Perenn kål

Efter ett litet juluppehåll håller vi nu på att skriva klart vår bok om fleråriga grönsaker. Som en del av arbetet med boken började jag för ett par månader sen fördjupa mig i de fleråriga kålplantornas värld och har hittat en hel del intressant som jag skulle vilja dela med er läsare.

Alla välkända sorters kål som vi odlar idag – som vitkål, brysselkål, broccoli och blomkål – är olika varieteter, alltså ”lokala populationer” [1] av en enda art, Brassica oleracea. Alla dessa odlas som ettåriga grönsaker, men det finns även fleråriga typer av kål. De tillhör de mer svårodlade fleråriga grönsakerna och det har varit svårt att hitta uppgifter om deras härdighet i svenskt klimat. Dessutom är uppgifterna om dessa växter i litteraturen lite motstridiga, men jag har försökt att reda ut begreppen.

I England och Frankrike är det vanligt att hitta en flerårig kål som heter ”Daubenton”. Den tillhör varieteten Brassica oleracea var. ramosa, vilket betyder ”kålen med de många grenarna”. Den är i vanliga fall grönbladig, men det finns även en brokbladig variant som ska vara något mindre härdig än den grönbladiga [2]. Ibland blommar Daubenton och producerar då grobara frön, annars förökar man den med hjälp av sticklingar. Som namnet antyder, har kålsorterna i varieteten ramosa ett spretigt växtsätt och en fullvuxen planta tar upp en yta på minst en kvadratmeter [3]. Den fleråriga kålen används ungefär som grönkål, från tidigt på våren och framåt, tills den blir söndertrasad av allehanda ohyra under högsommaren.

I många tyska plantskolor hittar man den så kallade ”Ewiger Kohl” som också tillhör varieteten ramosa. Ewiger Kohl är inget annat än ett smått poetiskt namn för flerårig kål och tyvärr verkar detta ha lett till missuppfattningen i litteraturen att Ewiger Kohl är ett sortnamn [4, 5]. Beroende på vem man köper av kan man få lite vad som helst som säljs under namnet Ewiger Kohl, för det finns minst ett 20-tal bevarade namnsorter på Brassica oleracea var. ramosa [6]. Även sorten Daubenton saluförs i Tyskland under namnet Ewiger Kohl, vilket gör det hela ännu mer förvirrande.

”Helgoländer Wildkohl” (Brassica oleracea ssp. oleracea) växer vilt på den lilla tyska ön Helgoland och har ett lite mer högrest växtsätt än Daubenton, men går i blom andra eller tredje året och kan lätt dras upp från frö. Denna fleråriga kål är den enda av de här omnämnda vi har egen erfarenhet av och den har klarat sig galant i tre vintrar hos oss. Vi använder dess blad från snösmältningen och fram till ungefär midsommar. De är mjälla och milda i smaken och kan användas råa eller tillagade som grönkål.

Ytterligare en kålvariant är sorten ”Nine Star Perennial” (Brassica oleracea var. botrytis) som omnämns en hel del i litteraturen. Den är en sorts flerårig broccoli som producerar mängder med små blomknoppar som används på samma sätt som vanlig broccoli. Den är lite tveksam som flerårig grönsak då blomknopparna måste skördas hela tiden, annars går plantan i blom och då dör den oftast kort därefter. Enligt uppgifter vi har fått har den klarat sig bra utan vidare tillsyn på Upplandsslätten utanför Enköping [7], men det saknas längre erfarenhet av denna växt i vårt klimat.

Det finns även en sorts trädliknande kålväxt som heter Tree Collard på engelska (Brassica oleracea var. acephala) och som omnämns som flerårig i den engelska litteraturen. I Sverige är det nog ingen idé att ens försöka, då dess frosthärdighet är nära noll, men det går att odla den som ettårig växt och utsäde säljs under namnet trädkål.

Några generella tips för dessa typer av kålväxter är att de behöver stå i mycket väldränerad jord. Dessutom har flera av dem vi haft kontakt med rapporterat att kålplantorna klarar sig bäst i halvskugga, då de verkar ha svårt för vårsolen. Harar, rådjur och sork tycker mycket om kålen så det kan vara värt att satsa på ett skydd mot dessa skadegörare. Annars kan det lätt hända att plantorna försvagas så pass att de inte klarar vintern. Första året är småplantorna dessutom mycket omtyckta av sniglar, från andra året hinner de dock oftast komma igång långt före sniglarna. Härdighetsmässigt tror de flesta vi har pratat med att de är svårodlade utanför odlingszon II, vilket skulle motsvara härdighetsklassen D. Dessutom verkar det enligt två oberoende källor som flerårig kål och djup snö inte är någon bra kombination [3, 8], vilket förstås är dåliga nyheter för de som odlar i de snörika delarna av landet där snötäcket i vanliga fall skapar bra förutsättningar för odling av perenner. Alternativet är att ta fram snöskyffeln.

Kort sagt: Det finns mycket kvar att utforska bland de fleråriga kålsorterna och jag är tacksam om ni läsare vill dela med er av eventuella egna erfarenheter med dessa kålväxter. Och om någon har fina bilder på dem tar vi tacksamt emot dem till boken!

Referenser

[1]          SLU. SKUD, Svensk Kulturväxtdatabas. Accessed 2015; Available from: http://www.slu.se/skud/, 2015.
[2]          Blomquist, B., 2015.
[3]          König, W. Ewiger Kohl (Brassica oleracea L. var. ramosa DC.). Accessed 2015-12-05; Available from: http://www.wiesenfelden.de/ogv-zinzenzell/pflanzenportraits/ewigerkohl.htm, 2009.
[4]          Barstow, S., Around the World in 80 Plants An Edible Perennial Vegetable Adventure for Temperate Climates. Permanent Publications, 2014.
[5]          Nilsson, I., Kål. Bokförlaget Arena, 2015.
[6]          Zeven, A.C., K.J. Dehmer, T. Gladis, K. Hammer, and H. Lux, Are the duplicates of perennial kale (Brassica oleracea L. var. ramosa DC.) true duplicates as determined by RAPD analysis? Genetic Resources and Crop Evolution, 45(2): p. 105-111, 1998.
[7]          Franzén, O., 2015.
[8]          Toensmeier, E., Perennial vegetables : from artichoke to zuiki taro, a gardener’s guide to over 100 delicious, easy-to-grow edibles. White River Junction, Vt.: Chelsea Green Pub., 2007.

&nbsp