Snön smälter i rasande fart efter de senaste dagarnas milda och blåsiga väder. Som varje vår visar sig skadorna i skogsträdgården när snön har försvunnit. I år är det framförallt lite marktäckningsduk som har blåst av och ett äppelträd har vält. Vid närmare inspektion visar det sig att dess rotsystem blev skadat av sork under vintern.
Det tar inte många minuter att sätta tillbaka markduken och det finns tid över till observation. Flera av de perenna grönsakerna har redan börjat skicka upp sina skott, rekordtidigt! Trädgårdssyran (Rumex acetosa) kan snart skördas för första gången och även den ätbara vallörtsorten ”Bocking 4” börjar få fina blad. Dessvärre upptäcker jag fler sorkskador, ytterligare två äppelträd har blivit av med sina rotsystem, ett litet plommonträd har blivit ringbarkat och några häggmisplar (Amelanchier alnifolia) har fallit offer för sorken med. Anmärkningsvärt är att alla dessa växter stod i närhet till lite högre gräs (sorkarnas favorithabitat) som jag inte hade slagit med lie. Mer om sork och vad man kan göra för att minska skadorna i ett kommande inlägg.
Trots många vinterstormar och barmark ligger den mesta markduken kvar där den ska.
Den (förmodligen) ätbara så kallade kökscomfreyn (Symphytum x uplandicum) med sortbeteckningen ’Bocking 4’. Fulladdad med nyttiga mineraler så här tidigt på året.
Trädgårdssyran (Rumex acetosa), en förädlad variant av ängssyran har också börjat skicka upp de första skotten.
Kolla upp noga med att äta comfreyn. Enligt vad jag läst är fibrerna i vallört så svårsmälta att de bildar nystan i tarmarna som kan orsaka skador. Nuförtiden rekommenderas endast utvärtes användning av comfrey.
Lisa/Lisas trädgård
Tack Lisa för kommentaren! Jag kände bara till att comfrey innehåller alkaloider som är skadliga för människan i längden. Sorten Bocking 4 som jag nämner har de lägsta halterna av alkaloider bland alla comfreysorter och har därför kallats för kökscomfrey. Gäller det du skriver om fibrerna även de spädaste unga bladen? Jag hittade recept i en ganska ny kokbok där unga comfreyblad ingick, men man skulle inte äta större blad för att de blir så fibriga.