Puttmyra skogsträdgårds bevattningssystem

Så här i extremtorkans tider tänkte jag att det kan vara bra att äntligen berätta lite mer om hur vårt bevattningssystem i skogsträdgården, den tillhörande plantskolan och odlingslanden fungerar. Kort sammanfattat bygger systemet på:

  • Årstidslagring av nederbörd
  • Enkel soldriven teknik för att lyfta vattnet
  • Självtryck för att fördela vattnet.

Vi började installera systemet försommaren 2015 efter att vi hade fått ett litet stipendium av Flory Gates stiftelse Fred med Jorden för att installera systemet och har utvecklat det kontinuerligt sedan dess. När vi startade hade vi ingen förkunskap och jag tyckte det var väldigt svårt att hitta bra tips både på nätet och i litteraturen (till exempel i den faktiskt ganska svårbegripliga boken ”Drip Irrigation for Every Landscape and All Climates” av Robert Kourik) om enkla bevattningssystem som fungerar utan att vara ansluten till elnätet eller kommunalt vatten. Därför har det varit mycket ”trial and error” för oss, men nu känner vi att systemet fungerar bra och vill dela med oss av hur vi gjort. Det går säkert att göra saker bättre eller annorlunda, så hör gärna av dig om du har några kommentarer eller synpunkter. Även litteraturtips mottages tacksamt.

Årstidslagringen

Nyckeln i systemet är vårt dammsystem, i synnerhet den största dammen som ligger på markens lägsta punkt och som all avrinning från skogsträdgården måste ta sig igenom innan den lämnar marken. Trots att vi knappt fått något regn sedan snösmältningen och trots att vi har pumpat mellan 500 och 1.000 liter vatten ur den varje dag håller dammen i skrivande stund fortfarande över 100.000 liter vatten och nivån i dammen har inte minskat mer än med en decimeter sedan starten på odlingssäsongen.

Här visas en schematisk skiss över hur vattnet fördelas från stora dammen först upp till markens högsta punkt och sedan ner till växthuset där ledningen förgrenar sig i ett antal olika kretsar.

Elen och pumpen

Eftersom den stora dammen ligger lägre än allt annat på fastigheten måste vi flytta vattnet från dammen till odlingarna. Från början vattnade vi allt för hand med vattenkannor, men i den skalan vi odlar nu är det helt omöjligt att fortsätta med det. Att vi inte är anslutna till elnätet var lite av en utmaning för att få till ett fungerande system. Att installera ett fullskaligt solelssystem med växelriktare och allt kom inte ifråga för oss rent ekonomiskt, så vi valde en mycket enkel 12V-lösning. Den består av en membranpump av märket Shurflo, modell 2088 Deluxe som vi köpte från en tysk leverantör. De har inte världens bästa service, men var klart billigast när vi köpte pumpen och verkar fortfarande vara det. Pumpen står på land och suger in vatten genom ett filterförsett rör från den stora dammen intill. Sedan trycker den upp vattnet i ledningen som leder till fördelningstankarna (se nedan).

Pumpen är ansluten till ett solelsystem med två solpaneler på totalt 180W. Förutom panelerna behövs även en regulator, båda köpte vi från en annan tysk leverantör också den med halvbra service. För att det hela ska fungera behövs det dessutom ett vanligt fritidsbatteri som lagrar överskottsproduktionen och som gör att pumpen kan gå när solen inte lyser också.

Så här ser det ut under solcellerna. Till vänster membranpumpen, till höger fritidsbatteriet.

Sedan några veckor tillbaka har vi installerat en timer som fungerar som en äggklocka, så att vi inte behöver vara på plats för att stänga av pumpen. Vi har också testat en så kallad flottör som sätter igång pumpen när vattennivån blir för låg i tankarna (se nedan), men den fungerade inte riktigt bra för oss och vi har därför valt en timer istället.

Tankarna och trycket

Membranpumpen är bra på att flytta vatten långt både i sid- och höjdled, men den är inte bra på trycksätta det. Därför behöver vi flytta vattnet först uppåt för att senare kunna släppa det neråt igen med lagom tryck för våra bevattningssystem.

I dagsläget använder vi oss av tre stycken så kallade IBC-tankar (som även kallas för kubiktankar), som rymmer totalt 3000 liter. De är placerade på vår fastighets högsta punkt som ligger 6 m över växthuset och plantskolan där vi använder mest vatten. Den lilla pumpen har inga problem att fylla dem, trots att ledningslängden är 50 m och lyfthöjden över 7 m.

IBC-tankarna i sin fulla skönhet.

Tankarna är hopkopplade med slangar enligt illustrationen nedan, vilket innebär att vattennivån i alla tre tankar alltid är den samma.

De tre tankarna är hopkopplade med plastslangar för att ha en större buffertkapacitet. Tar vi ut 300 liter vatten minskar nivån i tankarna med bara 10 cm, istället för 30 cm som skulle vara fallet om vi endast hade en tank. Därmed hålls även trycket i ledningarna på en högre nivå.

