Dödar valnötter verkligen sina grannar? – Del 1

Många är tveksamma till att plantera valnötter i sina (skogs)trädgårdar för att de har hört att valnötter kan förgifta eller rentav döda sina grannar med hjälp av ett ämne som heter juglon. Jag har nog själv bidragit till valnötsskräcken genom att påstå att äpplen är mycket känsliga för juglon och genom att lägga upp en lista på växter som ska vara resistenta mot juglon i ett inlägg som faktiskt tillhör ett av de genom åren mest lästa på den här bloggen. Som så många gånger visar det sig vid närmare betraktelse dock att frågan är lite mer invecklad än man skulle kunna tro.

Walnut tree in Kalmar, 1799
Gräset verkar inte lida skada av det här ståtliga valnötsträdets eventuella utsöndringar.

Först och främst är valnötterna nämligen långt ifrån ensamma om att vilja påverka sin omgivning med hjälp av kemikalier och det är det del 1 av detta inlägg kommer att belysa. Det verkar till och med som att de flesta växterna ägnar sig åt kemisk krigföring. Fenomenet kallas för allelopati och tar många olika former. Det kan röra sig om produktion av luftburna ämnen (som myntornas aromatiska doftämnen), rotextrudat (som valnötternas juglon), ämnen som läcker ut från nedfallna växtdelar eller ämnen som frigörs när blad, frön, blommor, kvistar och så vidare bryts ner. Dessa påverkar andra växter negativt och allelopatiska växter kan använda sig av en eller till och med flera sätt för att hävda sin plats på jorden [6]. Kemikalierna de producerar kan bland annat störa andra växters andning, fotosyntes, vattenupptag och –transport inom växten, celldelning och –utveckling, proteinproduktion och enzymaktivititet. I mångt och mycket fungerar de på samma sätt som kemiskt framställda bekämpningsmedel, men har betydligt färre biverkningar [3].

Mint allelopathic plant
Mynta är en av många allelopatiska växter som påverkar sin omgivning genom att producera aromatiska doftämnen.

Ett exempel på en fiffig strategi som vissa växter har valt är så kallad pollenallelopati. Pollen från en art kan sätta ockupera blomman på en annan art och störa eller rentav omöjliggöra frö- och fruktutvecklingen där. Ofta är det vindpollinerade arter som uppvisar detta fenomen [9] och det finns viss oro bland forskare att det skulle kunna uppstå ogräs som hämmar pollineringen av vindpollinerade grödor som majs och vete [7]. Poängen med strategin är att en art kan hämma en annan arts fortplantning för att sedan inta dess plats.

Andra växter använder ett mer indirekt, men desto finurligare sätt att störa sina grannar. De utsöndrar kemiska ämnen som heter fenoler som helt förändrar den kemiska strukturen i jorden. De förgiftar helt enkelt vissa mikrober vilket gynnar andra som kan ta deras plats. På så sätt förändrar de kvävebalansen i jorden och det är ofta växter som klarar sig på ganska lite kväve som använder sig av den här metoden för att skaffa sig en konkurrensfördel, som exempelvis kråkbär (Empetrum nigrum) och balsampoppel (Populus balsamifera) [1, 2].

Allelopati kan också vara förklaringen till fenomenet som kallas för jordtrötthet som det pratas ofta om i samband med plantering av äppelträd och rosor. Vid nyplantering av dessa är rådet att inte sätta dem på ett ställe där det redan har stått ett äppelträd eller en rosbuske, eftersom jorden är ”trött”. Det märkliga här är att ganska många växter är bra på att ta kål på sig själva. De utsöndrar ständigt allelopatiska ämnen som byggs upp i jorden och som gör att de själva förgiftas och att deras avkommor inte kan etablera sig på samma plats. Det hela kallas för autotoxicitet och tros vara en av drivkrafterna för successionen, där vissa arter helt plötsligt och till synes utan anledning kan försvinna och ge plats åt nya spelare [8]. Autotoxicitet är mycket vanligt och har påvisats förutom hos äpplen och rosor även hos tomat, gurka, sparris, persika, vindruva, körsbär och jordgubbe [5].

