Sju år med sorksäkra nätburar

Efter den katastrofala vintern 2017/2018 när vi förlorade flera hundra träd och buskar till glupska vattensorkar har vi använt nätburar av galvaniserat putsnät. Idén är att de relativt finmaskiga burarna ska hålla tills träden växt ifrån den mest sorkkänsliga fasen. Etableringsstrategin som burarna är en del av beskrev jag rätt utförligt 2019 och vi håller fortfarande fast vid den. I korta drag går den ut på att få till en snabb etablering av alla träd och buskar, samtidigt som vi låter övrig mark ”slya igen” för att armera jorden mot vattensork som egentligen främst lever på gräsrötter. Under tiden försöker vi också göra trädgården mer gästvänlig för sorkens huvudfiender, som exempelvis slaguggla och huggorm. Att vi landade i att använda galvaniserat putsnät byggde på en spansk studie enligt vilken galvaniseringen nöts ner så pass fort att hela nätkorgen är nedbruten efter 7­-10 år.

Nätkorgar fyller sin funktion

För oss har tekniken fungerat suveränt i samtliga tre odlingar där vi har problem med sork och vi har inte förlorat ett enda av de hundratals burplanterade träden mot vattensork sedan vi började använda tekniken. Däremot har sorkar fortsatt härja i delar av Puttmyra skogsträdgård och där har det varit både sötkörsbär, päron, havtorn och äpple utan skyddande nätkorg som strukit med. Vi har också grävt upp ett antal träd för att se hur rötterna klarar sig att ta sig ut ur nätkorgarna samt för att kolla hur snabb nedbrytningen går egentligen. Inga problem där heller, nätkorgarna var rostiga efter två till tre säsonger i jorden och rötterna verkade inte ha några problem att ta sig ut ur korgarna.

För några år sedan började det dock komma in en del erfarenhetsrapporter från andra odlare som gjort helt andra erfarenheter med de av mig lovordade nätkorgarna. Hos flera av dem var galvaniseringen helt intakt efter flera år i jorden. Även rotsnurr inuti nätkorgarna beskrev som ett problem på sociala medier. De allra flesta som rapporterade i de olika trådarna på Facebook verkar dock gjort liknande erfarenheter som jag. Hur kunde det skilja sig åt så mycket?

Korrosion i jord inte samma överallt

En sak jag missade att undersöka närmare när jag började gräva ner mig i det där med sorkskydd är att korrosion av metall fortlöper väldigt olika i olika jordar. När jag började kolla lite på litteraturen visar det sig att nedbrytningen av metall i jord är allt annat än en enkel process och att det inte ens verkar finnas en fungerande och vedertagen modell för hur det går till (Cole och Marney 2012). I stället är det en massa olika faktorer som påverkar processen, från makrofaktorer som grundvattenspegel, markfukt, nederbörd och så vidare till olika processer på mikronivå som inte ens jag som ingenjör med en hel termin med markvetenskap och en massa kurser i kemi begriper mig på.

Ska man försöka förenkla det hela, i den mån det går, är det dock markvattnets kemiska egenskaper, främst i form av pH-värdet, som är viktigast för korrosionsförloppet (Rossi, Pinamonti m fl 2022). Dessutom är jordens kompakteringsgrad, temperaturen samt eventuell närvaro av klorider och sulfiter faktorer som påverkar. Rent generellt sker korrosionen snabbare i lerjordar och långsammare i sandjordar.

Högt och lågt pH-värde ger snabbare korrosion

För pH-värdet gäller ju lägre värde, desto snabbare korrosionsförlopp. Men också ju högre värde desto snabbare förlopp. Korrosionen blir långsammare ju närmare neutralt (7) pH-värdet är. Har du alltså en god odlingsjord med ganska neutralt pH kan det vara så att dina nätkorgar inte bryts ner på bra många år och att trädet eller busken du planterat i korgen till slut får problem med strypta rötter. Likaså kan det i sandjordar med relativt neutralt pH gå alldeles för långsamt med nedbrytningen. Vill du ta reda på din jords pH-värde finns det relativt billiga testkits att köpa i trädgårdshandeln. På Puttmyra skogsträdgård där vi har jord med ganska hög lerhalt och relativt lågt pH-värde på 5,2-5,4 behöver vi i alla fall inte oroa oss för att nedbrytningen går för långsamt. Tvärtom börjar jag bli orolig att några av våra träd och buskar inte växt till sig tillräckligt för att stå emot kommande sorkangrepp.

Rotbeskärning förebygger rotsnurr

Och problemet med rotsnurr då? Här tror jag att det handlar om bristfällig planteringsteknik snarare än ett inbyggt problem med de relativt finmaskiga burarna. Som jag skrivit på andra ställen, bland annat i Skogsträdgården och Nötodlarens handbok, gör vi alltid en rejäl rotbeskärning innan plantering, där vi skär bort det yttersta rotlagret. Sedan tvättar vi dessutom bort en del av plantskolejorden så att de yttre rötterna får bra kontakt med jorden i planteringsgropen. Efter behandlingen pekar alla rotändar utåt och plantan har lätt att söka sig ut ur buren, förutsatt att den vattnas ordentligt och regelbundet och att den har tillräckligt med näring att tillgå.

Sist men inte minst gäller det att komma ihåg att nätkorgar bara ska användas där de behövs! Finns det inte vattensork i din odling behöver du heller inte lägga tid, resurser och pengar på nätkorgar. I vår hem(skogs)trädgård använder vi exempelvis aldrig nätburar. Där har vi en stenig morän där sorken helt enkelt inte trivs.

Referenser

Cole, I. S. and D. Marney (2012). ”The science of pipe corrosion: A review of the literature on the corrosion of ferrous metals in soils.” Corrosion science 56: 5-16.

Rossi, S., M. Pinamonti, et al. (2022). ”Influence of soil chemical characteristics on corrosion behaviour of galvanized steel.” Case Studies in Construction Materials 17: e01257.