vallört brukas som medicinalväxt. Det har då använts för snittsår, blåmärken, stukade leder, skrapsår, eksem, åderbråck och brutna ben [2]. Det verksamma ämnet i vallört är substansen allantoin som påskyndar läkeprocessen. Det kan extraheras genom att koka av rena blad och rötter (som är den del som innehåller mest allantoin) och filtrera vätskan ordentligt. En instruktion för hur man kan gå tillväga i detalj finns här, inklusive råd om konserveringsmetoder för dekokten man får fram: http://www.shenet.se/ravaror/vallortsdekokt.html.
Det omnämns även att vallört används för invärtes bruk mot exempelvis magsår och inre blödningar. Bäst är det dock att undvika att bruka vallört invärtes, framförallt om man använder koncentrerade medel. Vallört innehåller så kallade pyrrolizidin-alkaloider, som är mycket giftiga i större doser och kan förstöra levern. Intressant nog är det samma alkaloider som finns i gurkört som anses vara en ofarlig växt i Sverige. Tidigare användes vallört rätt friskt som grönsak, men kunskapen om alkaloidernas förekomst har gjort att man har frångått denna tradition på de flesta platserna i Europa.
Stort tack till Mattias Lidström för faktagranskning!
Källor
[1] http://runeberg.org/svetym/1174.html
[2] http://pfaf.org/user/Plant.aspx?LatinName=Symphytum+officinale
Intressant som alltid!
Kul! På franska heter vallört ”Consoude” som betyder typ löda ihop. För att den kan löda ihop hud. Våra vänner i Frankrike gör vallörtssalva där de lägger hackad rot i olja för filtrera efter några månader och smälta ihop oljan med bivax. Ska också vara väldigt effektivt vid brännskador.