Apples on tree
Äpplet tillhör växterna som är bra på att ta kål på sig själv genom så kallad autotoxicitet.

För skogsträdgårdsodlaren är det nog autotoxiciteten som är det största bekymret bland alla spelarter av allelopati. I naturen bryts de giftiga ämnen ner när det brinner, vilket det gjorde med stor regelbundenhet innan människan började ingripa allt mer i ekosystemen. Därför rekommenderar de amerikanska skogsträdgårdsodlarna bränning som en skötselmetod i den mogna skogsträdgården [4].

Så mycket om att det är vanligt med allelopati i växtriket – men hur dödliga är valnötsträden nu? Mer om det i andra delen av detta inlägg.

Referenser

[1] Castells, E., Indirect Effects of Phenolics on Plant Performance by Altering Nitrogen Cycling: Another Mechanism of Plant–Plant Negative Interactions, in Allelopathy in Sustainable Agriculture and Forestry, R.S. Zeng, A.U. Mallik, and S.M. Luo, Editors. Springer New York: New York, NY. p. 137-156, 2008.
[2] González, V.T., O. Junttila, B. Lindgård, R. Reiersen, K. Trost, and K.A. Bråthen, Batatasin‐III and the allelopathic capacity of Empetrum nigrum. Nordic journal of botany, 33(2): p. 225-231, 2015.
[3] Haig, T., Allelochemicals in Plants, in Allelopathy in Sustainable Agriculture and Forestry, R.S. Zeng, A.U. Mallik, and S.M. Luo, Editors. Springer New York: New York, NY. p. 63-104, 2008.
[4] Jacke, D. and E. Toensmeier, Edible forest gardens. White River Junction, Vt.: Chelsea Green Pub. Co., 2005.
[5] Liu, Y.H., R.S. Zeng, M. An, A.U. Mallik, and S.M. Luo, Autotoxicity in Agriculture and Forestry, in Allelopathy in Sustainable Agriculture and Forestry, R.S. Zeng, A.U. Mallik, and S.M. Luo, Editors. Springer New York: New York, NY. p. 283-301, 2008.
[6] Mallik, A.U., Introduction: Allelopathy research and application in sustainable agriculture and forestry. 1-7, 2008.
[7] Murphy, S.D., The role of pollen allelopathy in weed ecology. Weed Technology, 15(4): p. 867-872, 2001.
[8] Pickett, S.T., M.L. Cadenasso, and S. Meiners, Vegetation dynamics. Vegetation ecology: p. 107-140, 2013.
[9] Roshchina, V., A. Yashina, V. Yashin, and N. Prizova, Models to study pollen allelopathy. Allelopathy J, 23: p. 3-23, 2009.

Tagged with:

4 thoughts on “Dödar valnötter verkligen sina grannar? – Del 1”

  • Vid bränning som skötselåtgärd,, ska en bränna ned t.ex ett äppelträd och några meter runtomeller handlar det om större ytor?

    • Ingen aning. Jag antar dock att man behöver komma upp i en viss temperatur för att de allelopatiska ämnena ska kunna brytas ner, så små bränningar kanske inte räcker. Sen gäller det att komma ihåg att det inte finns någon anledning att bränna ner skogsträdgården så länge det inte uppstår några problem med autotoxicitet.

  • Vi har plantet et Epletre (Tommos) tett ved to valnøttetre, uten å se at valnøttetreet påvirker vekst og trivnad. Fra før plantering av Valnøttetreet sto en gammal apel ( Filippa) som har begynt å skrante, trolig grunna alder og svampangrep ( Raspskjellsopp Pholiota squarrosa). og for to år sidan døde det eldste valnøttreet ca 25 år gml av tydlig svampangrep på rot / stamme. Tommos står like fint. Ellers sier vel literaturen at det er Svartvalnøtt- Juglans nigra som utsondrer mest Juglon..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.