Förutom tankarna på högsta punkten har vi flera tankar utspridda i odlingarna som vi kan använda för att fylla vattenkannor när vi inte vill vattna med slang. De är kopplade till tankarna på markens högsta punkt via ledningar.

I grönsakslanden, växthuset och delar av plantskolan använder vi oss av droppbevattning för att minska på onödiga vattenförluster i och med att vattnet kommer direkt ner i marken utan att fastna på blad och grenar där en del avdunstar. För att droppbevattningsslangarna vi valde (se nedan) ska fungera behövs det ett tryck på minst 0,3 bar i ledningarna och det optimala är 0,6 bar (är trycket i ledningarna över 1,05 bar behöver man en tryckregulator som minskar trycket). Varje meters fallhöjd ger ett tryck på 0,1 bar, vilket i vårt fall innebär att vi får ett tryck på 0,65-0,7 bar vid utloppet av ledningen, beroende på fyllnadsnivån i tankarna, vilket alltså är perfekt för de slangarna vi har.

Droppbevattning grönsaksland
Droppslangarna syns knappt och denna typ av bevattning medför att det blir väldigt torrt på ytan av odlingsbädden, vilket försvårar det för fröogräs att få fotfäste i odlingen. Dessutom förebyggs eventuella sjukdomsangrepp i och med att vi inte vattnar på bladen.

För att minimera friktionsförluster i ledningen (som gör att trycket vid utloppet avtar rejält) använder vi oss av en ledning med en diameter på 40 mm. Då är tryckförlusten försumbar, medan en ledning med en diameter på 20 mm medför ganska stora tryckförluster (motsvarande 0,5 m lägre fallhöjd vid ett flöde på 300 liter/timme). Hur stor tryckförlusten blir för olika ledningslängder, flöden och diameter kan man lätt räkna ut med en av de många räknesnurrorna som finns på nätet, till exempel denna.

Droppslangarna

Den stora ledningen från tankarna till plantskoleområdet är utrustad med ett skivfilter som gör att partiklar som skulle kunna sätta igen droppslangarna avlägsnas. Droppslangarna är av fabrikatet T-Tape med en diameter på 16 mm och ett avstånd på 20 cm mellan droppunkterna. Vi valde detta fabrikat efter en rekommendation från vår leverantör. Det optimala trycket för dem är som sagt 0,6 bar, men olika fabrikat har olika värden för optimalt tryck. Eftersom tryckförlusten blir större ju längre ledning man har kan man inte ha hur långa droppslangar som helst. Just för T-Tapes del är det 114 m längd som är maximum vid 0,6 bar. Eftersom vi har nästan 300 m droppslang i odlingarna och växthuset behövde vi dela upp systemet i flera olika kretsar som vi kan styra separat.

Grönsaksodling
Så här frodiga odlingsland hade vi aldrig fått utan droppbevattning.

Före alla kretsar har vi installerat en enkel ventil med timer som även den fungerar som en äggklocka. Efter denna ventil finns det då kranar som man får öppna för hand för att få ut vattnet i droppslangarna. I vårt växthus har vi 3 kretsar (det skulle räcka med en), i odlingslanden är det också 3 och det finns en krets för den delen av plantskolan där vi har samlat vårt modermaterial som vi tar sticklingar och ympris ifrån.

Timer för bevattning
Den lilla röda manicken är en ventil med äggklocketimer. Framför den syns början av två av kretsarna med sina kranar som vi öppnar manuellt.

I själva skogsträdgården har vi ingen droppbevattning, utan punktvattnar med en slang som är direkt kopplad till tankarna, men i mindre skala skulle det absolut gå att använda sig av droppbevattning även i skogsträdgårdsplanteringar.

Att punktvattna de växterna som är i behov av vatten fungerar bra för oss. Vi har en slang som vi kan koppla in på olika punkter i en fördelningsledning varifrån vi kan nå större delen av skogsträdgården utan problem.

Lärdomar

Som sagt fungerar systemet bra nu, men vi har som vanligt gått igenom några jobbiga misslyckanden också.

Frost: När de olika komponenterna av systemet är vattenfyllda är de känsliga för frost. 2017, när vi hade -8 grader på natten ända in i maj, frös både pumpen och skivfiltret samt flera ventiler sönder. Nu väntar vi därför mycket längre på våren innan vi sjösätter systemet och plockar in de känsligaste komponenterna samt tömmer hela systemet när det finns risk för frost. Själva droppslangarna verkar konstigt nog vara ganska okänsliga för frost så länge de inte är vattenfyllda. Innan vintern öppnar vi alla ventiler så att vattnet långsamt kan rinna ut och låter allt utom pumpsystemet och filtret vara kvar där det är. Hittills har det inte blivit några frostskador med detta förfarande.

