Hantera nötvivel i hasselodlingar

Nötviveln (Curculio nucum) anses generellt vara den värsta skadegöraren i kommersiella nötodlingar och är huvudanledningen till användning av pesticider i nötodlingar runtom i världen. Även i södra Sverige tycks den vara lite av en plåga och många odlare jag varit i kontakt med söderöver klagar över stora angrepp på sina buskar. För att förstå vad vi kan göra åt nötviveln är det bra att känna till dess ekologi [1, 7].

Årets trädgårdsbok 2018!

Nötvivelns ekologi

Nötviveln övervintrar som fullt utvecklad larv i jorden under hasselbuskarna. På våren förpuppar sig larverna och utvecklas till vuxna skalbaggar. Dessa är rätt tröga och behöver minst 16 graders lufttemperatur för orka röra på sig, vilket kan vara en fördel för oss nordliga hasselodlare. Nötvivelns tröghet kan vara anledningen till att nötviveln än så länge inte verkar förekomma norr om Uppland. Först när det är över runt 20 grader kan nötviveln flyga. Det verkar som de vuxna skalbaggarna sällan kommer igång förrän i juni. Tidigt på säsongen äter viveln hasselblommor, om temperaturerna tillåter det. Sedan börjar den äta på de unga nötterna. Nötterna som viveln äter på tidigt på säsongen blir förkrympta och bruna. Lite senare på säsongen leder vivelns kalasande till nästan svarta och ihåliga nötter. Båda ramlar ner på marken innan de normalt utvecklade nötterna är mogna och dessa behöver man inte samla in.

Nötvivel, Curculio nucum
Så här ser den vuxna nötviveln ut. Foto: @entomart, Wikimedia Commons.

Efter parningen, som oftast sker i juli i vårt klimat, börjar honorna lägga ägg i nötterna. Honorna skapar små hål med sina långa munverktyg och lägger ett ägg i varje nöt. Det karakteristiska hålet i skalet uppstår när den fullt utvecklade larven tuggar sig igenom nötens skal ungefär 4-5 veckor senare. När den kommer ut ur sitt hål släpper den taget och borrar sig ner i marken, bygger en hård kokong och väntar ut den långa vintern för att cykeln ska fortsätta. De flesta nötvivlarna gräver sig ner till ett djup på 20-30 cm, vissa till och med ner till 40 cm och endast 5 procent hamnar i de översta 10 cm av jorden. För att kunna gräva sig ner behöver larverna fuktig och lucker jord [5].

Bekämpa nötvivel

Utifrån nötvivelns ekologi verkar det rimligast att ge sig på larverna som ligger i marken, orörliga under en stor del av året och alldeles intill och under buskarna. I konventionella kommersiella odlingar är det dock fortfarande vanligast att spruta under våren och försommaren med pesticider för att döda de fullt utvecklade skalbaggarna. Som ett mer miljövänligt alternativ på bekämpning används både nematoder och svampar. En sorts nematod som har visat sig fungera bra är Heterorhabditis bacteriophora som avsevärt minskar antalet skalbaggar som utvecklas på våren [5]. Även den marklevande svampen Beauveria bassiana verkar vara mycket effektiv mot nötvivellarverna. För att det ska ha önskat effekt behöver jorden där larverna kan förväntas befinna sig vattnas ordentligt med ett preparat av denna svamp. 99,5 procent av larverna dog efter behandling med Beauveria bassiana i ett vetenskapligt experiment som genomfördes i Italien [4].

Personligen har jag lite svårt för sådana preparat, även om de är biologiska och ofarliga. I permakulturkretsar talas det ofta om att höns skulle hjälpa med att hålla nötvivlar i schack genom att släppa ut dem bland nötbuskarna i augusti-september när larverna kryper ur nötterna. Det kan vara mycket möjligt att det fungerar, med det är ingen variant på biologisk kontroll av nötviveln som överhuvudtaget verkar vara undersökt i litteraturen. Med tanke på att larverna gräver sig ner så pass djupt som de gör är också frågan hur många larver hönsen kan få tag på innan de försvinner till jorddjup som hönsen inte kan nå. Däremot kan det inte skada att släppa ut hönsen bland hasselbuskarna på våren när skalbaggarna precis håller på att kläckas [3]. Även olika marklevande skalbaggar kan eventuellt ha nötvivellarver som föda [9]. Att skapa bra förutsättningar för kraftiga populationer av nyttoinsekter är ju alltid en bra idé i skogsträdgården och kan därmed alltså även hjälpa med nötviveln.

Chicken apple silvopasture
Höns kan eventuellt hjälpa med att hålla nötviveln i schack.

Jag skulle kunna tänka mig att det i den lilla skalan även kan fungera med presenningar som läggs ut under hasselbuskarna när larverna börjar krypa ur nötterna. Då ramlar de ner på presenningen och blir ett lätt byte för olika rovdjur (eller hönsen). Dessutom hålls jorden under presenningen torr, vilket borde göra det svårare för de larver som ändå lyckas ta sig förbi presenningen att borra sig ner i jorden.

