Vintersticklingar

Vintern är ingen sysslolös tid för skogsträdgårdsodlaren. Just nu är det till exempel en perfekt tid för att ta så kallade vintersticklingar. Vintersticklingar är fjolårets skott som tas från vedartade växter. Till skillnad från sommarsticklingar är de helt avmognade, vilket innebär att de inte är gröna och mjuka längre som de är under sommaren.

Att ta vintersticklingar, eller vilka sticklingar som helst egentligen, är ett sätt att själv föröka sina växter och man kan på så vis spara en hel del pengar. Skottet man tar blir en klon av moderplantan och man vet på så vis precis vilka egenskaper plantan kommer att få. Nackdelen med vegetativa förökningstekniker som denna är att man går miste om den genetiska variationen som man skulle få vid fröförökning.

Det finns en hel del växter som går att föröka på det här viset. Jag har gjort en sammanställning utifrån det jag hittat i litteraturen [1, 2], men är tacksam för kompletteringar. ”Med klack” betyder att man inte bara tar fjolårsskottet, utan även en bit av den äldre veden, som sitter som en klack på nederdelen av skottet.

Den bästa tiden för att ta sticklingar är alltså som sagt januari-februari. Sticklingarna förvaras svalt (0-4,5°C, i kylskåp eller jordkällare) inlindade i tidningspapper. De får varken torka ut eller bli för blöta innan de sätts i jord. Sticklingarna tas av föregående säsongens tillväxt, helst från skott från soliga lägen som växt lagom mycket under säsongen. Mitten- och bottendelen av skotten har störst chans att rota sig. Sticklingarna är i regel 20-30 cm långa och 6-12 mm i diameter. De behöver minst två knoppar: Det nedre snittet (som är ett snett snitt för att maximera kambiets exponering mot jorden) görs direkt under en knopp, det övre (som är ett rakt snitt för att minska avdunstningen) 13-25 mm över en knopp.

När sticklingarna sedan sätts i jorden är det viktigt att de får god tillgång till både luft och vatten. Luftandelen i substratet bör vara 25-40%. En beprövad blandning är 2 delar perlit/vermikulit med 1 del torv eller såjord, men även sand och näringsfattig jord kan blandas. Tyvärr hade jag själv dålig framförhållning i år och hade varken sand eller vermikulit kvar hemma, så jag använde ganska finkornigt grus som jag blandade med lika mycket plantjord.

Krukan som man sätter sticklingarna i bör vara 9-10 cm djup. Det behövs ingen näring om sticklingarna ska skolas om direkt efter att de har rotat sig, annars kan det vara bra att fylla bottendelen av krukan med näringsrikare jord som rötterna kan leta sig fram till sen. Man kan även sätta ner sticklingarna direkt i en odlingsbänk (särskilt bra vid massförökning) och då är det viktigt att jorden är väldränerad. Jag brukar låta sticklingarna vara kvar i krukan under hela säsongen och plantera ut dem året efter.

Litteratur

[1] Agroforestry News, Vol7, No.1
[2] Crawford, Martin (2011) Creating a Forest Garden.