Sork: Sorken har verkligen ställt till det ordentligt för oss på sistone och även droppbevattningssystemet drabbades den gångna vintern. Sorkarna måste ha varit så desperata efter föda att de till och med tuggade i sig delar av droppslangarna, med följden att vi fick byta ut nästan 200 m droppslang. I fortsättningen kommer vi därför ändå att plocka in alla droppslangar i säkert förvar, även om det innebär några timmars extra arbete både vår och höst.

Sork äter allt. Till och med droppslangar.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis har vi alltså byggt systemet utifrån våra specifika förutsättningar där vi saknar el- och vattenanslutning, men där vi har topografin för både årstidslagring av vatten i naturliga dammar och trycksättning av vattnet med hjälp av gravitationen. Skissen nedan sammanfattar hur de olika delarna är kopplade.

Så här ser flödesschemat för bevattningssystemet ut. Den filterförsedda membranpumpen suger in vatten från stora dammen och lyfter det 7 m upp till IBC takarna. Därifrån går en 40 mm tjock ledning ner till ett skivfilter. Direkt efter filtret finns det en kran som vi kopplat en bevattningsslang på. Därefer sitter en ventil med timer, varefter de olika kretsarna följer, med var sin kranförsedda ventil. Så kan vi detaljerat och utifrån behov styra vart vattnet ska hamna.

På andra platser med andra förutsättningar kan det se helt annorlunda ut. Exempelvis skulle det gå att samla in vattnet från tak istället för att pumpa det, vilket skulle förenkla systemet avsevärt. Redan 3 m fallhöjd räcker för att få droppslangarna att fungera, så de flesta som har möjlighet till takvatteninsamling skulle kunna använda det, förutsatt att man kan bygga en stabil ställning klarar vattentankens vikt på 1 ton när den är fylld. Dela gärna med dig av dina erfarenheter antingen här i kommentarsfältet eller på Facebook, det finns säkert många fler sätt att lösa bevattningsfrågan på!

7 thoughts on “Puttmyra skogsträdgårds bevattningssystem”

  • Hej!

    Intressant! Vad har systemet kostat er än så länge? 🙂 Låter ju väldigt behagligt att slippa springa runt med de där vattenkannorna fram och tillbaka, fram och tillbaka ^^

    • Hej Dennis!
      Jag har inte räknat på det, men gissningsvis 10000-12000 kronor (exkl moms) om man räknar bort att vi pajade en pump, ett filter och att sorken åt upp slangarna i vintras. Känns helt klart värt!

      • Okej! Jag skulle ju inte behöva pumpen och därav inte elen så det skulle nog bli en rejäl hacka billigare tänker jag isf 🙂

        En till fråga:
        Den stora dammen. Är anledningen till att den bara sjunkit en dm att den innehåller såpass mycket vatten eller tror du att den fylls på av grundvatten?

        Och ytterligare en:
        Vet du något om hur det fungerar att blanda urin i tankarna för att också få ut det till växterna? Tänker mig att det finns risk att systemet sätter igen med saltet och sånt? Eller kanske att rötterna söker sig in i slangarna om det kommer lättillgänglig näring ur dem?

        • Ja, det är pumpsystemet som kostar. 1200 kr för pumpen, 2000 kr för panelerna, 400 kr för regulatorn, 1500 kr för batteriet, hela 1000 kr för timern (på ett ungefär). Även ledningarna var dyra i och med att vi behöver så mycket. Cirka 4000 kr för ledningarna och 1200 kr för droppslangarna.

          Den stora dammen fylls på underifrån från flera vattenådror som tur är, även om de brukar sina så småningom under sommaren. Vattnet i den dammen är åtskilliga grader kallare än i de andra dammarna.

          Angående din urinfråga vill jag minnas att jag läste nånstans att det kan bli den typen av problem som du beskriver med igensättning med salter och så. Jag tror det är bättre att blanda urin och vatten precis innan man ska gödsla, men jag kan ha fel.

  • Detta är inte alls aktuellt för mig. Men känner: Oj vilken värdefull information och va roligt att ni finns och gör det Ni gör och vill dela med Er!! TACK!

  • Hej Philip!
    Återigen stort tack för att du delar all kunskap och erfarenhet. Enkla och resurs snåla system är vad som behövs. Jag sitter nu i en stor trädgård i Portugal och funderar bland annat på hur jag kan bidra till att skapa ett hållbart bevattningssystem. All nederbörd kommer under december till mars och sedan torka, värme och vind resten av året.

  • Hej Philipp. Intressant inlägg detta. Verkar funka fint din anläggning.
    Låter omständligt att behöva plocka in droppslangarna varje år. Kanske man kan göra egna av rejäl PEM slang som tål sork bättre? Tryckfallet blir ju betydligt lägre också då du slipper begränsningen med 114m. Lite experimenterande med olika diameter borr så borde det gå vägen. Ändplugg för dränering på hösten. Går ju att laga en PEMslang med skarvhylsa om sorken ändå är sugen på plast.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.