Resistenta sorter

Ytterligare en strategi för att förebygga angrepp av nötvivel kan vara att plantera sorter som nötviveln inte tycker om. Det verkar som skalets tjocklek, hårdhet och hur snabbt, det vill säga tidigt på säsongen, skalet börjar hårdna är de viktigaste faktorerna som påverkar hur stora angreppen av nötvivel blir [2, 8]. Eftersom nötviveln kommer igång ganska sent på säsongen har sorter vars skal hårdnar snabbt alltså en stor fördel. Och är skalet för hårt och tjockt framåt slutet av säsongen blir det ju svårt för vivellarverna att tugga sig ur nötterna. Sorter som i fältförsök har visat sig vara motståndskraftiga mot nötvivel är: ’Camponica’, ’Halle’sche Riesennuss’, ’Nocchione’, ’Tonda di Giffoni’ och ’Tonda Gentile delle Langhe’. Alla dessa kan odlas helt utan behov av pesticider även i områden där nötvivelpopulationen är mycket stor [8]. För mig är det väldigt glädjande att se att ’Halle’sche Riesennuss’ finns bland de resistenta sorterna, eftersom den också har visat sig vara den bästa sorten rent produktionsmässigt i våra odlingar. ’Cosford’ som vi också har ett antal större exemplar av har dock visat sig vara den mest mottagliga sorten i flera olika studier, där mer än en fjärdedel av nötterna var angripna av nötvivel.

Halle'sche Riesennuss, Hall's Giant, Merveille de Bollwiller
Den gamla sorten ’Halle’sche Riesennuss’ är en av de mest motståndskraftiga mot nötvivel och är dessutom härdig och relativt högavkastande.

De resistenta sorterna ’Nocchione’, ’Tonda di Giffoni’ och ’Tonda Gentile delle Langhe’ blommar alla väldigt tidigt [6], så frågan är om de är lämpliga att odla i vårt klimat. Sorten ’Camponica’ har jag inte kunnat hitta mycket information om. Om någon odlar dessa italienska sorter i Norden skulle jag bli mycket intresserad av att få ta del av erfarenheterna med dem.

Referenser

[1] Akça, I. and C. Tuncer. Biological control and morphological studies on nut weevil (Curculio nucum L. Col., Curculionidae). in VI International Congress on Hazelnut 686. 2004.
[2] Guidone, L., N. Valentini, L. Rolle, G. Me, and L. Tavella, Early nut development as a resistance factor to the attacks of Curculio nucum (Coleoptera: Curculionidae). Annals of applied biology, 150(3): p. 323-329, 2007.
[3] Nylinder, B., Nötodling i Sydsverige – med fokus på hassel, 2013.
[4] Paparatti, B. and S. Speranza. Biological control of hazelnut weevil (Curculio nucum L., Coleoptera, Curculionidae) using the entomopathogenic fungus Beauveria bassiana (Balsamo) Vuill.(Deuteromycotina, Hyphomycetes). in VI International Congress on Hazelnut 686. 2004.
[5] Peters, A., J. Sarraquigne, B. Blum, and S. Kuske, Control of the hazelnut borer, Curculio nucum, with entomopathogenic nematodes. IOBC WPRS BULLETIN, 30(1): p. 73, 2007.
[6] Solar, A. and F. Stampar, Characterisation of selected hazelnut cultivars: phenology, growing and yielding capacity, market quality and nutraceutical value. Journal of the Science of Food and Agriculture, 91(7): p. 1205-1212, 2011.
[7] Tuncer, C. and O. Ecevit. Current status of hazelnut pests in Turkey. in IV International Symposium on Hazelnut 445. 1996.
[8] Valentini, N., S.T. Moraglio, L.G.C. Rolle, L. Tavella, and R. Botta, Nut and kernel growth and shell hardening in eighteen hazelnut cultivars (Corylus avellana L.). 2015.
[9]  Walton, V.M., U. Chambers, and J.L. Olsen, Hazelnut pest and beneficial insects: an identification guide. 2009.

4 thoughts on “Hantera nötvivel i hasselodlingar”

  • Hej!
    Jag har bara ett fåtal buskar men kan dela med mig av observationer. Vi hade ca 20% nötvivel 2016, 10% 2018 och max 1% 2019. Det varierar alltså stort mellan åren. ’Hallsche Riese’ och ’Webbs Cob’. Helt utan giftspruteri.

    Detta är i en radhusträdgård i Nederländerna med gott om småfåglar och utan ekorrar. (Men mössen snodde nog 100 nötter som hittades urätna under vedhögen när veden var uppeldad…)
    Ska bli spännande att se hur det ser ut nästa år!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.